Om kunskap, värde och pris

I vår tid är det linjär utveckling som gäller. Input > output. Aktiekurser då, aktiekurser nu. Vinst. BNP. Skattesatser. Statistik. Antal tittare per program. Antal sålda ex. Tillväxt. Opinionsundersökningar med absoluta och procentuella förändringar, helst statistiskt säkerställda. Mest inkomstbringande betalstationen. Högst lön i näringslivet. Vi jämför och blir jämförda. Vilket pris vill vi betala? Vad är det värt?

Skapandet är nödvändigt
Lärandet uppstår i skärningspunkten mellan det kreativa skapandet och den bekräftade upplevelsen. Lärandet uppstår när vi gör något eget av vad vi uppfattat i vår omvärld. När vi fullföljer talserien 1, 2, 3, 5, 8, 13 …. och fyller ett tomrum med vår egen insikt blir den en användbar kunskap. Ett samspel sker mellan en begriplig upplevelse och det egna skapandet. Vi tillför ett värde till oss själva, som vi också kan dela med oss av. 21, 34, 55, 89 ….

Olika sätt att använda kunskap
Nästa steg är att göra kunskapen till en del av en användbar värdegrund. Kan vår kunskap relatera på en värdeskala till annat vi vet? Förankring i det personliga skulle man kunna kalla det. Naturlig, viktig, kunskap som vi kan plocka fram för att illustrera något vi anser. ”Den matematiska talserien ovan är oändlig. Oändligheten är svår att begripa. Därför är matematik obegriplig”. Skulle någon kunna hävda. Medan någon annan ser skönheten i matematik och geometri och kopplingen till naturens flöden. Så olika kan vi plocka upp kunskap.

Kunskapskopplingar
Vi måste anstränga oss att hjälpa varje elev i skolan att skaffa sig kunskap. För att ge var och en verktyg att utveckla sitt omdöme och hitta sin väg i livet. Det är ett enormt slöseri när våra barn inte ges förutsättningar att utvecklas och finna en utvecklingsväg som person, och i ett yrkesliv. Varje kunskapsfragment är som tentakel in i framtiden, där nya kopplingar kan ske. Det intressanta är också att det kan finna flera sanningar.

Konsumenten får inte tänka
Det är genom att upptäcka och uppleva kvalitetsaspekter som flera sanningar kan stå bredvid varandra. Marknadsmekanismerna, ivrigt påhejade av det offentliga systemets upphandlingskriterier hävdar att allt är lika. Man vill reducera konsumtionen till en fråga om pris och volym. Hur många spårvagnar vill du ha? Vad vill du betala? Vad ska en skjorta sydd i Bangladesh kosta? Skjortan? Nähä. Kvalitetsfrågorna trycks undan mer och mer och vi konsumenter förväntas enbart kunna välja styckepris, antal och möjligen leveranstid. Lösningen ligger i att i utbildningen starkt betona kvalitet, sinnesintryck och ett övande av vår förmåga att värdesätta och bedöma, gärna konstnärligt.

Värdet
Det är antagligen ett uttryck för vår längtan bort från prisfixeringen som gör TV-program som Antikrundan så populära. Vad är värdet? Vad kan den här vara värd? Värde är något annat än pris. Värdet är personligt och varierar. Tavlan på väggen hänger där hemma för att den har ett värde. Inte för att den har ett pris. Varje människa har ett värde. Det är lätt att glömma bort i vinstmaximeringens karusell.

Värdet av att lyssna

Varje dag händer något positivt. Det gäller att se det positiva och att förstärka det, ta det med sig och återberätta. För att stärka den utveckling vi tror på.

Möjligheter i mötet
Varje möte innebär en möjlighet. Vi kan lära oss något nytt, få en ny tanke att bearbeta eller själva komma på något intressant som en reaktion på vad vi sett, hört eller upplevt. Idag intervjuade jag en erfaren projektperson inom ramen för det uppdrag jag arbetar med. Intervjun blev kanske en timme lång och helt i telefon. Det fungerade bra, trots att 60 % eller mer av vår kommunikation är kroppsspråk. Samtalet kretsade kring det värdefulla.

Det värdefulla
”Vad är värdefullt från projekt NN och som du tycker bör inkluderas i den process jag förbereder” var min fråga. En sak är att läsa rapporter, där står oftast ungefär samma saker och på ett kansliartat språk avsett för kanslipersonal att föra vidare i någon formell form. Det jag var ute efter var kärnan, det mest värdefulla, som inte får gå förlorad i de långa rapporternas prosa. Det där smått subtila som det krävs erfarenhet och relativa upplevelser för att iaktta och notera och dessutom kunna sätta ord på. Undertexten, det bakomliggande värdet till det som står skrivet på ytan.

Lyssna in
Jag fick ett lika självklart som lugnande och positivt svar. ”Det viktiga är att förhålla sig inlyssnande”, sa personen jag intervjuade. Man ska lyssna in och förstå på djupet vad som sägs. Så självklart, men ändå inte. I den tidspressade rollfördelning vi har, där stackars personal på äldreboendet och ännu mera stackars boende på äldreboendet knappt får en minut av mänsklig samvaro, eller i det uppskruvade tempo som mycket av arbetslivet generellt pågår – där finns knappast tid för inlyssande och reflexion. Ändå var det just detta som min intervjuade person tryckte på.

Så enkelt
Tar vi oss tid att lyssna på barnen hemma och i skolan, på marginaliserade och sjuka och lyssnar på riktigt kanske vi till och med förstår vad vi ska göra. Så enkelt. Så bra. Så märkligt att det måste sägas.