Pop-up återbruk i Norra Djurgårdsstaden

Stockholm Vatten och Avfall arrangerar under ett halvår en turné till olika stadsdelar med två specialdesignade containers som är konstruerade för att ta emot produkter som de boende vill göra sig av med. Oftast har produkterna ett värde, även om givarna inte längre vill ha dem. Pop-Up Återbruk står det på containrarna. Många tycker det tar emot att slänga fungerande produkter, som man inte längre vill ha. Stockholm Stad gör på det sättet det enkelt för personer att bli av med sådant man inte längre behöver eller har plats för.

Kläder till Stadsmissionen respektive ”Skänkes”
Kriteriet är att de boende kan bära med sig det de vill bli av med. Mycket är kläder, skor, leksaker och olika inredningsdetaljer. I den ena containern tar man emot tre olika produktkategorier: 1) textil, 2) föremål samt 3) möbler och lampor. Den andra containern är utrustad för att på ett enkelt sätt synliggöra ett urval av de inlämnade produkterna och som någon annan kan vara intresserad av. Det kan handla om vissa kläder, böcker, inredningsdetaljer, leksaker och annat som ”blivit över” eller någon vuxit ifrån. Det som inte någon besökare tar med sig skickas vidare till tre samarbetspartners: Myrorna, Stadsmissionen och Refurn och går på så sätt vidare till Second-Hand-branschen.

Givaren bestämmer
De ansvariga på plats berättar att på två timmar har knappt 400 artiklar lämnats in och drygt 200 har hämtats. Avgörande för konceptet är två saker:

  1. Givaren bestämmer vad som ska ske med det han/hon lämnar in. Ägaren styr på så sätt hur det fortsatta ägandet ska se ut.
  2. Det är inga pengar inblandade. Givaren får inte betalt och den som hämtar något betalar heller inget.

Fungerande organisation
Man kan se Pop-up återbruket som ett slags lokalt ”Blocket- skänkes”, där produkter byter ägare utan inblandad ekonomi. Stockholm Vatten och Avfall bemannar popup-containrarna under två dagar (lördag-söndag) enligt ett turnéschema . När jag var där, på Storängstorget i Norra Djurgårdsstaden, (NDS) var det 5 i personalen som tog emot varor, plus en administrativt ansvarig som informerade och svarade på frågor.

Endast burna produkter
Man besöker olika stadsdelar olika helger och vänder sig primärt till de boende som inte har bil. Kravet är att den som lämnar in produkter har burit dem själv till pop-up-platsen. De bilburna hänvisas till återvinningscentralerna. Två av de anställda håller koll på antalet produkter som a) lämnas in och b) hämtas. Under den tid studiebesöket pågick var det en ständig ström av personer som lämnade och nästan lika många som hämtade produkter och varor. Stockholm Vatten och Avfall hade också valt  att ställa upp de båda containrarna på en synlig och tillgänglig plats på ett torg i stadsdelen. Det var uppehållsväder och solen försökte bryta igenom. Men genom att taken försetts med jalusier liknande de som används vid skyltfönster fanns möjlighet att genomföra aktiviteten även vid lättare nederbörd.

Kranbil för förflyttning
Containrarna hade golv på en respektive två långsidor, golv som hissades upp efteråt och som därmed utgjorde skyddande sidor på konstruktionen när den skulle transporteras. Kraftiga linor är fästade i krokar i containrarnas tak, så att en kranbil kan lyfta upp containern på ett lastbilsflak och köra bort.

Modern och stilren design
Enligt uppgift har modifiering och anpassning av containrarna kostat totalt cirka 800.000 kr varav Stockholm Vatten och Avfall själva hade stått för cirka en fjärdedel.  Hela designen och utformningen av de två containrarna kändes funktionell, stilren och modern. Det kändes som en popup-butik på torget, där allt var genomtänkt och utan synliga skönhetsfel.

Fungerande koncept
Intill containrarna hade man ställt upp några mer traditionella ”bingar” för större skräp av typen kartong. Man hade också ett system för att ta emot farligt avfall. Systemet hade varit i drift även under 2017. För besökare kändes det hela mycket anpassat och tillgängligt.

Att undvika sopor
Fördelarna med en pop-up-lösning för återbruk är just den ambulerande funktionen och att det blir möjligt att lämna in produkter som man känner att någon annan kan ha nytta av och där det blir för komplicerat och tidsödande att sätta in en annons under ”skänkes” på Blocket. Avgörande är trots allt att vi på ett generellt plan anstränger oss att undvika att förvandla fungerande produkter och material till sopor.

