Företagen behöver tänka transparent

Just nu är det en fyraårsprognos som står i fokus. För företagen finns inte samma rytm mellan åtgärd och feedback som för politiker. I en uppkopplad och synkron verklighet reagerar börser och marknader omedelbart på oväntade händelser. I bästa fall är det kvartalsrapporterna som ger några månaders respit. Hur gör företag för att skaffa sig handlingsutrymme och förtroende?

Exempel: ABB och Next Level
Jag läser ABB:s strategidokument ”Next Level” (länk nedan) och slås av hur man använder språket. Texten vänder sig naturligtvis till ekonomer och investerare och syftar uppenbarligen till att måla upp en bild av ett globalt företag i medvind, som har förstått hur man tjänar pengar och skapar lönsamhet åt sina ägare. Man ”skiftar tyngdpunkt” och ”stärker konkurrenskraft” och vidtar åtgärder för att ”säkerställa en framgångsrik implementering”. Kanske måste de skriva så. Kodorden måste finnas där, läsarna vill känna trygghet och vill känna igen sig i verklighetsbeskrivningen.

Det vanligaste adjektivet
Jag tittar närmare på språket. Av 1901 ord i huvudtexten är 119 adjektiv eller adverb, dvs beskrivande eller förstärkande ord. Av dessa 119 är 69 stycken definitivt positivt laddade ord. Vanligast är ”stark” i olika böjningar (12 st), följt av ”hög” (8 st), ”lönsam” och ”snabb” (5 st) och ”attraktiv” (4 st). I gruppen mer neutrala ord återfinns ”strategiska” (4 st) och ”operativa” samt ”globala” (vardera 3 st). I sin kontext används alla värdeord för att förmedla något positivt. Kanske är det nödvändigt för att locka kapitalet, men det känns faktiskt på gränsen till överdrivet.

En omfattande brasklapp
Allra mest intressant är dock den omfattande brasklappen på slutet som med cirka 250 ord vänder på alltihop. I brasklappen frånskriver sig företaget varje skyldighet att motsvara de förväntningar som hela texten i övrigt handlar om. ”Det föreligger ett antal risker och osäkerheter”, skriver man, ”… som kan medföra att våra faktiska resultat avviker väsentligt…” och så kommer uppräkning av nästan allt som kan påverka en affärsverksamhet med allt från marknadens accept av företagets produkter till politiska förhållanden, regelverk och valutakurser.

Så här bra blir det – eller inte
Intrycket blir märkligt. Å ena sidan beskrivs på fem A4-sidor utförligt och med överväldigande positiva ordalag hur företaget nu ska nå ”Next level” och utvecklas ekonomiskt med tillväxttal på mellan 7% och 19 % för olika delar. Å andra sidan bygger hela bilden på att man inte tänker ta ansvar för de omständigheter som verksamheten är beroende av. Är det inte den insiktsfulla bedömningen externa finansiärer förväntar sig att företaget kan leverera? Är det inte en sanningsenlig bild av ett globalt företag i en globalt föränderlig värld investerarna vill se?

Vem litar på detta?
Min slutsats blir att detta är inte skrivet för potentiella aktieägare eller portföljförvaltare. Det är framför allt skrivet för att imponera på konkurrenter och dåligt pålästa journalister. Och den verkliga analysen stannar inom slutna rum. Eller – ännu värre – så kan man inte bättre. Hur företaget då ska hantera de samtidiga kriserna kan man undra.

Hallå – det finns ett antal frågor här….
Frågorna runt klimatet, energin, råvaruresurserna, utbildningsbehoven, de äldre marknadernas tilltagande snedfördelning ur åldersperspektiv, den finansiella osäkerheten på flera nivåer, ökande politiska spänningar, förmögenhetsfördelningen, social hållbar utveckling, behovet av ett cirkulärt tänkande kring råvaror och ekonomi, ägandestrukturer, fattigdomsbekämpning, vattenfrågan, kemikalier, flyktingar, säkerhet, svåra väderförhållanden, jordskred, översvämningar, torka, uteblivna skördar….. inget av detta preciseras i skriften. Man låter brasklappen fånga upp alla våra globala utmaningar i orden ”ett antal risker och osäkerheter”.

