Raporteringen från klimatförhandlingarna sedan COP15 i Köpenhamn år 2009, då förväntningarna var högt uppskruvade har präglats av huvudbudskapet att ”ingenting händer”. Att det inte riktigt stämmer fick jag klart för mig idag.

REDD+
UNFCCC, FN:s ramkonvention för klimatförändringar, har beslutat om ett system för minskade utsläpp som härrör från avskogning och utarmning av skog. Systemet ska bevara skog, bidra till bättre skötsel av skog och öka mängden skog genom att länder antar strategier och handlingsplaner, fastställer referensnivåer, övervakar och rapporterar åtgärder m.m. Länder ska också kartlägga orsaker till avskogning, klarlägga ägarförhållanden, inkludera intressenter som ursprungsbefolkningar, bevara biologisk mångfald, främja ett uthålligt, rättvist skogsbruk som också tar hänsyn till ekosystemtjänster m.m.

Guyana – ett exempel
Idag lyssnade jag till en expert, Dr Sandra Brown från Winrock International, USA, som föreläste på Göteborgs Universitet. Som lekman är det inte helt enkelt att förstå de detaljer Sandra beskriver, men en relativt tydlig bild framträder i alla fall. På det stora hela är läget ganska bekymmersamt. Guyana, som tidigare var brittiskt, blir ett case som Sandra lyfter fram. En litet land i tropikerna med en miljon invånare, men med stora mineraltillgångar. Just skogsavverkningen i samband med gruvdrift, vägbyggen osv blir en intressekonflikt när ett fattigt land vill dra nytta av sina tillgångar.

Kvalitet i data
För mig blir det också väldigt tydligt att fokus för Sandra ligger på att kvalitetssäkra metoder, mätsystem och data. GIS-system, pixlar, 18,5 km fyrkanter, kluster- och single plottningar… det är många tekniska detaljer som intresserar henne. Och det är naturligtvis viktigt. Hur mäter vi? Hur vet vi att mätdata är korrekta? Vilka slutsatser kan man dra av mätserier med och utan åtgärder? Vad betyder referensdata? Vad betyder det att skog ömsom brukas för odling, ömsom tillåts växa? Är det skog då?

Vårt fokus
Samtidigt noterar jag att hon inte på dryga timmens föreläsning en enda gång talar om biologisk mångfald, inte en enda gång om ökenutbredningen, inte en enda gång om urtsprungsbefolkningarnas situation. Troligen inte för att hon ignorerar frågorna, utan för att hennes tema för dagen och fokus ligger någon annan stans.
Och det är väl så hela samhället just nu fungerar. Vi vet vad som är problemet, men vårt fokus är någon annan stans.

Så – slutsats? Är det bra?
Det är positivt att en majoritet av FN:s länder ställt sig bakom REDD+, metoder och system sätter sig och beslut på regional och nationell nivå har därmed en chans att bygga på verkliga fakta. Forskarvärlden gör vad man kan för att underbygga för beslut. Att allt tar tid och att avskogningen bara står för en mindre del av CO2-utsläppen bidrar säkert till att REDD+ hamnat under journalisternas radar. Men ibland sker det stora i det lilla. Alternativet är ju klart sämre: att inte göra något.

Länkar:
www.un-redd.org
www.focali.se – ett svenskt forskarnätverk.