Ska vi säkerställa fler arbetstillfällen för att få fler personer i arbete måste vi inleda en skatteväxling. Bort med skatten på arbete och ökad skatt på resor, viss konsumtion, på miljöskadlig verksamhet och på verksamhet som inte kvalitetssäkrats ur ett cirkulärt perspektiv. Det är inga nya tankar, men intressant är att personer från olika politiska läger nu tycks se skatteväxling som en framkomlig och bra väg att gå. (Exempelvis Per Schlingmann i årets Almedalen).

Automatiseringen
Vi måste räkna med att arbeta längre när vi lever längre. Samtidigt minskar efterfrågan på arbetskraft i takt med att många yrken automatiseras. Digitaliseringen möjliggör självbetjäning på många fronter. Vi kan beställa, betala, sköta bankärenden, anmäla intresse och ställa frågor över internet. På så sätt finns det idag flera drivkrafter som sammantaget talar för att en skatteväxling behöver inledas. För miljöns, resursernas och för samhällsekonomins skull. Vi kan inte ha en grupp arbetstagare som försörjer de övriga. Därför måste vi få fler i arbete och kostnaden för företag att ha anställda måste därför minskas rejält. Rimligen öppnar en skatteväxling också upp för fler unga att få arbete.

Skapa kortare avstånd mellan arbete och arbete
Kanske är det också så att arbete inte enbart ska utföras åt en arbetsgivare, utan att vi alla skulle vinna på att en del av vår arbetstid används för det gemensamma bästa. Istället för att ta omvägen via skatt, offentlig förvaltning och finansiering till utförande i offentlig regi skulle en del av varje arbetstagares insats kunna användas direkt i för samhället nyttig verksamhet. Tid istället för pengar, typ.

Förenkla ansvarstagandet
Egentligen handlar detta om ansvarstagande. Ska endast kommunens organisation och anställda ansvara för det gemensamma, eller har var och en och varje företag också ett ansvar? Kan vi hitta enkla vägar för var och en att medverka till ett bättre samhälle skapar vi också tydliga samband mellan individ och samhälle. Med dagens ultratillgängliga informationsflöde är det inget problem att lägga ut ”att-göra-listor” som individer och företag kan använda i sin planering och i sin bokföring. Den tid som läggs på att göra samhällsnyttigt arbete skulle slippa beskattning, men skulle enligt denna idé ändå redovisas öppet per uppgift.

Vi måste våga tänka i nya banor för att skapa ett samhälle som känns meningsfullt, som genererar mervärden och som klarar av att både hålla ekonomi och resurser i balans.