Imperialismen är tillbaka

Det är märkligt hur lite motstånd Trump möter när det gäller hans imperiedrömmar. Framför allt på hemmaplan. Tycker verkligen demokraterna att hans ständiga tjat om att ta över Panama och Grönland är rimligt? Eller är deras relativa tystnad ett försök att undvika en prestigeförlust, när eller om Trump ”lyckas” med sin politik och verkligen tar över kontrollen över Panama och Grönland? Att han skulle ta över Kanada känns orimligt, men Panama och Danmark/Grönland har ju i praktiken väldigt lite att sätta emot. Om Trump bestämmer sig för att ta kontroll över Panama och/eller Grönland så finns det i knappast någon som kan opponera sig och erbjuda militärt motstånd.

Vissa länder hamnar i kläm
Det är märkligt hur till synes oförberedd världen tycks ha varit på Trumps återkomst: Det enda som nu tycks hända är att Europa inser att USA inte längre är en stabil allierad. NATO behöver ju göra ett omtag om USA i praktiken fasar ut sitt engagemang i den organisationen. Och nu kommer ju Trump att på olika sätt bjuda in Putin igen i värmen. Sanktionerna troligen stegvis tas bort och i kläm hamnar självklart Ukraina, men också Moldavien, kanske de baltiska staterna osv. Kartan ritas om och det går fort.

Snubblar Trump-administrationen på sig själva?
Samtidigt finns det ju tecken på att Trump-administrationen kan falla på sin egen inkompetens och sin egen hybris. Det tydligaste exemplet är ju den operativa samtalschatt som högt uppsatta ministrar hade i Signal och där en journalist råkade bli inbjuden. Den typen av misstag beror sannolikt på en kombination av slarv, inkompetens och hybris. Det är oerfarna människor i toppen som gör det som faller dem in och då blir det lätt så att säkerhetstänkande och rutiner blir nedprioriterade. Euforin i att kunna ta beslut om ”vad-som-helst” dämpar känslan av att tänka säkerhet och kontroll.

Säg upp DCA-avtalet
Det är väldigt synd om Danmark som hamnat i en osannolikt pressad situation. De nordiska länderna borde rimligen samverka mer och hjälpa varandra i den här situationen. Sveriges roll borde vara att tala om fred istället för krig. Det är säkert så att vapenlobbyn ser gyllene möjligheter, men det är inte krig som bygger varaktigt stabila samhällen. Det är freden. Vi borde snarast säga upp DCA-avtalet. USA ovillkorade tillgång till 17 svenska militärbaser är mot bakgrund av Trumps oberäknelighet ett stort hot. Närsomhelst kan han placera 100 000 soldater på svensk mark och vi har ingen talan.

One thought on “Imperialismen är tillbaka

  1. Visst bör vi säga upp DCA-avtalet, det var ju fel från början. Men Kristersson har nog inte kurage nog att göra det. Dessutom är han för svag.Tyvärr är ju Demokraterna svaga och utan ledare och står därför(?) lågt i kurs hos väljarna.
    Men det bubblar lite inom Republikanerna och domarkåren börjar förstå att deras relevans står på spel. Så jag har lite hopp.

Lämna ett svar till Lars L Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *