EU-kommissionen har just nu det man skulle kunna kalla ett synpunktsfönster, en tidsperiod fram till den fjärde november 2026 då vem som helst, företag, organisationer, privatpersoner osv, är välkomna att komma med förslag, idéer och synpunkter inför den process i en relativ snar framtid som ska leda fram till en ny momslagstiftning. För mig är detta intressant av två skäl. Dels att det är en möjlighet att på detta sätt vara medskapande i EU:s lagstiftning rent generellt. Och dels för att behovet av en ny moms-lagstiftning på EU-nivå är något jag har tänkt på åtminstone sedan 2014. (Se länktips från EU-kommissionen nedan).
Några av kommentarerna så här långt
I skrivande stund finns det 22 publicerade synpunkter från privatpersoner och företag i olika länder. De flesta nöjer sig med att se frågan ur ett mycket snävt perspektiv och föreslå sänkt moms på en viss produkt med en viss egenskap. Ett norskt företag i IT-branschen, Atea, med 88 kontor runt om i världen, lyfter dock frågan en aning för att peka på att det måste vara kommersiellt och administrativt praktiskt att samla in utrustning, bedöma den, radera data, reparera eller uppgradera den där så är lämpligt, samt möjliggöra en dokumenterad vidareanvändning över landsgränser. Detta är särskilt relevant för IT-utrustning, menar de. Ett italienskt företag lyfter också mycket klokt att momsens utformning ”bör bedömas inte bara i förhållande till den cirkulära slutprodukten, utan utifrån hela den cirkulära värdekedjan. (…) Cirkulära industriella värdekedjor omfattar ofta flera aktörer som utför aktiviteter kopplade till insamling, förberedelse, behandling, omvandling och tillverkning. En tydlig och enhetlig skattemässig behandling genom dessa olika led kan därför bidra till att minska transaktionskostnader och osäkerhet kring investeringar. (…) Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt hur mervärdesskatten fungerar på framväxande marknader för sekundära råvaror och råvaror utvunna ur avfall. Om det övergripande europeiska politiska målet är att stärka tillgången till cirkulära råvaror och utveckla en verklig inre marknad för sekundära råvaror, bör mervärdesskattereglerna vara förenliga med detta mål”.
Så här skriver EU-kommissionen
Det som kommissionen skriver i sin egen introduktion av frågeställningen väcker en del frågor just om hur långt man är beredd att gå. De skriver på sidan två: ” Mervärdesskatt (moms) är en viktig inkomstkälla för EU-länderna och stod 2024 för 7,1 % av EU:s BNP och 15,5 % av de totala offentliga skatteintäkterna. Samtidigt är det viktigt att momsregelverket är förenligt med EU:s bredare politiska mål, så att momsreglerna inte hindrar företag och konsumenter från att använda tillgångar på ett mer cirkulärt sätt, samtidigt som momssystemets grundläggande principer bevaras. ”
Staten tjänar på överkonsumtionen
Momsen ska således både förändras och anpassas till den cirkulära ekonomins behov och verklighet samtidigt som de ”grundläggande principerna ska bevaras”. Momsen i nuvarande konstruktion är linjär och följer en tänkt produktförädling i flera steg tills den når konsumenten och därmed ska betalas till fullo och redovisas av den säljande parten, med avdrag för den moms som uppstått i tidigare led. Staten tjänar således mer moms ju snabbare vi konsumerar, kasserar fullt fungerande produkter och köper nya produkter. Vid kort livslängd på produkterna ökar statens skatteintäkter som en andel av försäljningen till konsument.
Undantagen kan inte bli huvudregel
Att korrigera momsprocentsatser för livsmedel, second-hand eller annat går an sålänge det undantagsvis finns mindre andelar av momsen som får lägre momssatser, tycks de flesta makthavare resonera i dagsläget. Men ska vi på allvar få hela ekonomin att bygga på cirkulära principer går det inte att ha undantag som utgör grundregeln. Vi behöver en ny moms som bättre korrelerar med hur produkter och produkters värde förvaltas och förädlas i den cirkulära ekonomin.
Den linjära modellen leder fel
Idag är momsdebiteringen en del av ägarbytet. Leverantör nummer ett säljer sitt halvfabrikat till leverantör två och den halvfärdiga produkten övertas av detta företag, som efter förädling säljer vidare produkten till leverantör tre osv. Det momsen indikerar är att det har skett ett skifte i vem som disponerar och äger produkten. Slutkonsumenten är också mycket riktigt den som slutligt äger varan och när den inte längre är brukbar kasseras den. Det linjära logiken flyttar ägandet i olika led fram till soptippen. Och under resan kasserar staten in sin andel av värdestegringen.
Nyttjande – inte ägande
En ny moms bör rimligen inte utgå från ägandet som princip utan från nyttjandet och värdebevarandet. En väl använd och väl omskött produkt, som har en lång livslängd och hög tillförlitlighet i sin funktionalitet ska rimligen beskattas lägre än en produkt som hanteras vårdslöst och snabbt blir oanvänd. Det system som skulle kunna fånga detta kriterium är att varje konsumentprodukt (av vissa typer) är registrerad hos tillverkaren och status på produkten redovisas i en graderad skala. Ägandet kvarstår hos företaget, medan nyttjandet är konsumentens. Betalningen för nyttjandet sker via abonnemang, hyresavtal eller liknande. Det kan även gälla fast installerade maskiner, diskmaskiner, köksapparater osv. Om produkten är i gott skick och den förväntade livslängden är lång blir momsbeloppet lägre. Och omvänt. Det blir dyrare för leverantören (och nyttjaren) när ingen bryr sig om att produkten ska fungera länge. För att finkalibrera ett sådant system skulle ett lokalt bonus-malus-system kunna användas. Så att statens intäkter blir konstanta, medan det blir just värdeförvaltningen som belönas.
Vi behöver forma det som är i linje med vad vi vill uppnå
Självfallet finns det invändningar mot detta system. Att det blir krångligt osv. Men vi har streck-koder, vi har smart-phones och vi har ett AI-stöd som i en nära framtid klarar att hantera stora informationsmängder. Om vi menar allvar med att komma ur köp-slit-och-släng-ekonomin måste vi våga testa nya sätt att fånga värden och restvärden baserat på det vi vill uppnå. Vill vi uppnå maximal volymomsättning i varje ögonblick kan vi fortsätta som förut och låtsas att resurser och energi inte berörs av den eviga tillväxtens logik. Eller om vi vill skapa en ekonomi som bygger på vad naturen klarar av att bära så försöker vi skapa system som utgår från det vi vill åstadkomma.
Vi måste passa på nu
Jag kommer att skriva ett förslag till EU-kommissionen som betonar vikten av att på allvar byta huvudinriktning i hur stater beskattar tillverkning och nyttjande så att vi bromsar överkonsumtionen. Det är vår skyldighet att försöka. Att blunda och låtsas som att en evig tillväxt och ett ökat resursutnyttjande är förenligt med en hållbar utveckling är bedrägeri.