Tag Archives: Köpcentra

Handeln: Nu verkar vi i en kaordisk värld

Posted on by
Reply

Pandemin blev startpunkten för en kris, som förstärktes och fördjupades av Putins krig, av ett tvärstopp i Suezkanalen, av snabba energiprisförändringar, räntehöjningar, inflation och en allmän oro för utvecklingen. Handeln ställdes inför multipla utmaningar när både leverantörsledets punktlighet och kundernas beteenden snabbt förändrades. Business-as-usual blev snabbt business-as-unusual. Förändring och kaos blev det nya normala. Högskolan i Väst har forskat på hur handeln hanterade ─ och fortfarande hanterar ─ detta nya läge. Den 1 februari presenterade professor Malin Sundström sina observationer och slutsatser på Handelshögskolan i Göteborg.

Kappahl och Svenska Handel deltog
Vid seminariet deltog även Elisabeth Peregi, VD på Kappahl, och Henrik Ekelund, enhetschef på Svensk Handel. Den som söker på Handelsrådets hemsida kan troligen hitta en inspelning från seminariet. Jag gick dit för att uppdatera mig på hur handeln utvecklas, vilken väg handeln tar och därmed också vad utbildningsaktörer som Handelshögskolan förmedlar till blivande ekonomer i samhället. Har man kommit något steg närmare en cirkulär ekonomi? Inser man vad hållbar utveckling innebär för företag som bygger sin affärsidé på volymförsäljning? Har krisen, som fanns med i rubriken till inbjudan, fått branscherna att ompröva sina affärsmodeller?

Krisen pågår fortfarande, men man blundar för de stora…
Det var intressant att notera att Elisabeth Peregi från Kappahl konstaterade att ”detta tar inte slut”. Föränderligheten och det oförutsägbara kommer ständigt finnas som en komponent i planeringen. Eller som Malin Sundström sa: Permakrisen pågår fortfarande. Men i den lista på delkriser som branscherna nu ständigt behöver hålla sig uppdaterade kring nämndes inte de största kriserna. Kanske för att effekterna ännu så länge inte påverkar de dagliga verksamheterna så mycket. Klimatkrisen nämndes inte. Och heller inte krisen för hela vårt ekosystem, där vi just nu håller på med massutrotning av arter och att i snabb takt sabotera försörjningen av vatten och livsmedel för miljarder människor. Osv.

Innovativa grepp och nya idéer
Men det var ändå väldigt intressant att notera hur ( i detta forskningsprojekt) sju stora kedjor hanterade den multipla krissituation de ställdes inför. Som Henrik Ekelund konstaterade: tio års planerad ökning av e-handelvolymen inträffade på tre månader. Styrelserna ersattes i vissa sammanhang av en operativ krisledning, där även oprövade idéer togs tillvara och operativ personal på olika nivåer involverades i besluten. Flexibilitet, nytänkande och mod tycks ha präglat beslutsfattandet. En insikt om värdet av olika kompetenser hos medarbetarna tycks ha sjunkit in hos ledningarna. Kvalitet och innovativa sätt att hantera nya lägen lyftes fram.

Nya insikter
De gamla lösningarna kunde inte längre användas. Malin Sundström beskrev det som att handeln traditionellt är bra på att hantera linjära förändringar, enstaka kriser och samband, men detta kaos-tillstånd var nytt. Då tänkte jag att kanske har insikten landat hos handeln att det gamla linjära systemet behöver ersättas med ett cirkulärt. Riktigt där är vi ännu inte. Men det fanns indikationer på att nya sätt att organisera handeln kommer att ta plats. Elisabeth Peregi talade om hur Kappahl ansträngt sig att hitta samverkan och ömsesidigt stöd med sina leverantörer. Insikten har nog landat att man sitter i samma båt och är beroende av varandra. Ska kedjorna överleva behöver de kunna lita på att leverantörerna överlever.

