David Cameron hotar den engelska pressen med kraftfulla åtgärder om de inte tar reson och slutar avslöja omfattningen och inriktningen på det avlyssningsarbete västmakterna ägnar sig åt. Det pågår en balansgång och en dragkamp på samma gång. Vilken princip är viktigast? Principen om ett öppet samhälle som står under medborgarnas inflytande och där vi väljer företrädare för våra gemensamma åtaganden står mot principen om att samhället måste skydda sig mot olika typer av hot, och där terrorismen sedan ”nine-eleven” fått legitimera allt mer långtgående restriktioner för mänskligt beteende.

Litar vi på makten?
Ska vi ha ett öppet samhälle, där den oberoende pressen utövar kontroll och insyn för att motverka maktmissbruk och för att ställa rätt frågor? Eller ger vi våra folkvalda spelrum och mandat att forma samhällets skyddsbehov och säkerhetsnivåer på det sätt de önskar? Litar vi på makten eller behöver den hållas under uppsikt?

Spel för gallerierna?
En gnagande känsla av spel för gallerierna infinner sig. Är maktfrågan bara ett spel för galleriet? Låtsas regeringarna i demokratiska stater att folket bestämmer, medan de viktiga frågorna i själva verket behandlas bakom lyckta dörrar och i slutna rum? Har världen blivit så komplex att ingen längre kan beskriva det som pågår i klartext? Är så många av världens ödesfrågor numera undantagna den demokratiska insynen att vår tro på ett fritt samhälle bara är en illusion?

Förtroendet urholkas
Det kanske inte är så att vi lever i en ”Matrix-värld”, men kanske i en värld där helt andra beslut än vi tror avgör människors framtid? I Sydkorea, som har 23 kärnkraftverk, har tre av dem enl Reuters förfalskat sina certifikat. Myndigheterna vill heller inte ha en öppen debatt. När Greenpeace för något år sedan ville besöka Sydkorea för att delta i en konferens släpptes man inte in. Staten sätter sina egna gränser. Förtroendet, som en demokratisk stat måste bygga på, urholkas med varje beslut i totalitär riktning. I fallet Sydkorea är det extra känsligt eftersom demokratin är ung. Är det rimligt att öka välståndet i ett land till priset av ett urholkat förtroende för makten?

Ställ frågor
När Reinfeldt och Bildt på känt manér viftar bort USA:s signalspaning som en ointressant fråga väljer de samtidigt sida. Det är inte folkets förtroende som är viktigast att vinna utan det viktiga är få delta i det internationella konsensusarbetet som går ut på att skydda staten mot angrepp. Varför Sveriges regering väljer makten före folket är inte klarlagt. Är det för att de haft roligt åt inspelningarna av Angela Merkels telefonsamtal? Tänk om det fanns modiga journalister som ställde olika slags frågor.

Lästips: Gabriel Byströms krönika i Göteborgs-Posten 30 oktober 2013 på samma tema.