Cirkulär ekonomi: Vad tycker Svenskt Näringsliv?

”Breaking circular economy barriers” är titeln på en rapport från fil dr Jonas Grafström, som är verksam på Ratio, ett forskningsinstitut som står Svenskt Näringsliv nära. (Länk till rapporten, se nedan). På 15 tätskrivna sidor redogör Grafström (tillsammans med forskningsassistent Siri Aasma) för tidigare forskning, sin metod, sitt resultat och sina slutsatser. Rapporten belyser en mängd hinder som gör att cirkulär ekonomi inte utvecklas och systematiserar dem i fyra kategorier: tekniska, marknadsmässiga, institutionella och kulturella hinder. Några av mina iakttagelser, intryck och omdömen följer här.

Illustration ur rapporten
där de fyra kategorierna är färgmarkerade

Bra definition
Låt mig börja med något positivt. Bland alla forskningskällor och referenser hittar jag ett intressant försök till definition av cirkulär ekonomi på sidan 2. ”The circular economy is an economic system that represents a change of paradigm in the way that human society is interrelated with nature and aims to prevent the depletion of resources, close energy and material loops, and facilitate sustainable devolopment through its implementation at the micro (enterprises and consumers), meso (economic agents integrated in symbiosis) and macro (city, regions and governments) levels. Attaining this circular model requires cyclical and regenerative environmental innovations in the way society legislates, produces and consumes.” (Prieto-Sandoval, Jaca and Ormazabal, 2018).

Samma sak på svenska
Notera nyckelorden ovan: paradigmskifte, samspelande med naturen, syftar till att förhindra uttömmande av resurser, att sluta energi- och materialloopar, underlätta hållbar utveckling på tre nivåer: micro, meso och macro. Samhällets lagstiftning, produktion och konsumtion förändras genom cykliska, regenerativa innovationer.
Det är inte osthyvelsmetoder, putsande på ytan eller detaljjusteringar av den traditionella ekonomin som definitionen handlar om. Paradigmskifte är faktiskt lite mer än så. Desto sorgligare att rapporten inte bygger vidare på denna definition, som hade kunnat leda till nytänkande och andra sätt att spränga barriärerna.

Något av det som saknas
Ingenstans hittar jag resonemang kring värdegenerering, dvs hur produkters och materials värde ska tas till vara och regenereras, kvalitetssäkras och utgöra kärnan i de cirkulära flödena. Jag hittar heller ingenting om dynamiken som hela marknadsekonomin bygger på: hur vinst och förlust fördelas mellan olika parter och behöver fördelas på ett annat sätt i den cirkulära ekonomin. Här finns heller ingenting om drivkrafter och incitament för paradigmskiftet eller ens något om balansen mellan särintresse (t.ex. företag) och allmänintresse (t.ex. miljöbelastning, resursåtgång, nedskräpning, utsläpp, rättvisa, framtidssäkring). Den grundläggande frågan om hur konkurrensekonomin ska ersättas av en samarbetsekonomi berörs inte heller.

Nyttjande istället för ägande
Många av marknadsresonemangen i rapporten utgår från att den linjära ekonomins logik ska kvarstå i den cirkulära ekonomin. Ägandet, t.ex., ska finnas kvar eftersom ägandet är så centralt för ”marknaden” och för en stabil efterfrågan. På sidan fyra diskuteras även vinstbegreppet och sjuttio år gamla teser om vinstens betydelse för efterfrågan och utfall. Att nyttjandet kan vara en väl så intressant och nödvändig drivkraft för ekonomin som ägandet nämns inte.

Ett snävt materialperspektiv
På sidan sex tar rapporten upp jungfruligt material i relation till återvunnet och slår fast att det återvunna materialet är beroende av tidigare konsumtionsmönster, något som skapar osäkerhet kring priser och en ovilja i att investera i marknader för återvunnet material. Detta leder i sin tur till, skriver man, att andelen återvunnet material på olika marknader fortsätter att vara liten. Avsaknaden av returlogistik, forskning och utveckling och rätt infrastruktur nämns också som hinder. Avfallet saknar många gånger ett värde. Här hade ett avsnitt om värdesäkring av produkter i den återkommande livscykeln kunnat passa in. Men det saknas.

CocaCola-exemplet
På sidan nio nämns CocaCola som ett exempel. Företaget har minskat aluminiumburkens vikt från 85 gram till dagens cirka 15 gram. När burken dessutom har en pant inkluderad i priset finns förutsättningar att återvinna materialet. Rapporten hade kunnat föreslå att tillverkaren (CocaCola i detta fall) åläggs att redovisa andelen återvunnen aluminium i sin produktion. Vill man öka andelen återcirkulerat material finns en möjlighet för myndigheter att med regler och avgifter styra utvecklingen så att företagen maximerar de cirkulära flödena.