Arbetet viktigare än produkten
De korta, linjära flödena måste upphöra. Dels genom att vi slutar köpa den typ av produkter, som är designade för att hålla en kort tid, dels genom att vi tar till vara värdet av det som producerats. Och skapar förutsättningar för nya tjänstesektorer att fylla en uppgift i det nya samhälle som bygger på att arbete är det som är viktigare än produkten i sig. Tjänstefieringen är kopplad till en viss kunskap och en förmåga att se hur saker kan passa ihop tekniskt eller konstnärligt. Att borra två hål i väggen handlar om det väl genomförda arbetet, inte om att äga borrmaskinen.

 

Begagnat, second hand eller ?

Det ligger en värdering i många av de begrepp vi använder. Tänk bara på de näraliggande orden terrorister, gerilla, rebeller, motståndsrörelse, befrielserörelse. Vad är vad? När blir en berättigad frihetskamp orättfärdig? Tydligast framträdde kanske ordens valörer på 70-talet då den ”fria världens ledare”, USA, förde krig mot FNL i Vietnam. Vem stred egentligen för vilken frihet i det kriget?

Värderingar
För mig som följer utvecklingen på det område som kanske enklast sammanfattas med begreppet ”cirkulär ekonomi” är ordens valörer intressanta på ett mer subtilt och fredligt plan. Cirkulär ekonomi måste innebära att produkter får en längre livslängd, att de kopplas till tydliga tjänster och att värdet på kombinationen produkt/tjänst är det som ska förädlas så länge som möjligt. Därför blir det också intressant att se hur våra begrepp speglar hur vi värderar återbruk och återtillverkning av produkter.

Second hand
Second hand säger vi om kläder. Det behöver inte vara nedvärderande, snarare en markör för en ansvarstagande livsstil. Den som gjort ett klädfynd i en second-hand-butik kan känna sig lite smart och lite effektiv. Snygga kläder till en billig peng. Second hand är inte ett negativt begrepp i det sammanhanget.

Begagnat
”Jag köpte en begagnad cykel”. Det kan innebära att man medvetet inte köpte nytt, kanske för att risken för stöld är stor, eller för att barnets 16-tummare snart ändå är färdiganvänd. ”Begagnat” har en annan valör än second hand. Det behöver inte vara negativt, men det är ofta något som förknippas med ett medvetet val att utseendet, garantiåtagande m.m. inte är så väsentliga. Man tar en medveten risk och väljer en redan använd produkt.

Second-hand-hus
Helt annorlunda tycks vi resonera när vi köper bil, hus eller båt. Vid större investeringar skalar vi bort ordet ”begagnat”. Vi köper en bil av årsmodell 2011, en segelbåt av ett visst märke och bryr oss inte om tillverkningsåret och huset har ju naturligtvis ofta varit bebott. Men det blir inte så att vi säger att vi köpt huset second hand eller begagnat.

En begagnad Carl Malmsten
Exemplen får illustrera att vi sorterar våra köp i lite olika kategorier och på så sätt markerar vad som är väsentligt. Hur vi beskriver våra inköpta produkter kommer att ha stor betydelse för hur vi framgent kommer att värdera den cirkulära ekonomin. En stol som varsamt och skickligt fått ny klädsel av en tapetserare – är den begagnad, ett fynd, eller en återtillverkad Carl Malmsten? Finns det ord som signalerar ansvarstagande och antikvärde? Naturligtvis. Retro, vintage och antikfynd är väl sådana.

Vad ska det heta?
Det som kommer att behövas är bra begrepp för produkter som uppgraderats, renoverats eller förbättrats. Vad ska vi kalla smarta mobiltelefoner som gåtts igenom, laddats med senaste program, fått nytt skal och nytt glas? Ska de kallas begagnade, second hand eller något annat? Rekonditionerade? Återtillverkade? Har det att göra med garantiåtagandet? Om den som genomfört arbetet också lämnar rimlig garanti på jobbet?

Högre pris
Det ska bli intressant att följa utvecklingen. Av resursskäl, ekonomiska skäl och många andra skäl måste vi bli bättre på att förlänga livslängden på produkter. Det kan gälla fullt tjänlig mat (som ju nu franska politiker infört ett förbud mot att kasta), fungerande prylar och inte minst leksaker. Kopplat till detta finns naturligtvis tanken på att ökad kvalitet också ger utrymme för ett högre pris.

