Dags för cirkulär pant?

Vad är soporna värda? Ska vi skapa den cirkulära ekonomi alla talar om, måste det finnas ett värde i alla produkter, även i dem vi idag slentrianmässigt kallar sopor. Ska vi återanvända, återtillverka och återvinna produkter och material måste det finnas en ekonomi i hanteringen och ett restvärde att bokföra. Någon måste vilja betala för den produkt eller tjänst som kopplas till återproduktionen.

Företagsekonomi och nationalekonomi räcker inte
En lösning är naturligtvis att straffbeskatta och belägga med avgifter. Om vi på det sättet skapar en ”konstgjord” marknad, där kvittblivning av ett problem blir drivkraften, riskerar vi att genuina värden går förlorade. Företag kan köpa sig fria och paketera sina fraktioner på ett sätt som suboptimerar på företagets behov. Kretsloppet och naturen riskerar att hanteras som sekundära intressen. Och det är ju precis det som 1900-talets ekonomiska utveckling har inneburit. Genom att företagsekonomin har prioriterats och nationalekonomerna enbart har sett till summan av alla ekonomier, har det samhällsekonomiskt förkastliga aldrig blivit synliggjort: påverkan på ekosystemet, utsläpp, resursanvändning, social orättvisa….

Sammanvägnings-ekonomi – en ny teoribildning
Den cirkulära ekonomin måste stödjas av en teoribildning kring balansen mellan företagsnytta, ekonomisk samhällsnytta och hållbar samhällsnytta. Den senare inkluderar de faktorer som på lång sikt antingen genererar positiv nytta, ett närande, eller belastning, ett tärande, på systemen. Risken blir annars att vi tror att en viss återanvändning eller återproduktion blir samhällsnyttig enbart genom att den utförs. Vi behöver naturligtvis veta om det stämmer, under vilka förutsättningar det gäller och hur olika nyttoaspekter egentligen ska vägas mot varandra.

Cirkulär pant
I den lilla skalan sker det saker redan nu. Axfood har ensidigt bestämt sig för att införa ett pantsystem på saftflaskor, som tidigare inte returnerades. (Länktips se nedan). På det sättet visar Axfood att flaskan har ett värde och att den inte är att betrakta som en oanvändbar restprodukt. På sikt måste i princip alla produkter förses med något slags restvärde, en cirkulär pant.

On-line-värdering
Nyckeln till den cirkulära ekonomin ligger i att varje produkt har ett värde, även den till synes ”värdelösa” produkten. Vi behöver tjänster som den som t.ex. finns på Teknikens Världs hemsida (Se länktips) och som svarar på frågan ”Vad är din bil värd?” , men för alla produkter. Vad är din gamla mobiltelefon värd? Vad är din vinterrock värd? Vad är dina köksstolar värda? Osv. Värdet hänger naturligtvis samman med möjligheten att uppgradera, återanvända, återtillverka, förnya och paketera använda varor på ett nytt sätt. Det blir viktigt att det finns en affärsidé och en affärsmodell och inte minst en acceptans hos kunder och brukare, som gör att det finns en ekonomi i ett fortsatt användande av produkten. Innan den mals ner till fragment eller eldas upp för att generera värme och el.

Länktips: Artikel om Axfoods nya pantsystem här här .
Teknikens världs on-line-värdering här .

Panta mindre?

Många anser sig vara duktiga på miljöarbete när de källsorterar. Tidningar, vinflaskor, papp och papper, konservburkar, plastförpackningar, batterier, glödlampor, kompostfraktion, elektriska produkter…. vi känner oss duktiga när vi bidrar till kretsloppet. Men frågan är om vi borde förändra pantsystemet på t.ex. PET-flaskor? Är det dags att bryta mönstret och tvinga fram andra lösningar på vårt beroende av att medverka i ett ohållbart materialflöde?

The story of solutions
Den delvis animerade informationsfilmen om ”The story of solutions” från samma personer som tidigare gett ut ”The story of stuff” förklarar och vänder på begreppen. (Länk till filmen, se nedan).  Det vi idag mäter är BNP, summan av all produktion. Istället borde vi sträva efter kvalitet och en helt annan värdeskala. Idag växer vår ”välfärd” oavsett vad vi producerar: när vi hugger ner skog, asfalterar åkermark eller på annat sätt skapar ekonomisk nytta, även när vi förbrukar resurser och genererar problem med avfallet. Filmen visar på ett pedagogiskt sätt hur vi kan hantera våra behov på ett smartare sätt utan att nödvändigtvis slösa på resurser, skapa avfallsproblem osv.

Refill istället för retur?
När vi pantar våra PET-flaskor håller vi igång ett system, som kanske inte är långsiktigt rimligt. Vi borde kanske förändra pantsystemet. En tanke är att mångdubbla värdet på varje förpackning. Så att det värdefulla med produkten blir förpackningen och hur den hanteras och innehållet blir sekundärt. Det skulle kanske leda till ett annat synsätt på plast som råvara om en tom, använd PET-flaska var värd 15 kronor. Refill-system skulle kanske bli standard, ungefär som öl tappas upp på krogen. Ett annat sätt vore att förbjuda PET-flaskan.

Havet
Ett av exemplen i filmen handlar om att förbjuda plastpåsar. Några länder har redan tagit det steget. Mikroplaster har nu efter cirka 50 års plasttillverkning hamnat i stora mängder i havet, till skada för fiskar, fåglar, planktonätande valar osv. Plasten utgör en dödlig fara både genom sitt innehåll och genom att den finns på fel ställe i kretsloppet. Hur ska vi i Sverige ställa om från ett illa genomtänkt plastberoende till ett verkligt kretsloppstänkande som minskar plastförekomsten i haven? Varje tvätt av en fleecetröja sprider mikropartiklar ut i vattendragen. Plasten ger oss stora fördelar, men vi måste bli mer observanta på nackdelarna.

Hållbar lösning
Kanske är hela pantsystemet feltänkt. Det är kanske fel att belöna en fortsatt användning av plast i dryckesflaskor. Kanske är det dags att på allvar fundera på vilken lösning som kan bli hållbar. Ett steg vore att drastiskt höja värdet på den använda PET-flaskan. Det skulle få oss alla att reflektera över vad som är värdefullt och hur ett modernt och smart system egentligen borde se ut.

Länktips: http://storyofstuff.org/movies/the-story-of-solutions/