Snävt perspektiv
Hur ska företagen byta teknologi? På sidan nio återges, med en referens till Arthur 1989, att valet av tekniklösning blir självförstärkande, vilket innebär att företag förväntas att vara kvar i det befintliga tekniska ramverk de verkar inom. Det tycks som om hela rapporten utgår från att det är de befintliga företagen som ska transformera sig till cirkulär ekonomi. När en stor del av lösningen rimligen kommer återfinnas i nya företags affärsidéer. Det var inte produktionen av transistorapparater från Luxor-fabriken i Motala som gav oss Spotify. Cirkulär ekonomi handlar bara till en mindre del om att skruva på de befintliga flödena. Den handlar desto mer om att förlänga livslängden och höja kvaliteten på producerade varor, om att minimera behovet av jungfruliga råvaror, onödig energianvändning och att minska överskottet i form av sopor.

Ett märkligt sätt att se på cirkulär ekonomi
På sidan tio drar rapporten slutsatsen att det inte finns någon anledning att tro att cirkulär ekonomi inte skulle följa samma samma regler som den linjära ekonomin. ”Det kommer finnas äganderätt, lagar och prismässiga indikationer som vägleder ekonomin. Om något saknas kommer en svagare cirkulär ekonomi formas än som vore möjligt”. Detta kan inte stämma. Ett paradigmskifte ryms inte inom den befintliga ekonomin. Den cirkulära ekonomin är inte en del av den linjära ekonomin.

Vad tycker Ratio och Svenskt Näringsliv att cirkulär ekonomi ska lösa?
På en mer principiell nivå är det faktiskt viktigt att sortera och prioritera vilka av dagens problem som cirkulär ekonomi ska lösa. Rapporten ger inga tydliga signaler om vad författarna, Ratio eller Svenskt Näringsliv anser. Möjligen går det att utläsa att man tycker att cirkulär ekonomi är svår att åstadkomma.

Saknades
Summa summarum – hur värdekedjan ska se ut när produkter får längre livslängd, hur samarbetsekonomin ska formas och ersätta konkurrensekonomin samt att cirkulär ekonomi bygger på nyttjande istället för ägande är kanske det viktigaste av det som helt saknas i rapporten. Ingenstans beskrivs exempelvis industriell symbios, som är ett bra exempel på företagssamverkan i syfte att ta vara på resurser i nya värdekedjor.
För att inte nämna behovet av transparens, tillit och helt nya sätt att dela vinst och kostnader när den cirkulära ekonomin tar plats. Hur det offentliga skulle kunna gå före i förändringsarbetet beskrivs inte heller. Eftersom offentlig upphandling upplevs som ett hinder i många sammanhang, är just den delen extra intressant.

Länktips:
Breaking circular economy barriers : här

Ja, vad fan får du Leif Östling?

Ja, Leif Östling, #VadfFanFårJag, frågade du retoriskt i en TV-intervju. Du tycker att du själv ska bestämma hur mycket skatt du ska slippa betala. Lagligt. Visst. Men knappast riktigt när du  med trovärdighet ska föra arbetsgivarnas talan i olika sammanhang. Du har ännu så länge ordföranderollen för Svenskt Näringsliv, en organisation som har flera formella funktioner i den väv av beslutsfattande som samhället består av.

Levnadsstandard är inte garanterad alla på jorden
Det är flera som har påpekat att du fått grundskola, gymnasium, högskola, sjukvård och en massa andra funktioner under din uppväxt och ditt vuxenliv. Men det du glömmer bort är att du hade inte kunnat leda Scania på ett framgångsrikt sätt om inte ett antal saker fungerat. Tusentals medarbetare på ditt tidigare företag blev anställningsbara tack vare att de kunnat gå skola, gymnasium och i många fall högskola. Scania hade inte kunnat betala dig din höga lön om inte företaget lyckats anställa rätt folk, som samhället bidragit till att de fanns där när du behövde dem.

Efterfrågan uppstår inte i ett vacuum
Ännu viktigare är kanske att dina kunders kunder hade en efterfrågan på transporttjänster som gjorde att det gick att sälja Scanias fordon. Och denna efterfrågan uppstod bland annat tack vare att många fått utbildning, fått arbete och en bra lön, som gjort att den sammanlagda efterfrågan på transporter blev så stor att du och Scania kunde sälja många fordon. Det räcker att se efter hur samhällena ser ut i det vi kallar ”syd” för att förstå hur fattigt Sverige också var för 100 år sedan. 1900-talets samhällsutveckling i Sverige uppstod inte av sig självt utan genom att kloka människor tog bra beslut där industri och det offentliga var för sig och tillsammans lyckades bygga upp ett välstånd för flertalet.