Välkommen till en kaordisk tillvaro
En hel del av nytänkandet kretsade kring kombinationer av on-line- och off-line-köp. Hur utlämningsplatser och hemleveranser har blivit allt viktigare och att skrytlägen och varumärkesbyggande placeringar av spatiösa butiker i centrala citylägen blivit mindre viktiga. ”Vi ska vara där kunden är”, som Elisabeth Peregi uttryckte det. Malin Sundström satte ett ord på denna nya självorganisering och flexibilitet, som präglar handeln: man verkar i ett kaordiskt system, ett system som integrerar både kaos och ordning och som i stor utsträckning organiserar sig självt. Där finns en kärna av kvalitet, som jag hoppas handeln inte tappar bort. Att bejaka olika kompetenser i organisationen, att vara öppen och lyhörd för olika perspektiv och att ödmjukt anpassa sig till föränderlighet.

Hur ska citykärnor och köpcentra utvecklas?
En viktig aspekt av seminariet var att diskutera hur stadskärnor och köpcentra påverkas av att handelns tunga aktörer nu skiftar fokus. Det är tydligt att stadskärnor, affärsstråk och köplador även fortsatt kommer att spela roll för hur handeln syns och verkar. Men det blir inte lika självklart för handeln att medverka i citysamarbeten som t.ex. Innerstaden Göteborg. Det blev lite hängande i luften om det är staten, regionen, kommunen, handeln eller någon samarbetsorganisation som ska ta täten när det gäller att utveckla cityområdena. ”Vi vill ju inte att den organiserade brottsligheten tar över”, som någon sa. Samtidigt är det oklart vems ansvar det är att stadskärnor och affärsgator är attraktiva stråk för medborgarna.

Var ska det nya testas, och på vems initiativ?
Någon i publiken föreslog att en ”dirigent” får i uppdrag att hålla ihop ”orkestern” av olika verksamheter som har olika motiv och förutsättningar att synas och finnas i citylägena. Malin Sundström ville se statliga stöd och mer av regional styrning för att fånga upp de lokala skillnaderna på hur städer och köpcentra kan verka i samhället. Henrik Ekelund nämnde att kommunen har planmonopolet. Själv tror jag att det kommer att handla om att skapa förutsättningar för ombyggnad av befintliga lokaler, större flexibilitet när det gäller tillfälliga butikslösningar och att skapa en delaktighet, där ingen lämnas utanför. Enklast är att testa nya koncept i de områden, där de innovativa lösningarna enklast kan utvärderas. Hammarkullen? Rinkeby?

Insikten finns
Det hoppfulla är att handeln tycks förstå att de gamla strukturerna och strategierna inte längre gäller. Det är en ständigt pågående kaordisk situation, som varje verksamhet behöver samspela i. I varje fall de verksamheter som långsiktigt har en roll i det hållbara samhället.


Finns det någon plats för en koja?

Posted on by
Reply

Malmö har hyllats som en föregångsstad på många områden. Transformationen av det gamla hamnområdet, som först blev utställningen Bo01 i början av seklet och sedan kallades Västra Hamnen har lockat internationella besökare. Inte bara för Turning Torso. Även på det sociala området har Malmö tagit täten, liksom i arbetet för lärande för hållbar utveckling. Fler nybyggnationer skulle följa, bl.a. köpcentrat Entré vid motorvägsinfarten från Lund och kanske mest omtalat: Hyllie.

Boende, handel och kontor
I samband med utbyggnaden av Citybanan för tågen till Danmark planlades en helt ny stadsdel, Hyllie, med stora attraktioner som mässhallar, arena och köpcentrum. Bilden av framgång tycks grundmurad. Om några år ska stadsdelen ha 180000 kvm kontor och butiker. 2500 bostäder och mycket mer. Man tar fasta på närheten till Danmark och Kastrup. ”Det är med samarbete och samsyn mellan näringsliv och kommuner som en region kan växa”, skriver samordnaren för Samsyn Hyllie, som har som uppgift att säkerställa just denna samsyn. (Länktips se nedan).

Går det att leva där?
Naturligtvis måste vi bygga nytt. Naturligtvis måste vi säkerställa att det allmännas intresse, företrätt av kommunen och näringslivets intressen samverkar för att skapa bästa möjliga utveckling. Byggandet i sig ger arbetstillfällen. Verksamheterna genererar nya vinster, sysselsättning och ökad omsättning. Storskalighetens ekorrhjul snurrar vidare. Samtidigt går det inte att undvika frågor. Är det så här vi vill att samhället, staden, utvecklas? Perifera stadsdelar som snabbt etableras utan anknytning till platsen? Vilken känsla för en stad eller stadsdel får man som boende, arbetande eller besökande i en snabbt etablerad genomdesignad plats? Hur ska människornas, de boendes och alla de andras, synpunkter tas till vara? För de viktigaste frågorna är ju: Går det att leva där? Och vad händer med resten av staden?

