Circle Island 2017 en framgång

Nu i januari 2018 slutrapporterades projektet ”Circle Island 2017″ till Tillväxtverket. Ett projekt jag arbetat med sedan i maj 2017 på uppdrag av First to Know AB. Projektet byggde vidare på en förstudie jag genomförde 2016-2017, (länk se nedan), där stadsdelen Ringön i Göteborg stod i centrum. Det är intressant att se hur projekt och processer kan utvecklas.

Myndigheter har svårt med individanpassning
Att få personer långt från arbetsmarknaden i jobb är en viktig fråga eftersom det både på personlig och samhällsekonomisk nivå är en katastrof att inte ta tillvara kunnande och möjligheter hos varje individ. Dessutom vinner våra företag på att få bra och rätt arbetskraft. Alla vinner på att arbetslösa kommer i arbete och vänder på sin roll från att vara en samhällsbelastning till att vara en tillgång. Svårigheten som jag ser det ligger i att våra myndigheter behöver styras med generella regler medan de arbetslösa är individer som var och en behöver få sin situation och sin potential bedömd ur sitt personliga perspektiv. Det är svårt för myndigheter att vara personliga.

Nya grepp
I Circle Island 2017 tog vi ett nytt grepp och lät en grupp av återbruksföretag utgöra kärnan i projektet, där de gemensamt och med lite olika profil fick möjlighet att möta de arbetssökande på deras egna villkor. ”Vad vill du göra?”, ”Vilka arbetsuppgifter intresserar dig?” och ett kollegialt sammanhang var några utgångspunkter. 50 deltagare fick under vardera 12 veckor chansen att delta i projektet och även möjlighet att visa upp sina färdigheter för det nätverk av företag som finns på Ringön. Många av företagen på Ringön arbetar med material, hantverk, återvinning, reparationer, teknik etc och det gör att det finns en lokal arbetsmarknad för den person som har en viss förmåga.

Framgång
I skrivande stund har 8 personer fått jobb och ytterligare ett 10-tal bedöms som anställningsbara när rätt arbete och arbetsgivare dyker upp. Projektet har visat att det går att hjälpa långtidsarbetslösa in i en anställning när rätt förutsättningar finns på plats. Utgångspunkten i ett antal givna parametrar visade sig fungera utmärkt.
Nu är tanken att få fortsätta med modellen under ett par år för att låta den testas i lite större skala med fler involverade företag och fler deltagande personer. Senare i vår vet vi om det blir så.

Tack
Jag passar på att tacka de medverkande företagen på Ringön för ett gott samarbete så här långt. Utbildningsrederi AB, Recreate Design Company och Smyrna Second Hand – tack för era fina insatser i vårt pilotprojekt.
Tack Bengt, Suss, Håkan, Michaela och Pernilla liksom framför allt Ola, Per, Magnus och Emil på First to Know.

Mer info på begäran.

Länktips: Förstudie ”Ringön för social cirkulär ekonomi” www.jarnhallen.se/ringon-cirkulr-ekonomi

www.circleisland.se

 

”Rör inte mitt stuprör!”

Utmärkt, är min första tanke. Här har man ansträngt sig att åstadkomma en sammanställning av fem statliga sektorsmyndigheters verksamhet och projekt på ett gemensamt område: hållbar stadsutveckling. Med intresse börjar jag läsa igenom rapporten. Sida för sida tonas intresset ner till att vändas i irritation. Varför, tänker jag, gör man inte läsningen mer intressant? Varför inte ens ett försök att knyta ihop alla eller i alla fall några trådar? Det hade kanske kostat tio-femton timmars arbete, men hade gjort rapporten mycket mer användbar. (Länk till rapporten se nedan).

Minsta möjliga ansträngning
Fem myndigheter radar på fem olika sätt upp de uppgifter man valt att presentera. Om man åtminstone försökt ha en enhetlig layout och en sammanhållen logik i hur informationen presenteras. Istället väljer varje myndighet själv hur uppgifterna ska presenteras. En lägre ambition är svår att föreställa sig.