Korrupta makthavare
Du kan ju fundera hur Sverige hade sett ut om dåvarande Högerpartiet fått styra landet under 1900-talet. Hade kvinnor haft rösträtt? Hade vi haft ett pensionssystem värt namnet? Hur hade skolan fungerat för flertalet? Vilka av dagens självklarheter hade högern också velat införa? Eller om barn skulle tvingas arbeta för att bidra till familjens försörjning istället för att som idag från myndighetsåldern få ansvar för sin egen ekonomi och i många fall få möjlighet att låna till studier på högskolan. Det räcker att se hur andra länder i världen, tyvärr flertalet, har svårt att få en balans och en rättvisa i beslutsfattande och resurstilldelning. Världen är full av korrupta makthavare som skor sig privat på andras arbete.

Slutsats
Från och med nu kommer du alltid att förknippas med #VadFanFårJag. Varje gång du ska ta ditt ansvar som representant för en av ”arbetsmarknadens parter” vid avtalsförhandlingar. Varje gång din organisation lämnar ett remissbetänkande på ett lagförslag. Varje gång någon reporter vill ha arbetsgivarnas perspektiv på en fråga kommer ditt osolidariska uttalande att finnas med som ett mentalt filter och bromsa din möjlighet att få gehör för din ståndpunkt. Det är lika bra att du inser detta och drar slutsatser i enlighet med detta. Som talesperson för en samhällsbärande institution är du körd.

(Sen hade det varit smart om Scania tidigare hade satsat på icke-fossila fordon, men det är en annan diskussion).

Fler än 2000 företag borde ta upp detta

Tänk så intressant det kan bli. Ungefär samtidigt som jag tog upp förändringsviljan hos ett antal proaktiva företag (”Förändringen pågår i näringslivet”, länk se nedan) kommer Svenskt Näringsliv med en ryggmärgsreflexartad respons i en helt annat riktning. De protesterar mot regeringens tolkning och lagförslag kring det EU-direktiv som påbjuder att företag ska redovisa sitt hållbarhetsarbete. (Länk nedan till SvD-artikel om detta). Vinden blåser åt två håll på en gång.

A – B – C
Lagförslaget innebär en modern variant av Hasse&Tages skattedeklaration (ni som var med minns: ”A. Hur mycket tjänade du? B. Hur mycket har du kvar? C. Skicka in det!” ). Nu vill regeringen att företagen svarar på följande frågor – förenklat:
A. Vilka är era utmaningar?
B. Vad gör ni åt dem?
C. Om inte – varför inte då?

En juste affärsidé – är det orimligt?
Svenskt Näringsliv protesterar. Deras 2000 största företag har ingen lust att lägga tid och pengar på att berätta att man – återigen förenklat – inte gör något, inte vet vad man borde ha gjort eller helt enkelt har ignorerat hållbarhetsfrågorna som en del av affärsidén. Nu är verkligheten inte så enkel. Men företagens direkta och indirekta belastning på miljön, på människors hälsa och andra omständigheter måste lyftas fram. Det håller inte längre att tjäna pengar på miljöns, klimatets eller andra människors bekostnad. Att detta inte längre ska vara lönsamt eller kunna sopas under mattan är centralt. Och i andra länder har man redan infört dessa regler. I Storbritannien fungerar det, så varför inte här?

Svagt
Det är faktiskt ett underbetyg till Svenskt Näringsliv som organisation att man trott att EU-direktiv inte gäller för svenska företag. Naturligtvis borde storföretagens samarbetsorganisation ha hjälpt sina medlemsföretag att förbereda för denna ändring, hjälpt dem med rekommendationer, kunskapsuppbyggnad och hittat lämpliga sätt att formulera och redovisa de hållbarhetsfrågor det rör sig om. Nu låtsas man att man har blivit tagen på sängen av något okänt förslag, vilket naturligtvis inte stämmer. Hela hanteringen från Svenskt Näringslivs sida känns väldigt bakåtsträvande.

Även andra måste börja redovisa
I den hållbara ekonomin säkrar företagen upp sina svaga punkter, håller koll på vad företaget orsakar av externa kostnader, som inte syns i bokföringen, men som uppstår som en konsekvens av verksamheten. Om inte annat så för att vara väl påläst när konsumenter eller grävande journalister (de som finns kvar) börjar ställa frågor. Viktigt är naturligtvis även nu att övriga företag, utöver de 2000 förpliktigade, statliga, kommunala bolag och företag som månar om sitt varumärke frivilligt ansluter sig till systemet. Att fortsätta ducka och låtsas som om verksamheten inte orsakar någon belastning på människa, miljö och samhälle är otidsenligt och orimligt.

Länktips: Artikel i SvD: http://www.svd.se/naringsliv/hallbar-finans/svenskt-naringsliv-rasar-mot-regeringens-hallbarhetslag_4483849.svd
Min tidigare text om företagen: http://christerowe.se/?p=5378