Balans
Konkurrensekonomin har, förenklat, gett oss billiga varor som produceras utan hänsyn till människa och miljö. När vi vänder den utvecklingen hushållar vi inte bara bättre med energi, råvaror och mljöpåverkan från produktion och drift. Vi får på köpet drivkrafter som höjer kvaliteten och skapar utrymme för ett tjänstesamhälle, som ger oss möjlighet till fler arbetstillfällen. Automatiseringen av industrin motverkar behovet av sysselsättning. Med en cirkulär ekonomi vinner vi på så sätt tillbaka en rimlig balans mellan arbete, försörjning och ekonomi på samhällsnivå. Förutom att den lägger grunden för att värdera kvalitet och samverkan på ett hållbart sätt.

Skatteverket (3): Moms på gåvor

Skatteverket har en egen agenda. Skatteintäkter går före alla andra aspekter. Nu har man på förslag att Myrorna ska betala moms på sin omsättning. Myrorna säljer som bekant begagnade kläder, möbler och inredning och skänker bort huvuddelen av sina intäkter. Det intressanta är att intäkterna uppstår genom att välvilliga privatpersoner och företag skänker sina överblivna produkter till Myrorna. Och vinsten som uppstår genererar välfärd åt andra.

Man vet inte hur andra myndigheter tänker
Det man tänker sig är att verksamheten enbart får bedrivas i begränsad omfattning, annars ska den jämställas med annan kommersiell verksamhet. En effekt detta får är att personer som är sysselsatta hos Myrorna för att få arbetsträning inte längre kan vara kvar eftersom de ska vara sysselsatta 40 timmar per vecka enligt Arbetsförmedlingens villkor. Den ena myndigheten vet inte vad den andra gör.

Detta är viktigt
Frågan är naturligtvis intressant. Hur ska gränsen dras mellan samhällsnyttig, social verksamhet utan vinstintresse respektive kommersiellt baserad verksamhet? Detta blir allt mer intressant när kollaborativ ekonomi och varianter på delandeekonomin utvecklas. När det blir en viktig intäktskälla att organisera taxiverksamhet genom internetuppkoppling som Uber taxi, eller övernattning som Airbnb – hur ska vi undvika att den svarta sektorn breder ut sig? Detta är viktiga frågor.

Politiker har inte utrymme att vrida och vända på frågor
Det verkar i fallet med Myrorna och Skatteverket som att Skatteverket inte förstår att vissa samhällsfenomen behöver diskuteras och sättas in i sitt sammanhang innan gränser och regler dras upp. Politiken duckar ju också för den här typen av frågor eftersom media tvingar politiker att ha sekundkorta, tydliga svar på alla frågor. Resonemang, frågeställning och alternativa svar är inget som passar in i medias logik. Det som förväntas av politiker att de tydligt tar ställning. Därmed blir det svårt för politikerna att öppna upp en debatt där svaren inte är kristallklara.

Viktigt för den cirkulära ekonomin
Så vem ska debattera och bolla olika ståndpunkter? Hur ska vi gå till väga för att väga olika aspekter mot varandra? Samhällsnytta finns ju på flera nivåer. Allt handlar inte om att maximera skatteintäkterna. Ska vi bygga upp en cirkulär ekonomi, där second-hand-butiker blir ett naturligt inslag måste vi hitta bra avvägningar mellan en verksamhets syfte och den ekonomi som kan generera välfärd på någon nivå.

Nya slags företag och nya regelverk
Min gissning är att vi kommer att behöva transparenta företag, olika kategoriseringar och en öppenhet från regering, riksdag och myndigheter att anpassa regelverken till den moderna utvecklingen. Då bibehåller vi också skattesystemets legitimitet.

Länktips:
Skatteverket om gatuhandel här
Skatteverket om hänsynslös indrivning här
Om kollaborativ ekonomi här

Digital konsumtion: Hot och möjligheter

Digitaliseringen av konsumtionen pågår för fullt. Surfplattor och smarta telefoner, mobilt internet och en allmän mognad hos användare och företag bidrar till utvecklingen. Är det bra? Vilka möjligheter ryms i den utveckling vi står mitt uppe i? Finns det avigsidor och hot? Häromdagen var detta temat på en välbesökt frukostworkshop på Handelshögskolan i Göteborg.

Uthyrning av parkerade bilar
Teknikspridningen i stora befolkningsgrupper gör det plötsligt möjligt att skapa kontakt med konsumenter, som delar samma intresse. Detta i sin tur möjliggör nya värdekedjor och öppnar upp för andra affärsmodeller. Ett exempel är biluthyrning av parkerade bilar. Folk reser bort, ställer sin bil på flygplatsens parkering. Då finns det företag som erbjuder uthyrning av bilarna, så att bilägaren kan tjäna pengar på sin annars stillastående bil!

