Nanotekniken är fascinerande. Partiklar så små att de inte syns ens i mikroskop, kan ändå göra nytta. I tunna skikt kan de appliceras på ytor för att förändra egenskaper, leda ström, få material att byta färg, tränga in under huden för att åstadkomma medicinsk förändring… vi är i början av en teknisk revolution, som kommer att kunna skapa många nyttigheter.

Missbedömningar
För den som följt den tekniska och industriella utvecklingen under 1900-talet och framåt är det uppenbart att vi ofta missbedömt konsekvenserna av de val som gjorts. Genom att tänka linjärt och ensidigt ur ett investeringsperspektiv har många tekniska tillämpningar inneburit miljöförstöring och hälsorisker. Ett klassiskt exempel är freonerna som möjliggjorde de tidiga kylskåpen och som ett halvsekel senare konstaterades bidrog till ozonskiktets uttunning – något som kunde hota livet på jorden. Ett annat klassiskt exempel är DDT, som kunde sättas in för att bekämpa myggor, men som visade sig farligt även för människor.

Källsortering?
När nu nano-tekniken och dess olika tillämpningar står för dörren är risken uppenbar att industriella applikationer med stor marknad lockar investerare. Det talas t.ex. om självtvättande fönster – en perfekt lösning för Manhattans skyskrapor, kan tyckas, men vad ska hända sedan? Hur källsorterar man partiklar som inte syns ens under mikroskop? Vad händer med de organismer som kommer i beröring med partiklar som tränger in under huden? Hur ska regelverket kring dessa produkter konstrueras?

Ny utredare
Jag har intresserat mig för möjligheterna och riskerna med denna nya teknik i några år och försökt i olika sammanhang att fästa aktörers uppmärksamhet på att vi inte kan  införa en ny teknik utan att ha ett överenskommet regelverk. Och nu kan jag till min glädje konstatera att regeringen utsett Ethel Forsberg till utredare av just nanoteknikens möjligheter och samtidiga risker för miljö och hälsa. Ethel Forsberg var tidigare GD på Kemikalieinspektionen och torde väl därför ha en god insyn i de näraliggande regelverk och kunskapsfält som kan ha betydelse för nanotekniken.

Industrin proaktiv
Vi ska inte låsa in oss i ett förbudshörn, men vi ska heller inte skapa oreda och irreversibla processer i vår biosfär – det är vi skyldiga kommande generationer om inte annat. Allra bäst vore om industrin nu tog en proaktiv hållning och själva medverkade till ett regelverk och en övergripande systemsyn, som alla kan ansluta sig till.

Länk till regeringens pressmeddelande här.