Bortom tillväxten

”The post growth economy is coming to us – by design or by desaster”. Detta säger en ekonomiforskare från Tyskland, Niko Paech, i en intervju på YouTube – länk se nedan. Fler och fler forskare kommer till tals angående tillväxten, ekonomin och hur vi behöver ett nytt paradigm som håller ihop olika, delvis motstridiga, intressen.

Vetenskapligheten ger utrymme för skeptiker
Alarmister brukar skeptiker benämna de personer, som ständigt påpekar hur allvarligt läget är. Skeptiker och förnekare tar gärna position utifrån ett tolkningsföreträde. Klimatfrågan är ett sådant exempel. Eftersom IPCC inte med 100% säkerhet kan fastställa den mänskliga påverkan på den pågående klimatförändringen raljerar skeptiker och förnekare gärna kring den osäkerhet som vetenskapen per definition måste förhålla sig till. Vi vill gärna tro att det blir en sommar även i år, men 100% säkra kan vi inte vara.

Kakan krymper
Ekonomer delas inte normalt inte in i skeptiker och alarmister. Inte ännu. Men det skulle inte förvåna om vi om 5 år talar om tillväxtskeptiker och tillväxtsupporters. Nödvändigheten av en ständig ekonomisk tillväxt tycks vara en förutsättning för ett antal kalkyler på statsekonominivå. Hur ska våra växande och åldrande befolkningar få en allt större del av den offentliga kakan? När kakan slutat att växa?

Ûberkonsumtion
Samtidigt har Niko Paech rätt. Ekonomin efter tillväxten är på väg emot oss. Antingen som en planerad händelse eller som en katastrof. Jorden och naturens förutsättningar sätter absoluta gränser för resurs- och energiuttag. Ûberkonsumtionen driver en überproduktion som tvingar fram en überekonomi. Vi konsumerar numera långt över vad jorden naturligt återskapar och tär därmed kraftigt på ”kapitalet” istället för att skörda överskottet. Det Niko Paech föreslår är kraftigt förkortad arbetstid som ett sätt att dra ner konsumtion och produktion, samtidigt som han inser att ett sådant förslag skulle möte kraftigt motstånd.

Ta ledigt
Arbetstidsförkortning för att rättvist sänka konsumtionsnivån skulle troligen bara fungera om den blir lagstadgad.   Istället för att krisbranscher drar ner sina volymer skulle vi alla dra ner på vår arbetstid. Istället för att några blir arbetslösa skulle vi alla ”ta ledigt” någon dag per vecka. Rimligtvis samtidigt sänka lönen och dra ner på konsumtionen, framför allt den konsumtion som sker utöver de basala behoven.

Lördagarna – minns ni?
Vi slutade arbeta på lördagar på 60-talet, 40-timmarsveckan med 5 vardagar och en ledig lördag blev praxis. Det är ingen naturlag att arbetsveckan ska se ut på det sättet. Det är fullt tänkbart att vi alla går ner till 32 timmars arbetsvecka. Möjligen skulle det vara praktiskt att införa detta i form av två lediga halvdagar: måndag förmiddag och fredag eftermiddag. Eller så gör arbetsmarknadens parter upp hur de 32 timmarna fördelas.

Nya helgdagar: hela jul och nyårshelgen
En möjlighet är att införa ett antal nya helgdagar, då i stort sett hela befolkningen blir arbetsbefriad. Från den 23 december och till den 2 januari skulle kunna vara ett antal sådana dagar. Eftersom de i praktiken har blivit en sammanhängande ledighet för väldigt många som tar semester, kompledighet och annat för att få vara lediga över jul och nyår. Varför inte lagstifta om detta, när det ändå är praxis?

Hur som helst. Niko Paech har rätt. Vi behöver planera för ekonomin bortom tillväxten, diskutera olika lösningar, vrida och vända på argumenten. Annars möter vi katastrofen.

Länktips: Intervju med Niko Paech. http://www.youtube.com/watch?v=zTgqVNMaSmU.

Den bokstavliga hygienfaktorn

Jag lyssnar till Martina Nee på Peepoople i Stockholm. Hon beskriver ett av de viktigaste projekten som pågår just nu. Jag slås av vilka dimensioner vi talar om. 2,5 miljarder människor saknar toalett idag. Toaletten Peepoo har kommit för att göra skillnad.

Målet är 150 miljoner
Martina berättar att målet är att 150 miljoner människor ska nås varje dag. Det betyder att nästan lika många komposterbara engångstoaletter ska produceras varje dag. En semimanuell produktion tillverkar idag 6000 per dag, men den maskin som i år levereras från Tyskland ska klara 500.000 toalettsystem per dag. Hur distribuerar man ut en halv miljon enheter per dag, tänker jag, när det inte finns infrastruktur?