Tjänster i stället för produkter
Cirkulär ekonomi och transformering av produkter till tjänster är andra exempel på sådant som underlättas av den digitala konsumtionen. Spotify istället för CD-skivor är uppenbart, men även tillgång till ett brett utbud av produkter och tjänster baserat på var konsumenten befinner sig. Second-hand-marknaden och bytesaffärer underlättas när kommunikationen kan ske helt oberoende av fysisk plats. Tjänstesektorn växer snabbt i takt med att nya appar tas fram. Appar i sig blir en affärsidé även för ”de gamla” företagen.

QR-koder och annat
Kvalitetsfrågor, information och ursprung blir plötsligt betydligt enklare att koppla till en specifik produkt. Fiskare i Kanada använder redan denna möjlighet genom att sätta en QR-kod på fiskens stjärt, så att restauranggästen via sin smartphone kan få information om vem som fångat fisken och när. Här finns naturligtvis en stor möjlighet för olika branscher att utveckla tilläggstjänster, som bidrar till att bygga mervärden kring produkter. I takt med att anonyma varor översvämmar butikerna blir det ett konkurrensmedel att kunna koppla specifik information till varje produkt. Inte minst för att skapa intresse för producentens tankar och idéer bakom en vara eller andra kvalitetsaspekter. Schyssta produkter kan få större möjlighet att nå sina kunder. Produkters värde kan börja diskuteras ur fler aspekter än billigast per volym eller enhet.

Showrooms i stället för butiker?
En mycket intressant fråga uppstår i kölvattnet på en förändring där traditionella butiker krymper sina ytor till förmån för showrooms och lagerdistribution. Om produkter på ett enkelt sätt kan köpas via nätet behövs inte butiken på samma sätt som förr. Vem ska då räkna hem de mervärden som genererar vinst kring en försäljning? Kommer prispressen göra det helt olönsamt att driva bokhandel, elektronikförsäljning eller att sälja sällanvaror när det blir både billigare och enklare att få hem varorna till bostaden?

Belöna anonym hjälpsamhet
Uppkopplingen och närheten till varje butik på ett virtuellt plan öppnar även upp för butiker att knyta sina kunder tätare till sig, belöna lojala kunder med förhandstips om produkter som kommer att finnas i butiken inom kort, att erbjuda andra logistiklösningar etc. Någon nämnde att grannen kan plocka upp varor och ta med, dvs där logistiksamverkan kan bli en del av konceptet. ”Någon” ser till att din produkt kommer till dig och du vet kanske inte ens vem. Som tack för hjälpen får denne ”någon” rabatt på nästa köp hos företaget.

Några hot
Bland de hot som finns måste man naturligtvis nämna sårbarheten kring tekniken, oklarheterna kring det juridiska när både inköp och betalningar flyter runt i cyberspace. Vad händer med garantier, ångerveckor och tvister när affärerna avpersonifieras? Hur mycket paketleveranser från utlandet är miljömässigt försvarbart? Om flygfrakten ökar p.g.a. våra inköpsvanor på nätet kan ju fördelarna med att minska det korta resandet till butiker snabbt ätas upp. Om vem ska reglera en internationell digitaliserad handel? Lagstiftning och andra styrmedel saknas. Utvecklingen riskerar än en gång att rusa för fort.

CSA
Samtidigt blir det naturligtvis enklare att göra jämförelser. Det går utmärkt att sitta på bussen och kolla upp 4-5 olika hemsidor för att välja rätt erbjudande eller använda en app som gör jobbet. Konkurrensen hårdnar, men för den som klarar av att konkurrera på rätt marknad med rätt argument öppnar sig stora möjligheter. CSA, community supported agriculture, är en sådan trend som kan stödjas av den digitala konsumtionen.

På en bussresa hem
På väg hem från jobbet går du in på en hemsida, där det finns uppdaterad information om vilka produkter som erbjuds just denna dag eller vecka. Där finns kanske en webbkamera-länk som visar dina egna ägandes grisar i sitt hägn. Där ser du hur dina förbeställda rödbetor packas för avhämtning, osv. I arbetet att koppla ihop konsument och producent kommer de digitala möjligheterna att visa sig mycket värdefulla, är min gissning.

