Cirkulär ekonomi: Vad tycker Svenskt Näringsliv?

”Breaking circular economy barriers” är titeln på en rapport från fil dr Jonas Grafström, som är verksam på Ratio, ett forskningsinstitut som står Svenskt Näringsliv nära. (Länk till rapporten, se nedan). På 15 tätskrivna sidor redogör Grafström (tillsammans med forskningsassistent Siri Aasma) för tidigare forskning, sin metod, sitt resultat och sina slutsatser. Rapporten belyser en mängd hinder som gör att cirkulär ekonomi inte utvecklas och systematiserar dem i fyra kategorier: tekniska, marknadsmässiga, institutionella och kulturella hinder. Några av mina iakttagelser, intryck och omdömen följer här.

Illustration ur rapporten
där de fyra kategorierna är färgmarkerade

Bra definition
Låt mig börja med något positivt. Bland alla forskningskällor och referenser hittar jag ett intressant försök till definition av cirkulär ekonomi på sidan 2. ”The circular economy is an economic system that represents a change of paradigm in the way that human society is interrelated with nature and aims to prevent the depletion of resources, close energy and material loops, and facilitate sustainable devolopment through its implementation at the micro (enterprises and consumers), meso (economic agents integrated in symbiosis) and macro (city, regions and governments) levels. Attaining this circular model requires cyclical and regenerative environmental innovations in the way society legislates, produces and consumes.” (Prieto-Sandoval, Jaca and Ormazabal, 2018).

Samma sak på svenska
Notera nyckelorden ovan: paradigmskifte, samspelande med naturen, syftar till att förhindra uttömmande av resurser, att sluta energi- och materialloopar, underlätta hållbar utveckling på tre nivåer: micro, meso och macro. Samhällets lagstiftning, produktion och konsumtion förändras genom cykliska, regenerativa innovationer.
Det är inte osthyvelsmetoder, putsande på ytan eller detaljjusteringar av den traditionella ekonomin som definitionen handlar om. Paradigmskifte är faktiskt lite mer än så. Desto sorgligare att rapporten inte bygger vidare på denna definition, som hade kunnat leda till nytänkande och andra sätt att spränga barriärerna.

Något av det som saknas
Ingenstans hittar jag resonemang kring värdegenerering, dvs hur produkters och materials värde ska tas till vara och regenereras, kvalitetssäkras och utgöra kärnan i de cirkulära flödena. Jag hittar heller ingenting om dynamiken som hela marknadsekonomin bygger på: hur vinst och förlust fördelas mellan olika parter och behöver fördelas på ett annat sätt i den cirkulära ekonomin. Här finns heller ingenting om drivkrafter och incitament för paradigmskiftet eller ens något om balansen mellan särintresse (t.ex. företag) och allmänintresse (t.ex. miljöbelastning, resursåtgång, nedskräpning, utsläpp, rättvisa, framtidssäkring). Den grundläggande frågan om hur konkurrensekonomin ska ersättas av en samarbetsekonomi berörs inte heller.

Nyttjande istället för ägande
Många av marknadsresonemangen i rapporten utgår från att den linjära ekonomins logik ska kvarstå i den cirkulära ekonomin. Ägandet, t.ex., ska finnas kvar eftersom ägandet är så centralt för ”marknaden” och för en stabil efterfrågan. På sidan fyra diskuteras även vinstbegreppet och sjuttio år gamla teser om vinstens betydelse för efterfrågan och utfall. Att nyttjandet kan vara en väl så intressant och nödvändig drivkraft för ekonomin som ägandet nämns inte.

Ett snävt materialperspektiv
På sidan sex tar rapporten upp jungfruligt material i relation till återvunnet och slår fast att det återvunna materialet är beroende av tidigare konsumtionsmönster, något som skapar osäkerhet kring priser och en ovilja i att investera i marknader för återvunnet material. Detta leder i sin tur till, skriver man, att andelen återvunnet material på olika marknader fortsätter att vara liten. Avsaknaden av returlogistik, forskning och utveckling och rätt infrastruktur nämns också som hinder. Avfallet saknar många gånger ett värde. Här hade ett avsnitt om värdesäkring av produkter i den återkommande livscykeln kunnat passa in. Men det saknas.

CocaCola-exemplet
På sidan nio nämns CocaCola som ett exempel. Företaget har minskat aluminiumburkens vikt från 85 gram till dagens cirka 15 gram. När burken dessutom har en pant inkluderad i priset finns förutsättningar att återvinna materialet. Rapporten hade kunnat föreslå att tillverkaren (CocaCola i detta fall) åläggs att redovisa andelen återvunnen aluminium i sin produktion. Vill man öka andelen återcirkulerat material finns en möjlighet för myndigheter att med regler och avgifter styra utvecklingen så att företagen maximerar de cirkulära flödena.

Snävt perspektiv
Hur ska företagen byta teknologi? På sidan nio återges, med en referens till Arthur 1989, att valet av tekniklösning blir självförstärkande, vilket innebär att företag förväntas att vara kvar i det befintliga tekniska ramverk de verkar inom. Det tycks som om hela rapporten utgår från att det är de befintliga företagen som ska transformera sig till cirkulär ekonomi. När en stor del av lösningen rimligen kommer återfinnas i nya företags affärsidéer. Det var inte produktionen av transistorapparater från Luxor-fabriken i Motala som gav oss Spotify. Cirkulär ekonomi handlar bara till en mindre del om att skruva på de befintliga flödena. Den handlar desto mer om att förlänga livslängden och höja kvaliteten på producerade varor, om att minimera behovet av jungfruliga råvaror, onödig energianvändning och att minska överskottet i form av sopor.

Ett märkligt sätt att se på cirkulär ekonomi
På sidan tio drar rapporten slutsatsen att det inte finns någon anledning att tro att cirkulär ekonomi inte skulle följa samma samma regler som den linjära ekonomin. ”Det kommer finnas äganderätt, lagar och prismässiga indikationer som vägleder ekonomin. Om något saknas kommer en svagare cirkulär ekonomi formas än som vore möjligt”. Detta kan inte stämma. Ett paradigmskifte ryms inte inom den befintliga ekonomin. Den cirkulära ekonomin är inte en del av den linjära ekonomin.

Vad tycker Ratio och Svenskt Näringsliv att cirkulär ekonomi ska lösa?
På en mer principiell nivå är det faktiskt viktigt att sortera och prioritera vilka av dagens problem som cirkulär ekonomi ska lösa. Rapporten ger inga tydliga signaler om vad författarna, Ratio eller Svenskt Näringsliv anser. Möjligen går det att utläsa att man tycker att cirkulär ekonomi är svår att åstadkomma.

Saknades
Summa summarum – hur värdekedjan ska se ut när produkter får längre livslängd, hur samarbetsekonomin ska formas och ersätta konkurrensekonomin samt att cirkulär ekonomi bygger på nyttjande istället för ägande är kanske det viktigaste av det som helt saknas i rapporten. Ingenstans beskrivs exempelvis industriell symbios, som är ett bra exempel på företagssamverkan i syfte att ta vara på resurser i nya värdekedjor.
För att inte nämna behovet av transparens, tillit och helt nya sätt att dela vinst och kostnader när den cirkulära ekonomin tar plats. Hur det offentliga skulle kunna gå före i förändringsarbetet beskrivs inte heller. Eftersom offentlig upphandling upplevs som ett hinder i många sammanhang, är just den delen extra intressant.

Länktips:
Breaking circular economy barriers : här

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *