Ungdomar, skolan och demokratin

Var fjärde svensk mellan 18 och 29 år tycker inte att det är viktigt att leva i en demokrati. Var femte kan t.o.m. tänka sig att sälja sin röst. Nästan var tredje anser det bra om landet styrdes av en stark ledare istället för demokratiskt.
Forskare vid Göteborgs Universitet har fått fram dessa alarmerande siffror. Se pressmeddelandet här.

Och i Sverige är staten bäst på att vara stat…
Undersökningen väcker många frågor. Allra först – hur stabilt är Sverige i relation till andra länder? Det finns sedan några år statistik och ranking över stater i världen som ”misslyckats” med sin uppgift att vara just stat. Sverige ligger i den listan längst ner tillsammans med de nordiska grannarna, dvs vi har lyckats bäst i världen. Länk till statistiken här.

Illustration till misslyckandet?
Om demokratin är starkt ifrågasatt av 25-30 % av de unga i stabila Sverige – hur ser det då ut i alla de länder som rankas som mindre stabila? Står vi inför en global förändring inom en generation, där utvecklingen kan gå precis hur bra eller dåligt som helst?
Det hoppfulla finns i ifrågasättandet av dagens system, som utgår ifrån att pengar ska tjänas på andra människors, på miljöns eller framtidens bekostnad. Det är inte hållbart. Demokratin, så som den tillämpats de senaste 100 åren, har banat vägen för ökade klyftor, ett oöverträffat resursslöseri, bristande hänsyn till människor och miljö och en konsumtionsdriven spekulationsekonomi som alla inser inte kan växa i evighet, men ingen tycks förmå förändra. Vad ska komma istället?

Skolans output
Det alarmerande finns naturligtvis i ropen på enkla lösningar, starka ledare, som ska ”lösa problemen” – säkert olika beroende på vem man frågar. Och vad har skolan för ansvar i detta? Är skolan en processfabrik, där output:en ska vara anställningsbara resurser och fogliga konsumenter som inte ifrågasätter några principer? Eller ska skolan fostra till ansvarstagande kritik, som kan stimulera samhällsutvecklingen?

Omställning
Låt oss hoppas att rapporten från Göteborgs Universitet leder till något anant än ytterligare skuldbeläggning av skolans verksamma. Det är primärt inte rektorer och lärare som är skuld till att samhället ser ut som det gör. Det riktigt intressanta är när och hur omställningen av samhället ska ske – i form av stegvisa förändringar eller i form av kollaps/revolution? Hur länge ska vi såga i den gren vi sitter på?

Ungdomar, kunskap och omdöme

Varför ska vi kunna saker? Allt går ju att snabbt googla fram med ett par klick. Varför belasta minnet med detaljer om Vindelälven, Viskan eller Ganges? Hur får vi ungdomar att se skillnad på information, fakta och kunskap och framför allt att inse värdet av egen kunskap?

Referenspunkter
När jag lyssnar på personer som undervisar på högstadiet är det ofta lärandets vedermödor som nämns. Det finns ett allmänt motstånd hos vissa, långt ifrån alla, men vissa elever att anstränga sig lite extra för att lära sig saker, ta in, göra till egen kunskap. Kanske är det så. Kanske har vi så många fysiska, själsliga och utvecklingsrelaterade problem i tonåren att vi tar varje chans att få en paus i det pågående växandet. Men vi får inte acceptera okunskap som en rimlig betygsnivå. Det är att svika ungdomarna. De behöver en stabil grund, ett antal referenspunkter för fortsatt lärande.

Geografi
Att snabbt kunna göra matematiska överslag med huvudräkning är ett praktiskt hjälpmedel för att snabbt förstå värdet av det någon erbjuder. Att snabbt kunna associera till en geografisk plats, en sevärdhet, en händelse kan vara helt avgörande i en konversation med personer man är på väg att lära känna genom sitt arbete. Om någon säger att hen fick sin examen på Oxford eller Tübingen kan det vara bra att kunna haka på den informationen direkt utan att först gå ut på Google Earth för att se var dessa städer ligger.

Kommunikationsförmåga
Framtidens vinster och framtidens företagande kommer att bygga mycket mer på relationer än tidigare. Dels av strukturella skäl – energifrågan och resursfrågan kommer att tvinga fram helt nya modeller. Dels av konkurrensskäl. Tillsammans med andra kan vi erbjuda mer attraktiva lösningar, mer kompletta förslag. Var och en klarar inte att behärska alla fackområden; därför kommer vi att behöva samverka för att bli starka. Men detta samverkande förutsätter kommunikationsförmåga – att vi klarar att tydligt förklara vad vi avser, vad som ingår och inte ingår och vad vi förväntar oss av med- och motparter. Lägg därtill kulturella, språkliga och geografiska hinder och kommunikationen måste vara på högsta nivå för framtida verksamheter.

Kunskap och konst lägger grunden till omdömet
Det är detta samband som dagens ungdomar till oroande stor del ännu inte ser och det är detta samband vi vuxna måste synliggöra. Att med en stark egen kunskapsbas får varje individ förmåga att värdera och positionera de förslag och idéer som andra kommer med. Att se till att  våra referensramar är tillräckligt vida och tillräckligt djupa. Skulle vi bortse från behovet av egen stabil kunskaps- och omdömesplattform faller vi lätt offer för manipulativ reklam, förenklad information och vinklade fakta. Var och en måste utveckla sin omdömesförmåga baserad på jämförda kunskaper. Var och en behöver kunna värdera all information, som vi översköljs med. Eller åtminstone förstå hur värderingen bäst kan gå till, vem som kan vara till hjälp i en specifik situation. I vardagen och i yrkeslivet. Praktiskt och teoretiskt, konstnärligt och vetenskapligt. Konst och kunskap i en bra blandning tränar sinnena att se kvalitet och tränar minnet att sortera väsentligheter. Så möter vi helheten.