Var ska barnen bygga kojor?
Det anses effektivt att bygga stort och snabbt. Snabba transporter, gott om parkeringsplatser, många butiker, men allt det andra…. konsekvenser för klimat och miljö, de mänskliga proportionerna, det organiskt formade, det som inte tillkommit av ekonomiska skäl – var finns det? Känslan av att medborgaren reduceras till en homo consumus växer sig stark. Var finns det småskaliga, det vardagliga, det enkla i allt det som nu blivit hårdgjorda ytor? Var ska barnen bygga kojor? – / Det ska de naturligtvis inte, de ska köpa ett tält på varuhuset och sedan inse att det inte finns någon plats annat än en sandlåda att sätta upp det på och snabbt bli bortkörda av någon vuxen, som tycker att de kan leka någon annan stans… / –

Att äga ett hus som förlorar i värde
Varje gång en stad satsar på externa köpcentra minskar man samtidigt förutsättningarna för de bestående delarna av staden att överleva. De affärer i centrala lägen som inte längre får besökare kan till slut inte betala full hyra, hyresvärden får vänta med upprustning och tvingas kanske sälja till en annan hyresvärd, som kanske saknar en förståelse för hur stadsdelen vuxit fram. (Utländskt ägande är en annan fråga som jag ska ta upp i en kommande text).

Fotoobjekt
Visst finns det tillväxt, men när stadsdelar som Hyllie, med köpcentra som Emporia (bara namnet !) drar till sig all uppmärksamhet, hamnar de gamla butikerna i bakvattnet. Ändå är det de gamla centrala husen i våra städer som turisterna fotograferar, torgen, platserna med historisk betydelse. Inte dessa enahanda och passiviserande köpcentra, som förvisso erbjuder tak över huvudet när det regnar, men som i övrigt bara är intresserade av att du använder ditt kreditkort.

Stoltheten viktig
Risken är att varje nyetablering av externa centra eroderar det vi egentligen värdesätter av våra städer. Det som gör dem unika, som gör att vi trivs och att vi visar upp dem för våra besökande vänner. Vi behöver vara stolta över vår tillhörighet till staden eller platsen där vi bor. Annars känner vi oss inte som en del av samhället. Stoltheten och identifikationen är avgörande. I ett annat sammanhang kan det vara dags att utveckla den tanken i relation till förorternas situation.

Länktips: Om Hyllie i Sydsvenska Dagbladet: http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/i-hyllie-fanns-mojligheten-att-bygga-for-hela-regionens-tillvaxt/

Köpcentra, e-handel och samhällsutveckling

Posted on by
Reply

Hur kommer affärer, butiker och köpcentra att utvecklas de närmaste åren? Kommer butiker att öka eller minska, kommer vi få se fler eller färre externa köpcentra? Hur kommer konsumenterna att vilja köpa sina varor? Blir e-handeln dominerande? Det här är viktiga frågor inte minst för dem som investerar i fastigheter och deras långivare. Men det är också avgörande för i vilken riktning samhället utvecklas.

E-handelns fördelar
Alla som bryr sig om transporternas miljöpåverkan inser att vi behöver minska det individuella resandet med egen bil till och från butiker. Energi- och klimatmässigt är det osmart att distribuera produkter på det sätt vi vant oss vid alltsedan privatbilen blev förstahandsvalet för våra inköpsresor. När Internet och e-handel nu blivit allt vanligare kan en del av inköpsresorna elimineras. Konsumenten kan beställa när hen vill och ofta finns ett utlämningsställe på gångavstånd.

Mat, böcker, teknik och biljetter
Viss e-handel innebär dessutom hemleverans vid dörren. De alltmer populära matkassarna är det kanske tydligaste exemplet på detta. I fallet med matkassarna finns fler mervärden för konsumenten: någon har tänkt ut rätt mängd varor, tänkt ut recept och variation. I bästa fall är dessutom varorna av god kvalitet, kanske ekologiska och utvalda enligt säsongens utbudsvariationer. Böcker och enklare teknikprodukter är två andra kategorier som köps mer och mer på nätet. Evenemangsbiljetter, resebiljetter etc kräver heller inte att konsumenten tar sig till en biljettkassa, vilket sparar resande och tid. Vi är nog bara i början av e-handelns utveckling.