Det man kunde ha gjort
Man kunde t.ex. ha förväntat sig är en grafisk återgivning i prezi-liknande format, som tankekarta eller som grupperingar av olika verksamheter och projekt, där läsaren fått hjälp att hitta de korsreferenser och samband som kan vara intressanta. Eller åtminstone någon slags etikettering, taggning, av varje rubrik i sammanställningen, så att ett sökregister kunde låta läsaren hitta – i en elektronisk version – de rubriker och verksamheter som kunde sägas hänga samman.

Vadå – fungera för läsaren?
Nu kommer de fem myndigheterna med Boverket i spetsen att kunna hävda att man publicerat det som utlovats, en sammanställning över vad som pågår relaterat till hållbar stadsutveckling. Om informationen är läsaranpassad eller inte är ovidkommande. Och för säkerhets skull upprepas på flera ställen i rapporten att den inte nödvändigtvis innehåller all information. Tänk en butik som gjorde en lista över sina produkter. Enbart sorterade på tillverkare, inte sökbara för användaren och med brasklappen att listan inte är komplett. Hur seriös skulle en sådan lista vara?

De fem olika sätten att beskriva verkligheten
Boverket listar på ett par sidor i korta rubriker de olika delområden man arbetar med. Under ”Regler, allmänna råd och vägledningar” staplar man 24 rubriker i bokstavsordning, från ”Barns och ungas utemiljöer” till ”Ökat byggande av småhus”. Inga hänvisningar, inga förklaringar, inga länkar. Energimyndigheten räknar på en sida upp alla de nätverk man på något sätt är involverad i och på sin andra sida visar man grafiskt upp ett antal aktiviteter, där de – faktiskt – sorteras in under rubriker. Naturvårdsverket har valt en annan väg. Man använder åtta sidor till att redovisa sakförhållanden, aspekter och värderingar, som Naturvårdsverket särskilt bevakar och lyfter fram. Texten verkar hämtar ur ett strategidokument. På de sista två sidorna redogör man för de regeringsuppdrag, nätverk och internationella samarbeten man har med koppling till stadsutveckling. Tillväxtverket väljer ett fjärde sätt att presentera vad man gör på området. Texten är formulerad som ett PM med utgångspunkt i uppdraget, hur man operationaliserar sina program (härlig byråkratsvenska), hur man tänker prioritera arbetet och vilka synpunkter man fått när man lyssnat av intressenter och lokala aktörer. Mot slutet dyker en hänvisning upp till en hemsida, som man avser att använda. Där visar sig plötsligt en glimt av något som en bredare publik kan ha nytta av. Men det kräver lusläsning. Trafikverket redovisar sina aktiviteter på ett femte sätt. Man börjar med att räkna upp sjutton stycken nationella råd och nätverk som har pågående verksamhet. Under varje rubrik beskrivs kortfattat syfte och vilka som ingår. Därefter följer några sidor som presenterar det som planeras. I sak säkert korrekt. Men hur ska informationen användas?

”Vem läser det här?
Känslan som infinner sig är att de som publicerat skriften är övertygade om att rapporten uppfyller de formella kraven. Och att den skulle kunna ha ett värde bortom det formella väljer man att bortse ifrån. ”Den som är intresserad hittar ändå det man vill”. Att det i vår statliga myndighetsapparat publiceras denna typ av rapport, där såväl innehåll, form, tillgänglighet som användbarhet så tydligt nedvärderas i relation till det enkla faktum att rapporten existerar är sorgligt. Att ingen i hela beslutskedjan har reagerat, att ingen på de fem myndigheterna har insett att så här kan vi inte publicera en rapport är märkligt. Antagligen anser var och en att man gjort sin del. Att helheten blev pytt-i-panna finns det ingen som tycks ta ansvar för. Stuprören är ohotade.

Nödvändiga mervärden
Hållbar bärkraftig utveckling handlar om att göra mer än man måste. För näringslivet har Michael Porter formulerat det bra i sitt begrepp ”Shared value”. Vem ska formulera motsvarande devis för myndighetsvärlden? Det duger inte att rafsa ihop material med vänster hand – man måste faktiskt skapa mervärden med det man åstadkommer, så att slutresultatet kan bli ett verktyg för andra att använda. Just den skattefinansierade delen av samhället borde ha detta i ryggraden.

Länktips:
http://www.boverket.se/sv/om-boverket/publicerat-av-boverket/nyheter/nulaget-i-fem-myndigheters-arbete-med-hallbar-stadsutveckling/