Transparent tänk
Vi kommer att behöva mer transparenta företag som agerar öppet. Inte bara kring räntesnurror och hur skattemedel flyttas runt i koncerner, utan lika mycket i hur man egentligen tänker säkra jobben och sin verksamhet mot bakgrund av de samtidiga hot all verksamhet har att hantera. Det gäller ABB:s personal lika väl som andra företag.

Länktips: ABB:s pressrelease om ”Next Level”:  här.

VG-strategin för 2020 duckar för hur-frågorna

Jag läser ”Västra Götaland 2020″, (länk se nedan), en strategi för tillväxt och utveckling i Västra Götaland 2014 – 2020 utgiven av Västra Götalandsregionen. Skriften på knappa 40 sidor beskriver de 32 frågor regionen prioriterar och vad man vill åstadkomma. Gemensamt skapar vi utveckling i hela Västra Götaland, säger man. Beredningen för Hållbar Utveckling har ansvaret för genomförandet av strategin och att genomförandet följs upp och utvärderas.

Hållbara företag
Under huvudrubriken En ledande kunskapsregion hittar jag tankar om starka förutsättningar för att förverkliga idéer och att starta företag (1.1.2). Nya finansieringsformer och modeller för värdering ska utvecklas som tar större hänsyn till jämställda och socialt och miljömässigt hållbara idéer, skriver man bland annat. Det är den enda formuleringen jag hittar som beskriver skillnaden mellan de ohållbara och de hållbara företagen. Om målet är att förverkliga ett långsiktigt hållbart samhälle är ambitionen modest, minst sagt. Det ska tas mer ”hänsyn till” hållbara idéer vid finansiering och värdering. Svagare kan väl inte ambitionen formuleras?

Skala bort ohållbarheten
Radikalt hade varit att sätta en rimlig tidsgräns – 2020 eller 2025 – då förslagsvis 80% av alla befintliga och 90% av alla nya företag förväntas att transparent visa på vilka sätt man förändrar och inriktar sitt arbete i syfte att bidra till en hållbar utveckling. Det är ohållbarheten som är den diffusa konstanten i dagens pussel. Det ohållbara i mängder av verksamheter, som inte platsar i det goda livets Västra Götaland. Skalar vi bort det som inte håller måttet finns den hållbara kärnan kvar. Så enkelt (och så svårt) är det naturligtvis att bli hållbart som samhälle.

Det gamla tänket
Men ingenstans i strategin hittar jag formuleringar kring dagens ohållbara verksamheter. ”Målet är att vara världsledande på innovation inom våra styrkeområden”, skriver man (1.2.) Nytt tänk är naturligtvis bra. Men vad ska vi göra med det gamla tänket?

Att fortsätta eller inte
Den stackars handläggare som ska förverkliga sin del av strategin måste bli förbryllad. Ska jag göra som jag alltid har gjort, eller ska jag tänka i nya banor? Vad av det jag tidigare utfört är fortsatt OK att arbeta vidare med och vilka av mina tidigare arbetsområden behöver omdefinieras utifrån strategin? Menar strategin att allt det som idag bedrivs är riktigt och en del av den hållbara utveckling man säger sig vilja främja?

Målkonflikter
Målkonflikterna beskrivs väldigt sparsamt i strategin. Exempelvis under det relativt omfattande avsnittet om investeringsbehovet i transportinfrastruktur (2.3.1) hade det varit intressant om strategin hade reflekterat över det faktum att ökade transporter med dagens energisystem motverkar hållbarhetssyftet och vad denna målkonflikt innebär. Man nämner under p 2.3.2 målet att 90% av persontransportarbetet år 2020 ska utföras med fossilfri energi, men detta mål nämns under kollektivtrafikavsnittet och syftar inte på gods- eller flygtransporter.

Planetära gränser?
Några metodområden belyser man under p 3.1.2. och 3.1.3, där överenskommelser kring bl.a. energihushållning, giftfri miljö och betoningen av samspelet stad-land lyfts fram. Affärsdriven miljöutveckling nämns också som ett arbetssätt att påverka internationellt samtidigt som sysselsättning och tillväxt påverkas positivt. Det som saknas är en bakgrundsanalys av var gränserna går mellan den utveckling som kan beskrivas positiv respektive negativ för hållbarheten. Man nämner inte Johan Rockströms Planetära gränser eller något av de verktyg som nu utarbetas i kölvattnet på Rockströms forskning.