Två faktorer som försvårar för butiker
Det finns gamla citymiljöer och affärsstråk som tappar i attraktionskraft. Först slås de ut av de externa köpcentra som ytligt sett förenklar för konsumenten att kombinera flera inköp på en gång, ofta i gallerior eller inomhuscentra, där bekvämligheten är hög och närheten till andra funktioner ökar attraktionskraften: kaféer, restauranger, biografer, lekytor osv. Därefter slås de gamla cityområdena ut pga att köpstarka barnfamiljer primärt väljer bort att bosätta sig i centrala lägen. Kvar i centrum blir fåpersonshushåll, äldre och i vissa fall studenter som hittar billiga boenden i lägenheter som ännu inte renoverats eller blivit bostadsrätter. Färre och ekonomiskt svagare personer bor kvar på gångavstånd till city och de gamla butikerna. Citybutikernas kundunderlag minskar.

Landskronaexemplet
Jag har haft anledning att besöka Landskrona, en stad mellan Helsingborg och Malmö. Och där sett hur de centrala delarna förlorat attraktionskraft. Fastighetsägarna får svårt att renovera sina hus när bottenvåningens butiker slår igen. Detta leder till att hela fastigheten tappar i attraktionskraft på bostadsmarknaden. De som har valmöjlighet väljer att bo någon annanstans. Kvar blir de personer som saknar möjlighet att välja bostad. Boende och butiksföretag väljer bort de centrala lägena. En sådan utveckling kan gå väldigt långt.

Helhetsansvaret
Detroit i USA har drabbats av att hela kvarter och stadsdelar helt enkelt blivit övergivna. Ingen vill bo i förfallna hus, vilket gör att husen förfaller och områden förslummas. Så långt har det inte gått i Landskrona, men det är många faktorer som samverkar när ett samhälle hamnar på skuggsidan. Det är också oklart var ansvaret för detta finns. Kan man anse att en kommun har ansvaret för privata fastighetsägares investeringsbeslut? Knappast. Så hur fångar vi på ett bra sätt upp nedbrytningstendenserna i lokalsamhället?

Privatpersoners optimering – företagens konkurrenskraft
Några av drivkrafterna bakom samhällets utveckling är individuella val, där människor väljer att optimera sin livssituation utifrån ett antal parametrar. En annan drivkraft handlar om näringslivets konkurrenskraft. Var finns kunderna? Var finns ekonomin? Hur kan företaget bygga sina varuflöden så optimalt som möjligt? Var finns sammanhanget, klustren av butiker och andra företag? Hur blir företaget en attraktiv arbetsplats för jobbsökande?

Hur tänkte man?
Ingen vill ha ett uppifrån detaljplanerat samhälle där boendet och företagsetableringarna detaljstyrs av någon myndighet. Få vill heller ha ett helt fritt system, där ingen hänsyn tas till helheten och de långsiktiga konsekvenserna. Vi måste planera samhället. Hur individens fria val och företagens konkurrensförmåga ska möta behovet av helhetsstyrning är en intrikat fråga. Att det är svårt visar exemplet med köpcentret Emporia i Malmö. Malmö Stad har länge och framgångsrikt planerat stadsdelar och stadens utveckling ur ett hållbarhetsperspektiv. Men hur tänkte man när man byggde Emporia?

Lär av öarna
En möjlighet är att studera transporter, logistik, boende och varuflöden så som allt detta sköts på öarna. Det isolerade samhället måste lösa sin logistik på ett klokt sätt, även ur ett kretsloppstänkande. Man använder skrindor och kärror för lokala transporter. Man har naturliga omlastningsställen (oftast i hamnen) och man inser att allt som landas på ön på något sätt måste tas om hand. Öarna borde vara självklara studieobjekt för att se hur vi kan organisera samhällen på ett resursklokt och mänskligt sätt.

Länktips:
www.fastighetssverige.se/artikel/axa-e-handeln-har-underskattats-11289/.