(Nu med tillägg längst ner den 17 januari 2025)
Vägen till ett slutet, cirkulärt och välfungerande system på förpackningssidan är långt ifrån enkel. EU har tagit fram en lösning när det gäller dryckesförpackningar som bygger på returhantering istället för pantsystem. I Sverige har vi ett ganska väl utbyggt pantsystem, där optiska läsare snabbt scannar av flaskor och burkar av plast och aluminium och ger givaren en eller två kronor i ”belöning” för att man orkat ta med sig tomma flaskor och burkar till en affär med denna typ av maskiner. Nu tänker man i Bryssel att det är lämpligare att transportera tomma flaskor i dryckesbackar, ungefär som vi höll på med i Sverige innan pantsystemet slog igenom. (Länktips, se nedan från nyhetsbrevet Recycling).
Märkligt låg ambition om 5 år
I artikeln sägs följande: ”EU:s nya förpackningsförordning kräver att 10 procent av alla dryckesförpackningar i Sverige ska vara återfyllningsbara till 2030, vilket innebär en återgång till returglasflaskor i plastbackar. Detta skulle påverka det nuvarande pantsystemet för PET-flaskor och aluminiumburkar, som i dag återvinns effektivt och har en återvinningsgrad på 90 procent. ” 10 procent låter som en väldigt låg ambition. I vilken takt tänker sig egentligen EU att alla förpackningar ska bli återanvända eller återvunna? Misstanken väcks att EU lyssnat på länder som inte har något som helst system för återanvändning eller återvinning när man kräver 10 procent till år 2030. Det är något som inte stämmer här.
Har man lyssnat på länder utan retursystem?
En gissning är att man i Bryssel försökt göra en bedömning av hur snabbt ett ”svenskt” pantsystem skulle kunna komma på plats och vägt denna nytta mot möjligheten att organisera insamling via returbackar. Troligen har man gjort bedömningen att investeringarna i pantavläsningssystem, kompressionssystem och hantering av materialflödena skulle ta för lång tid att åstadkomma i alla länder på bred front och att man därför valt att förorda ett system som istället bygger på flaskhantering, transporter och rengöring. Att man lyssnat på de EU-länder som står sist i kön, helt enkelt.
Är 90 procent tillräckligt bra?
Artikelförfattaren hoppas på ett undantag för svensk del, så att gjorda investeringar i scanningsapparater, pressar och övrigt inte ska bli bortkastade. Det hävdas att cirka 90 procent av flaskor och burkar samlas in och blir material till nya förpackningar. Och det anses vara tillräckligt bra. Egentligen är det en klar försämring jämfört med det ännu äldre systemet med glasflaskor. När retursystemet byggde på glasflaskor kunde en glasflaska användas 33 gånger innan den inte längre kunde smältas till nytt glas. Dvs behovet av nya flaskor (allt annat lika) var cirka 3 procent. Därmed inte sagt att returglas vore det bästa. Men vi borde inte nöja oss förrän vi har ett system som når en återvinningsnivå på 96-97 procent.
Spännvidd i automatisering och manuella lösningar
Det som troligen blir dyrare med EU:s förslag är all hantering som följer med ett retursystem i backar. Någon måste hantera, stapla och transportera backarna, se att de är fulla med rätt typ av flaskor osv. Det blir näst intill omöjligt att automatisera stora delar av returhanteringen till skillnad från scanningen som ju sker åtminstone till stora delar per automatik. Det finns ju även system som hanterar säckar med tomma burkar och flaskor. Där ingen personal behövs för att sortera ut icke godkända flaskor från de godkända. EU:s förslag illustrerar kanske spännvidden i automatisering och manuell arbete mellan EU-länderna. I vissa länder är det billigare att ha folk som staplar backar, medan vissa länder har kommit långt med automatiseringen.
Behöver vi sockerdricka?