Konsumtionen enligt strategin
Kopplingen mellan konsumtion, normer och värderingar berörs i avsnitt 3.2. Man talar om att invånarna ska ta ökad hänsyn till hur konsumtionen påverkar människor och miljö lokalt och globalt. Man talar om att föra en dialog kring det engagerade arbetet för hållbar utveckling som bedrivs av många aktörer. I samma andetag talar man om en process där representanter för alla delar i samhället medverkar, man talar om vetenskaplig grund för arbetet och ett politiskt engagemang.

Varför inte betona vikten av civilsamhällets frihetssfär?
Här hade man kunnat skriva helt andra saker om de utvecklingsprocesser som behövs och som till viss del testas lokalt och i vår omvärld. Här hade man kunnat i sin strategi ge utrymme för gräsrötternas organisationer och ge dem ett egenvärde. Istället betonar man vikten av att alla ska vara med och att vetenskapen ska belägga att de förslag som kommer upp är relevanta. Den våta filten läggs medvetet över den spirande konsument- och medborgarrörelse, som sociala medier tycks främja framväxten av.

Kulturen
Under kapitel 4 nämns det nordiska samarbetet och kulturens roll. Att kulturen primärt beskrivs som en sektor är kanske inte förvånande. Attraktionskraften hos en region hänger naturligtvis samman med evenemang, arenor och en mångfald i det kulturella utbudet. Men nog är det ganska typiskt att strategin nämner Göteborgsoperan, Göteborgs Symfoniker och Västarvet bland aktörerna i sektorn, men inte Hammarkullekarnevalen som under 40 år glatt göteborgarna och räknas som Sveriges största karneval.

Den fjärde dimensionen
I min analys av hållbar utveckling utgör kulturen en fjärde dimension vid sidan av ekonomi, ekologi och det sociala perspektivet. Kulturen står för de perspektiv som rymmer kvalitet, personlig utveckling och värdeskapande bortom boksluten. Det gäller både på individuell och institutionell/samhällelig nivå och kulturen utgör på så sätt den dimension som ger de övriga tre dimensionerna sitt värde.

Inför valet i höst
Det intressanta nu inför valet blir att ta del av de politiska partiernas olika beskrivningar av hur man vill förverkliga strategin, vilka avvägningar och prioriteringar man gör. Och finns det  en insikt om att det inte räcker att beskriva allt nytt som ska göras? Hur ska vi förhålla oss till allt det vi gör idag?

Länktips: http://www.vgregion.se/vg2020
http://christerowe.se/2014/01/nr296-nu-lagger-vi-ner-landsbygden-utan-att-forsta-det/

http://christerowe.se/2013/11/nr271-stadslandet-det-mest-hoppfulla-pa-lange/

http://christerowe.se/2013/11/nr270-om-stad-och-land-ett-perspektiv/

Nordiska ministerrådets hållbarhetsstrategi – för vem?

”Ett gott liv i ett hållbart Norden” publicerades den 12 juni 2013 av Nordiska Ministerrådet. En skrift på 36 layoutade sidor med förväntade rubriker som ”Ett nordiskt perspektiv på hållbar utveckling”, ”Utbildning, forskning och innovation” och ”Ett förändrat klimat”. Jag följer med intresse vad som händer på nordisk nivå eftersom jag  tror att de nordiska länderna har mycket att vinna på och bidra med genom att samverka mer. Därför var jag extra nyfiken på hur ministerrådet skulle formulera vår tids stora utmaningar och lösningar ur ett gemensamt nordiskt perspektiv. Utgångspunkter, ambitionsnivå, fokusering, nytänkande… det var med förväntan jag började läsa. (Länk se nedan).

Beteendeförändringar
Redan i inledningen börjar jag ana oråd. Brundtland 1987. Hm. Räcker det? Man har lagt till några ord om kulturens betydelse för hållbarheten, bra så. Men ansatsen kring hållbarheten kretsar kring den snart 30 år gamla Brundtland-texten. Illustrativt är hur man i det första kapitlet paketerar in behovet av beteendeförändringar:
” Möjligheten till ett rikt friluftsliv och tillgång till grönområden är viktiga ingredienser för mänskligt välbefinnande. Det ökar dessutom förståelsen för de insatser och beteendeförändringar som krävs för att utvecklingen ska bli mer hållbar.”
Jag får leta för att hitta mer text om livsstils- och beteendeförändringar – det som forskarna hävdar är ungefär halva lösningen på energi- och klimatfrågan.

