Respekt för yrkesroller är avgörande

Moderaterna föreslår flexiblare skoldagsstart för att ”få människors livspussel att gå ihop”. Skolan är ett av samhällets riktigt stora bekymmer, där löneutveckling och kommunalisering gjort att läraryrket har förlorat i attraktivitet. När nu politiker föreslår förändringar som gör det ännu svårare att lägga scheman och att få skolan att fungera är det ett exempel på hur bristen på helhetssyn tar sig uttryck.

Fyra konsekvenser
En konsekvens med senare skolstart skulle ju bli att skoldagarna eller skolåret förlängs. Eller vill moderaterna att kunskapskraven ska minska? En annan konsekvens skulle bli att föräldrar skulle tvingas välja att gå till arbetet och lita på att barnet självt tar sig till skolan, alternativt förändra sina egna arbetstider – vilket inte alla kan – för att följa barnet till skolan senare på morgonen. En tredje konsekvens är att elevernas utrymme för aktiviteter efter skolan, som läxor, idrott och andra fritidssysselsättningar skulle minska. Det är heller ingen otrolig gissning att eleverna argumenterar för senare läggtider ”eftersom jag inte börjar så tidigt imorgon”. Man har ju själv varit barn….

Förtroende
Skolan har tillräckligt med problem. Det är inte genom att göra schemaläggning och anpassning till fler föräldrakrav som vi bäst stödjer de hårt trängda lärarna och rektorerna. Det är genom att ge förtroende till de professionella och genom att respektera yrkeskunnande som vi skapar en lugnare situation i skolan.

Ofog
Det har på många håll utvecklats en praxis att föräldrar kan åka på semesterresa med sina barn utanför skolloven. Man begär ledigt och kräver att skolan anpassar sig till föräldrarnas önskemål. Att detta ofog drabbar undervisningen blundar dessa föräldrar för. Att det inte finns utrymme för repetitioner, att många skolämnen bygger på tidigare undervisning och att ständiga frånvaranden försvårar lärarens arbete tycks föräldrarna inte bry sig om. Drömresan med familjen är viktigare än skolan. Så sänder föräldrarna också en signal. ”Skolan är inte så viktig”.

Respekt
Viktigast för framtiden är att respektera de olika roller var och en har i helheten. Det är den bristande respekten för varandras kunnande som lägger grunden för konflikter. Politiker som lägger på ytan ”populära” förslag har inte tänkt igenom helheten.

Makten, maktlösheten och tiden

Samhällsvetare, filosofer och politiker har i drygt 100 år förklarat spänningar i samhället med en rad förenklade motsättningar: arbetarklass mot överklass, proletariat mot giriga kapitalister, massan mot eliten. Kanske går skiljelinjen idag någon annanstans. Kanske är det tillgången till ett levande språk som är avgörande. Eller så är det fråga om individens roll i helheten, fast på ett annat sätt?

Att styra eller inte styra
I arbetslivet finns två huvudkategorier. De som själva styr sin tid och de som inte gör det. Att relativt fritt styra hur man använder sin arbetstid har blivit både en statusmarkör och en bekräftelse på hur framgångsrik den enskilde är. Det har med chefsstrukturer att göra. Ju högre upp i en hierarki man befinner sig, desto friare bestämmer man över sin egen tid. Kanske måste det till viss del vara så. Bussföraren kan inte avvika från sin rutt, lärare kan inte ställa in sina lektioner, vissa yrken kräver närvaro på en viss plats en viss tid. Charlie Chaplin beskrev detta träffande i filmen Moderna Tider, där han parodierade det då nyligen införda löpande bandet.

Frihetens baksida
Vissa företag och chefer inser problemet med alltför låsta arbetsuppgifter och uppmuntrar en viss flexibilitet. Butiksanställda får omväxlande packa upp, fylla hyllor och sitta i kassan tex. Men i grunden finns ofriheten där. Butiken skulle inte fungera om alla avvek för att gå på en viktig konferens samma dag. Omvänt kan det vara svårt att ständigt välja uppgifter bland en mängd sysslor som behöver göras. ”Ska jag ringa en person eller ska jag gå igenom budgeten?” ”Räcker det om jag gör denna rutinuppgift imorgon?” Även för den som har maximal frihet uppstår svårigheter, dock av ett annat slag.

Svår omställning
Extremfallet är naturligtvis det militära systemet. Åtminstone när jag gjorde lumpen för flera decennier sedan var det ständigt någon annan som genomgående hade bestämt hur tiden skulle användas. Undantag: se * ) . Även inom idrotten finns exempel på hur individen underordnas planeringen. Det tragiska fallet med Mikael Ljungberg, brottaren, som när karriären var slut inte klarade omställningen från en totalt styrd tillvaro till en helt fri är kanske det tydligaste exemplet.

Grunden till frustration
På ett mänskligt plan tror jag att vi behöver en frihetszon, där vi kan utveckla egna tankar, göra våra egna prioriteringar, välja vad vi lägger vår tid på. Samhället har å andra sidan ett stort behov av ”kuggar” i ett maskineri. Att alla vet vad som ska göras och när. Att hitta en rätt anvvägning i detta är viktigt. Men här ligger också den motsättning jag hävdar är grunden till mycket av den frustration och det utanförskap som många känner idag.

Balansbehov
Makten och de maktlösa – denna motsättning handlar inte bara om beslutande på formell lagstiftande nivå eller på företagsnivå. Den som har makten över sitt eget liv och den som känner sig maktlös och som inte ens får styra en timme av sin arbetstid lever i olika världar. Inte förrän vi hittar en bra balans mellan frihetsbehovet och vår självvalda ansträngning för det gemensammas bästa kommer denna motsättning att försvinna.

Hur detta hänger ihop med andra tendenser i samhället ska jag utveckla i en annan text.

* ) Märkligt nog var vi ett litet gäng som utbildades militärt 1973-1974 som lyckades utforma, planera och genomföra vår egen avslutningsövning på dåvarande P6 i Ystad. Ett undantag som bekräftar regeln.