Sedan kan man inte låta bli att tänka på vilka företag som detta handlar om. Det är företag som Coca-Cola som står för stora vinster när det gäller de drycker som distribueras i flaskor och burkar. Många av produkterna har ett tveksamt innehåll sett ur folkhälsoperspektiv. På ett överordnat plan vore det rimligt att låta företagen stå för mer av totalkostnaden, så att olika negativa effekter när det gäller folkhälsa och på material-, energi- och klimatsidan belastar den som orsakar problemen. Det måste bli dyrare att försvåra en hållbar utveckling.
Tillägg 17 januari: Varför höjs pantbeloppet i Sverige?
Det är intressant att Returpack-Pantamera nu flaggar för en höjning av pantbeloppen. Från september 2025 kommer de nya pantbeloppen gälla för vissa förpackningar i det svenska pantsystemet. En gissning är att detta görs för att skapa ett ännu större folkligt stöd för det system vi har i Sverige, så att motståndet mot EU:s planer blir massivt. Men om detta står ingenting på Pantameras hemsida. Se länktips nedan.
Från Pantameras hemsida om höjning av pantbeloppet: https://pantamera.nu/sv/om-oss/panthojning/
Hej!
Här är några kommentarer till ditt inlägg!
”Nu tänker man i Bryssel att det är lämpligare att transportera tomma flaskor i dryckesbackar, ungefär som vi höll på med i Sverige innan pantsystemet slog igenom.”
=> Du refererar antagligen till Returpack som införde pant på aluminiumburkar och PET-flaskor år 1984. Retursystem för glasflaskor har funnits sedan 1800-talet.
”När retursystemet byggde på glasflaskor kunde en glasflaska användas 33 gånger innan den inte längre kunde smältas till nytt glas.”
=> Retursystem med glasflaskor finns kvar, omkring 2 % av drycken tappas idag på returglas. En antal tripper som brukar nämnas är 40 st, vilket gäller 33 cl-flaskan. 50 cl-flaskan återlämnas tyvärr i betydligt lägre grad. Glas kan smältas ner efter hur lång användningstid som helst och efter hur många gånger som helst, finns ingen begränsning som du påstår.
”Där ingen personal behövs för att sortera ut icke godkända flaskor från de godkända.”
=> När du pantar en glasflaska i en automat i Sverige, känner den av form och vikt. Automaten godkänner inte felaktiga modeller, så någon manuell sortering krävs inte.
”Det är företag som Coca-Cola som står för stora vinster när det gäller de drycker som distribueras i flaskor och burkar.”
=> Coca Cola Sverige AB fasade under år 2014 ut sina returglasflaskor ur produktionen. De engångsflaskor som företaget nu använder, belastar miljön mer än returglasflaskor enligt livscykelanalyser.
Hej Henkan och tack för dina kommentarer. Du har naturligtvis rätt i att det fortfarande finns returglas i omlopp. Det går att ta med sig tomglas till vissa inlämningsställen, men den överväldigande delen av dryckesretursystemet består av PET-flaskor och aluminiumburkar, något som många konsumenter uppskattar. Jag minns hur krångligt och tungt det var med träbackarna som tog 25 st 33cl-flaskor. Att ta med en back krävde i princip att ta bilen till affären. Till skillnad från en plastsäck med tomma burkar och PET-flaskor som det är fullt möjligt att bära med en hand en relativt lång sträcka. Alla olika hanteringssteg behöver ju tas hänsyn till, inte bara det bakom automaten till att någon distributör tar emot returerna.
När det gäller 33 eller 40 gånger som en glasflaska kan smältas om är det kanske inte så stor skillnad. Faktum kvarstår att all glasmassa inte blir nya flaskor. Om det är 2,5 eller 3 procent av glasmassan som kasseras kan variera från process till process. När du hävdar att alla flaskor kan smältas om hur många gånger som helst är det inte den information jag har. Det får du gärna återkomma med källa på, för det är i så fall något av ett tekniskt genombrott att det uppstår NOLL kassation vid omsmältning.
Det du skriver om Coca-Cola bekräftar bara bilden av ett företag som prioriterar den egna vinsten före allmän samhällsnytta. Vilket ju i högsta grad gäller hur företaget agerar på en global nivå, där rent dricksvatten i vissa länder kan kosta mer än en Cola-burk.