Greenwashing brukar det kallas när ett företag framställer en produkt eller en lösning som mer nyttig för klimatet eller för miljön än vad som är fallet. Det går att överdriva, att töja på sanningen och att välja jämförelsetal som kan blir mer vilseledande än upplysande. Nu har EU försökt ta tag i detta fenomen. Svenska forskningsinstitutet IVL har deltagit i arbetet och förklarar på länken nedan hur företag bör agera för att inte vilseleda, medvetet eller omedvetet. Fenomenet är lika gammalt som reklamen.
Det saknas motinformation
Det är ju bra, kan man tycka, att EU sätter fingret på problemet. Men på ett plan är ju konsumenter och upphandlare alltid förlorare. Det finns ingen naturlig motinformation till den information och reklam företagen erbjuder. När Råd och Rön eller något statligt verk informerar om olika produkters eventuella skadlighet blir det bara små ljusglimtar i ett stort mörker. Konsumenterna har fått lita på olika miljömärkningar och certifieringar. Och inte ens alla dessa är alltid tillförlitliga.
Fast furniture och FSC
Den fransk-tyska TV-kanalen ARTE har nyligen producerat en intressant film (länk nedan) som huvudsakligen handlar om ”Fast furniture”, som man jämställer med ”Fast fashion” och ”Fast food” i hur affärsmodellen ser ut. En miljömärkning som nagelfars i filmen är FSC, Forest Stewardship Council. FSC-märkning gäller regler för ett ansvarsfullt skogsbruk. Bekymret är att, som filmen visar, medlemsorganisationerna i FSC är de som lägger ribban för vad som ska kallas godkänt. Ett i grunden positivt instrument blir på så sätt en slags systematisk ”greenwash” av ett tveksamt eller ohållbart skogsbruk, eftersom branschen har ett så stort inflytande över verksamheten. Se gärna ARTE-filmen så blir kopplingarna tydliga.
Greenwashing på ett annat plan
I samma film är det annars IKEA som står i skottgluggen. Hela IKEAs idé handlar om volymförsäljning till ett lågt pris. Att få produkter att hålla länge eller att minska resursuttaget är inget IKEA strävar efter. Och min reflexion blir att IKEA troligen försöker vinna tid när de etablerar sig på arenor som Retuna i Eskilstuna, eller när de introducerar ”Växelbruk” som ett sätt ta hand om kasserade arbetskläder och ge dem ett nytt liv. Det blir också slags greenwash, inte enligt EU:s lagstiftning, men på ett annat plan. När hela affärsmodellen bygger på att tillhandahålla ”Fast furniture” går det inte att låtsas att några små initiativ förändrar grunden för företaget.
Skicklig positionering
Just IKEA har ju dessutom skickligt lanserat sig som ett svenskt företag, med en underförstådd berättelse om att smålänningar som Ingvar Kamprad är sparsamma och förstår ekonomi. IKEA har positionerat sig skickligt, minst sagt. Men vi som handlar där, ja jag måste erkänna att det blivit ett och annat från IKEA genom åren, har bidragit till att ”Fast furniture” har blivit ett problem. Och att IKEA inte finns på börsen gör ju också att den styrelse som tar besluten inte behöver lyssna på externa ägare. Man kan köra vidare så länge man ser det som lönsamt och rimligt. Nu siktar man på Sydamerika. Som om inte Amazonas redan var hotat.
Värde istället för vinst
Greenwashing-lagen må vara bra, men problemet är att stora delar av den ekonomi vi låtit oss bli beroende av bygger på pris och vinst istället för värde.
Länktips: IVL sammanfattar rekommendationer angående den nya greenwashing-lag som EU vill införa. här
Länk till ARTE-filmen och FSC och IKEA https://www.arte.tv/en/videos/112297-000-A/how-ikea-plunders-the-planet/
Broder!
Läser med glädje ofta dina krior och så även denna gång.
Jag har en fundering dock just på denna. Jag ser faktiskt inte IKEA som ”fast furniture” utan snarare ”smarter furniture”.
I mitt projekt nere i Frankrike som är ett hållbarhets- och historiskt renoveringsprojekt där jag gör mitt yttersta för att hitta de minst dåliga alternativen när det gäller all material och lösningar, har jag IKEA som nivå fyra på möbler och inredning. Vi väljer i första hand att inga köpa och sedan att köpa begagnat och återanvända saker men när vi köper nytt blir det miljömärkt med EU-Blomman, Svanen och FSC. Hittar vi inget som uppfyller ovanstående blir IKEA den sista lösningen. Förvisso inte ett helt hållbart företag men ett som tagit ett stort antal steg år rätt håll och fortsätter att så göra.
Jag har just på kontoret monterat ihop en Billy från 90-talet som fungerar och ser galant ut.
Så vad vill jag säga, jo det finns en sådan massa av fabrikanter som inte ens vaknat och tittar jag i Frankrike är möbler ofta en sörja av plats och kemikalier och dessutom dyrare än IKEA. Så låt oss inte vara nöjda med IKEA men låt oss uppmuntra dem att fortsätta åt rätt håll – de har i alla fall en insikt som många andra helt saknar!
Vänligen
JP
Tack Jan Peter för kommentar. Jag har tidigare velat se IKEA som en positiv kraft i omställningen. Men filmen från ARTE sätter onekligen
fingret på IKEAs akilleshäl, att man tänker volym och inte resurshushållning. Det tar emot att behöva räkna in IKEA till den grupp företag
som behöver fasas ut, men tyvärr är det så. Affärsmodellen strider mot rimliga kriterier på ett hållbart företagande. Det hjälper inte att
det finns ännu sämre företag. Det är inte ranking som har betydelse, utan vad som tar marknadsandelar och i vilken riktning konsumtionen går.
IKEA ”vinner” på det race man kör, men planeten förlorar.
IKEAs möbler har lågt andrahandsvärde – bedrövligt när vi vill värna livet på planeten. Tänker jag, Ami
Ja, Ami, kvalitet och livskvalitet hänger ihop. Vi behöver ha både objektiv och subjektiv livskvalitet.