Värdet finns i komposten
Systemet är tänkt som en värdekedja, där varje använd toalett har ett pantvärde och där efterfrågan på komposttillförsel gör att behållaren med sitt innehåll kan säljas på en marknad. På så sätt skapas ett kretslopp som gynnar både hälsa, miljö och ekonomi. Värdet på den använda engångstoaletten blir drivkraften i systemet.

På fyra veckor är innehållet fritt från möjliga smittkällor
Peepoo renar fekalierna från alla smittsamma bakterier och parasiter. Innehållet är fritt från smittsamma ämnen, patogener, efter fyra veckor. Då börjar också nedbrytningen av plasten som fekalierna är inneslutna i. Allt kan ingå i kretsloppet.

Slumområden, katastrofområden, skolor etc
Störst betydelse gör Peepoo i slumområden och i katastrofområden. I två omgångar har systemet testats i Haiti. Det har även testats i Pakistan och i Kenya, där den nuvarande tillverkningen sker.  Ett standardpaket innehåller 28 engångstoaletter, vilket motsvarar en månads behov för en person. Särskilt viktigt är det att förse skolor med en toalettlösning, förklarar Martina.

Vatten och sanitet en hygienfaktor
Tillgång till rent dricksvatten och tillgång till en hållbar sanitetslösning är avgörande för världsutvecklingen. Sålänge nära en miljard människor och uppskattningsvis 2,5 miljarder människor (250 Sverige, lite drygt) inte har tillgång till en säker toalett är allt annat sekundärt. Om vi bygger skolor och energisystem i fattiga länder men bortser från basala behov tänker vi i fel ordningsföljd. Att förse alla människor på jorden med vatten och en hygienisk, säker toalettlösning är bokstavligen en hygienfaktor.

Opinionsbildning och FN:s roll
För att få fart på frågan om vatten och sanitet måste den lyftas upp i opinionen, så att rätt prioriteringar kan ske. FN har genom sina organ en särskild roll att se till att frågan löses. Jan Eliasson brinner för vattenfrågan och kanske kan göra något när han den 1 juli tillträder sin nya tjänst på FN. Men det handlar också om vars och ens medvetenhet i en rättvisefråga.

30000 Östersund
Löpsedlar och förstasidor fylldes av rubriker när Östersund drabbades av förorenat vatten under några veckor förra året. Så är det hela tiden för 30000 Östersund i de fattiga länderna. Peepoople kan nå 5-6 procent av de behövande med sin lösning. Och då ska Peepoo distribueras till uppemot 150 miljoner människor varje dag. Perspektiven svindlar.
Men lösningen finns – det är det riktigt hoppfulla för de barn som idag dör i förtid p.g.a. bristande sanitet och förorenat vatten.

Länk: www.peepoople.com

Energiutblick

Den här veckan är det en tredagars nationell energikonferens med utställning i Göteborg. Ett gyllene tillfälle för personer med arbete i och intresse för energibranschen att uppdatera sig på företag, företeelser, trender, nyheter och vem som gör vad.

Bättre
Personligen noterar jag en märkbar förbättring jämfört med 2011 års evenemang, som naturligtvis då speciellt kom att präglas av katastrofen i Fukushima som inträffade just när konferensen startade. Årets utställningsdel känns generöst tilltagen, bra montrar, många elfordon på plats och tydligt en ambition från bl.a. Energimyndigheten att föra ut sina budskap.

Jag upplever också att besökarna kom från hela landet, naturligt nog med en övervikt åt västra Sverige. Seminariedelen har jag inte haft möjlighet att bevaka, men energiministern var på plats, vilket ju var att förvänta.

Kvalitet
Mötesplatser som denna har en viktig funktion som en plats där människor på ett tidseffektivt sätt kan informera sig och skapa nya kontakter. Internet är ett bra hjälpmedel, men det mänskliga mötet är oöverträffat för att möjliggöra utveckling.

Nu testas vår förmåga till rättvis fördelning
Energifrågan hänger tydligt samman med vår förmåga att skapa global rättvisa. När de fossila resurserna krymper blir det viktigt att satsa på förnybart som sol och vind, men också att arbeta för en jämnare och rättvisare fördelning av tillgången på just sådan energi som kan bygga samhällen och välstånd långsiktigt.

Samtidigt måste vi lära oss att nyttja energin på ett sparsamt och ekonomiskt sätt. Negawatten, den aldrig ibruk tagna watten, är den smartaste.