Det finns ett antal bekymmer med kärnkraften. Uranbrytningen. säkerhetsfrågorna, lagring av radioaktivt avfall, spridningsrisker, det orimliga att rika och fattiga länder – eller snarare stabila/instabila länder ska ha olika förutsättningar att lösa sin energiförsörjning, kopplingen till kärnvapen, sannolikheten för en större olycka (en olycka per 10 år) det mänskliga faktorn… det mesta är känt. Till raden av argument kan nu läggas ytterligare ett.

Odemokratisk teknik
Det tycks uppenbart att det samhälle som väljer att satsa på kärnkraft samtidigt inte kan värna demokratiska grundprinciper. Ett demokratiskt samhälle, som kännetecknas av en öppen debatt, transparens och medborgarinflytande får stå tillbaka för maktens behov av kontroll. I valet mellan teknokrati och demokrati blir det ständigt teknik och säkerhetsfrågor som går före det som kännetecknar våra demokratiska samhällen.

Exemplen
Vi ser med önskvärd tydlighet hur japanska myndigheter, precis som de sovjetiska i samband med Tjernobyl, undvek att beskriva läget korrekt när jordbävningen och tsunamin drabbade Japan 2011. Vi upplevde hur svenska myndigheter bagatelliserade allvarliga incidenter i Forsmark och Ringhals. Och vi ser nu hur Sydkorea agerar för att slippa diskutera kärnkraften. Man utvisar helt sonika de experter från Greenpeace som bjudits in för att delta i en debatt om kärnkraften i Sydkorea.

Världsbild
Kärnkraftens förespråkare tycks ha en övertro på teknik, logik och mekanik. Det paradoxala är hur irrationellt detta rationella resonemang blir. Med en övertro på teknikens möjligheter inkluderas åsidosättandet av demokratiska principer.

Ologisk logik
Och visst är det märkligt att det är det liberala partiet i Sverige som mest energiskt talar för kärnkraft. Det parti som historiskt sett mest energiskt borde värna demokratiska grundprinciper väljer att prioritera en teknik som banar väg för ett slutet maktsamhälle.

Läs om Sydkorea-incidenten här.