Vi borde kanske…
Om sin egen verksamhet säger man, nästan lite överraskat, att det skulle faktiskt kunna göras något. Så här formuleras ambitionen för den egna organisationen:
” Även Nordiska ministerrådets och Nordiska ministerrådets sekretariats egen verksamhet och faciliteter ska vara hållbara. En möjlighet är att miljöcertifiera hela verksamheten. Detta skulle även kunna gälla Nordiska rådet och Nordiska kulturfonden.
Hoppla. Yrvaket konstateras att vi borde kanske göra något. Vad sänder detta för signaler?

Kontrastlöst
Det som vid en läsning bekymrar allra mest är att hela talet om hållbarhet ur olika perspektiv aldrig kontrasteras mot något ohållbart. Ingenstans framställs något som fel eller nödvändigt att ersätta med något hållbart. Kontrasterna uteblir. Därmed blir hela skriften en utslätat, tillrättalagd, politiskt korrekt text, som inte är avsedd att förändra något. Det finns ingen dramatik, inget motsatsförhållande, inget erkännande att decennier av politik och verksamhet lett fel. Tvärtom är texten en illustrativt exempel på hur man kan beskriva ett önskvärt tillstånd utan att relatera det till det som ska elimineras. Jag hittar inget exempel på detta.

Mantrat
Hållbarheten lovordas upprepat som ett mantra. Så här heter det om strategin:
” Den övergripande målsättningen med strategin är att de nordiska länderna successivt ska utvecklas till mer hållbara välfärdssamhällen och att skapa positiva förändringar inom en överskådlig framtid. Fram till år 2025 ska betydande resultat inom de prioriterade områdena ha uppnåtts.”
Det låter ju fint, men när de goda idéerna aldrig får möta de mindre goda, när allt är ljust och vackert blir beskrivningen platt. Alla ska leva lyckliga i framtiden. Jaha. Det låter ju bra. Men var börjar omställningen, hur preciseras det ohållbara, vad av det nuvarande ohållbara systemets totalintegrerade ekonomi måste förändras för att en hållbar utveckling ska bli möjlig?

Sveket
Det kanske måste bli så här. När fem länder och några områden (Färöarna, Grönland och Åland) ska enas om en skrift. Den måste kanske bli urvattnad och livlös? Kompromissandets förbannelse? Eller tycker man att formuleringarna blev bra? Är man nöjd på Nordiska Ministerrådet? Tog Norden sitt globala ansvar för att leda världens länder i en hållbar riktning? Stakade man ut vägen med tydliga mål och åtgärder? Preciserade man nödvändiga förändringsmekanismer? Jag tycker inte det. Man sviker framtidens barn, man sviker utvecklingsländerna, man sviker i ett läge när man kunnat ta ett betydligt större ansvar.

Fyra frågor illustrerar andan i strategin
Vem är läsaren av strategin? För vem formuleras den? När bör-satserna staplas på varandra och självklarheter formuleras som nyheter blir hela skriften mer ett tidsdokument över politikens tillkortakommanden än något annat. Eller är jag orättvis? Så här står det om arbetslösheten, integrationen och den demografiska fördelningen:
” En av de viktigaste utmaningarna blir att verka för att en större del av den arbetsföra befolkningen deltar i arbetslivet. Det innebär bland annat att den invandrade befolkningen behöver integreras bättre i samhälls- och arbetslivet. Övergångstiden från skola till arbete behöver kortas ner och möjligheterna att förlänga arbetslivet behöver förbättras.
Fler ska jobba, invandrare ska integreras, slöa ungdomar ska sättas i arbete och pensionärerna ska räkna med att jobba längre. Genom att undvika att sätta in dessa fyra frågor i ett sammanhang, väga deras betydelse mot varandra eller att värdera dem blir uppräkningen bara en ordkuliss.

Ljust istället för kontrastrikt
Kanske är det så här det blir. Nordens ledande politiker kommer från olika politiska partier. Man ska enas om skrivningar. Då blir det uddlöst och ointressant, utan problematisering och utan en vass analys. En ljus bild istället för en kontrastrik. En framgångsbild istället för en beskrivning av de uppförsbackar som väntar oss och hela mänskligheten.

Länk: http://www.norden.org/sv/publikationer/publikationer/2013-725