Systemskifte nödvändigt – Om slam och kretslopp

Livsmedelsverket rapporterar högre kadmiumhalt i svenskproducerad pasta än i pasta från utlandet. Lantmännenägda Kungsörnen pekas ut i sammanhanget. (Länk se nedan). Ännu ett i raden av miljöhot som vi behöver förhålla oss till? Tungmetallen kadmium i maten anses vara riskfylld eftersom den ackumuleras i njurarna, kan ge njurskador och en ökad risk för cancer. Kadmium i svenskt mjöl kan hamna där på flera olika sätt, t.ex. luftföroreningar, konstgödsel och genom att avloppsslam sprids på åkrarna. Det senare är mycket kontroversiellt.

Systemet hade varit bra om inputen varit fri från skadliga ämnen
Reningsverken och flera olika branschorganisationer har sedan några år ett certifieringssystem som heter Revaq, som går ut på att kvalitetsbestämma avloppsslam, så att det minst skadliga slammet kan återföras till kretsloppet. Ambitionen är lovvärd. Det finns en problematik kring en långsiktig brist på fosfor som gör att vi måste hitta sätt att återföra fosfor till jordbruket. Bekymret är att stora mängder nyttigt fosfor återfinns i det kontaminerade slammet från reningsverken. Om restfraktionen från reningsverken, slammet, hade varit fritt från främmande och skadliga ämnen hade allt varit frid och fröjd. Nu tvingas reningsverken att hantera ett nödvändigt fosfor samtidigt med ett oönskat och skadligt slaminnehåll.

Härma naturen
Några länder har gått före i slamfrågan. Man inser att det är ohållbart att sprida tungmetaller och farliga ämnen på de marker som ska producera livsmedel. Holland och Schweiz har infört restriktioner på det här området. Ett problem med dagens linjära systemtänkande blir kostnaden och ansvaret för lagring eller förbränning av slammet. Sedan slutet på 1900-talet och fram tills nu har vi betraktat naturen som en gigantisk soptipp. Det håller inte. Insikten om att vi måste härma naturens kretslopp även i all mänsklig verksamhet börjar sprida sig. Vi måste fasa ut cancerogena ämnen ur kretsloppet. Mikro- och nanostora plastbitar i haven är en näst intill osynlig fara. Vi kontaminerar vår egen livsmiljö och saboterar ekosystemen. Pollinerande insekter står inför massutrotning. Bekymren är många.

Viktig princip
Det blir alltmer uppenbart att vi måste hantera alla icke naturligt förekommande produkter och ämnen med en mycket större uppmärksamhet och ansvar. Ingenting försvinner. Att som nu tillföra stora mängder kemikalier, tungmetaller och hormoner utan att tänka på effekterna för de små och de större kretsloppen är oansvarigt. Vi kommer bokstavligen att få äta upp det.

Länktips: Naturskyddsföreningen om slamfrågan här.
Nätverket Ren Åker Ren Mat debattartikel i GP: här.
SVT-inslag om Livsmedelsverkets rapport: här.

2 thoughts on “Systemskifte nödvändigt – Om slam och kretslopp

  1. Tack Christer för denna artikel om slam. Kort och koncist.
    Vill bara tillägga att det finns en del alternativ idag till slamspridning och ärligt talat REVAQ certifieringen tror jag inte på alls. Det är ett sätt att ”certifierat bli kvitt ett kemiskt avfall” helt enkelt. Holland och Schweiz har restriktioner som räcker en bit, men löser inte problemet som -enligt mig- ligger i hur vi försöker sluta näringskretslopp mellan stad och land, mellan toalett och åker. Det finns metoder för att göra detta kretslopp såpass rent som bara det går och det baseras på en enkel princip: blanda inte ihop toalettavloppet med resten avlopp. Då får man de renast möjliga delarna -urin och fekalier- att kunna hanteras (t.o.m. behandlas) separat med minsta möjliga förorening vi har idag.
    INTE ATT GLÖMMA dock att så länge vi äter mediciner, p-piller och mat som innehåller tungmetaller, osv. kommer vi inte att få helt rent kretslopp! Men någonstans måste vi börja och en ypperlig början är att inte blanda ihop näringsrik toalettavlopp (särskild separerad urin!) med hushållets kemikalie -cocktail (via bad dusch och tvätt avloppet) och definitivt inte med samhällets hela sköna kemi blandning (via avloppssystemet vi har idag).

    • Hej Zsofia.
      Tack för dina kommentarer. Frågan är mycket mer komplex än jag beskrev, men jag har lärt mig att försöka fokusera på en eller två tanketrådar åt gången, så att folk kan hänga med i resonemangen, hellre än att beskriva alla aspekter. Håller med dig om att vi måste arbeta på flera fronter samtidigt.
      Ett bekymmer med gränsvärden är att de lätt tas för ”sanningar” trots att de bara är uppskattningar om vad en genomsnittsperson kan klara av genomsnittlig exponering. Barn? Kvinnor? (All statistik utgår ju från mannen). Och det är inte enbart människans väl och ve det handlar om. Det är hela ekosystemet vi måste rädda.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>