Att undvika kontrollsamhället
Som vanligt när det gäller teknikutveckling finns det både risker och fördelar. Allt hänger på hur vi organiserar och styr systemen. Om vi lyckas hålla fokus på det långsiktigt samhällsnyttiga ur ett hållbarhetsperspektiv kan utvecklingen bli mycket positiv. Och om vi hittar säkerhetslösningar som inte tvingar fram ett kontrollsamhälle kan mycket bli hanterbart på ett mer nedskalat, begripligt och mänskligt plan, trots att tekniken på ytan fjärmar människor från varandra. Storytelling som del av affärsidén blir en succé. Fråga Knut Knutsson på Antikrundan vad han anser om proveniens.

Men visst vore det kul att få en uppdatering på de produkter man beställt, så att man ser hur de växer fram i fabriken, i monteringen eller i slutkontrollen? Kanske blir det till och med vi själva som via webbkameran gör själva slutkollen.

 

 

Handeln på väg mot cirkulär ekonomi

Alla har kunnat se att det sedan länge pågår en strukturomvandling i handeln. Inte nog med att köpladorna byggs upp i bilpendlarlägen runt städerna och därmed utarmar många stadskärnor. Dessutom har e-handeln på allvar fått ett grepp om många konsumenter. Böcker, matkassar, elektronik, på senare tid även kläder köps på nätet. Tidsbesparing, lägre pris och snabb jämförbarhet är några argument för denna ökning. På Handels i Göteborg forskas det om olika fenomen kopplade till handeln. Hur går handeln till väga för att säga upp personal?

Polarisering
Rebecka Arman berättar den 15 oktober om sin forskning, som handlar om uppsägning eller omställning på nyspråk. Det pågår en ”kedjefiering”, dvs små butiker har kvar sin ägare men ingår i en kedja. Det tycks som om vi går mot en polarisering. Stora butikskedjor blir större och små nischbutiker hittar sina kunder på andra argument än pris. Staden står mot köpladorna, liten butik står mot stor. Det uppstår väldigt olika villkor för att driva dessa olika slags butiker. Mekanisk försäljning med skyltning ställs mot personliga råd. Utbudet ökar. Små nischbutiker ser sin chans. Men man undrar vart kunskapen tar vägen.

Har kompetens någon betydelse?
Rebecka talar om flexibilitet av två sorter: numerisk och funktionell. På vanlig svenska handlar det om att minska antalet anställda personer respektive att effektivisera eller förändra vad de anställda gör. Hon nämner optiker som en yrkeskategori som vid en neddragning får överta säljarnas roll. Optikern blir i sammanhanget undantaget som bekräftar regeln att personalminskningar huvudsakligen sker bortsett från kompetens. Handeln har blivit en deltidsbransch, som någon uttrycker det. Jag funderar vidare efter föredraget. Vad kan detta leda till?

Nya distributionssätt?
En trend tycks vara att butiker går mot att bli skyltfönster och showrooms och att beställningen görs på webben, leveransen sker till hemadressen på avtalad tid. I alla fall sällanköpsvaror kan komma att välja den vägen. Ur hållbarhetssynpunkt inte så dumt, eftersom kunden kan resa utan bil till sin butik/showroom – leveransen sker ju inte i samband med köpet utan sker i samordnad distribution. På så vis uppstår också en ny affärsmöjlighet för ökad användning av varuleveranscyklar, elbilar etc.

Nya tjänster?
Vad händer med den kunniga expediten? Försvinner kompetensen i takt med att prispress och kedjefiering rationaliserar bort den personliga säljaren? Kanske blir det så. Eller så blir det en ny nisch av ”PT”-konsulter, konsumenthjälp på individnivå eller gruppnivå. Så här: ”Följ med på en shoppingrunda med Amanda A, som kan allt om italienska skor”. Den perfekta julklappen – shoppinghjälp för den som har allt men vill överraska med något nytt….

Spaning: Mer cirkulär ekonomi
Hur ska butiker konkurrera om de inte klarar att konkurrera på pris? Vi har sett nedläggningar i elektronikbranschen, fotokedjor lägger ner. Till slut går det inte. Stordrift och gemensamma inköp löser inte allt. Min spaning är att kunniga personer i större utsträckning kommer att återfinnas i second-hand-miljö, där det handlar om att bedöma livslängd, kvalitet och möjligheter med en begagnad, men fräsch produkt. Där kommer kunskapen att behövas och faktiskt i ännu större utsträckning. Materialkännedom, mjukvaror, varumärkeskunskaper och kompatibilitet kommer att bli viktiga parametrar när livslängden på våra prylar ska dubbleras i takt med att resurser, energi- och klimatfrågan begränsar det fysiskt möjliga.

Kunnig personal kommer alltid att behövas, men det blir en fri tjänstesektor som växer, där vi hjälper varandra att hitta rätt bland alla val.