Informationen kväver demokratin

Orosmolnen syns allt tydligare vid horisonten. Samtidigt som den totala kunskapsmängden i världen aldrig har varit större tycks denna kunskap inte kunna göra nytta för mänskligheten. Förståelsen för hur världen ser ut och förändras minskar i takt med en ökad tillgång till information, hur paradoxalt det än kan te sig. Parallella historier och ”sanningar” lever sida vid sida. Utvecklingen kan beskrivas på ett antal sätt beroende på utgångspunkt och vilka perspektiv som gäller. Det är som om sanningen blivit en del av reklambranschens sätt att ensidigt lyfta fram vissa egenskaper hos en produkt. Istället för tydliga gemensamma problemformuleringar har vi fått en mängd divergerande och fragmenterade faktoider.

Gammelmedias dubbla problem
Vi drunknar i information. Tillgången till information har aldrig varit större än nu. På samma sätt som detta är till stor hjälp i många situationer innebär mängden information att de aktörer som har som affärsidé eller uppgift att tillhandahålla information tvingas konkurrera om kundernas/nyttjarnas uppmärksamhet på en annan nivå än tidigare. Traditionella medier har dels ett betydligt större underlag av potentiella nyheter att arbeta med, dels en växande konkurrens från olika plattformar på internet med allt från alternativmedia, bloggar och youtube-klipp till trendande inlägg på sociala medier som Facebook och Twitter. Vad är egentligen värt att återge och sammanfatta, och hur ?

Svårare att skaffa sig kunskap
Inte nog med att informationsmängden riskerar att vulgarisera tonläget i rapporteringen, den stora mängden tillgänglig information är dessutom delvis osann, hårt vinklad eller kontroversiell. När konsumenter och medborgare förr fick hjälp av media att orientera sig i världsutvecklingen har det idag blivit tydligt mycket svårare att skaffa sig en tydlig bild av vad som händer, vem som påstår vad och med vilka motiv. Den tidigare processen som började med information och som fortsatte via förklarande sammanhang till att stegvis landa som individens egna kunskap har försvårats på ett avgörande sätt. Även den tekniska utvecklingen bidrar till osäkerhet. De högteknologiska lösningarna i allt från matlagning i micro till röststyrd GPS-navigering minimerar dessutom utrymmet för traditionell kunskap. Det går knappt att byta glödlampa längre utan att vara expert. Kunskapsbildningen sker således inte längre som vi tidigare vant oss vid. Osäkerheten i all motsägelsefull information bromsar oss alla i vår kunskapsutveckling. Motsägelsefulla påståenden leder till passivitet. ”Vem ska man lita på?”….

Osäkerheten ger populisterna manöverutrymme
Passiviseringen i sin tur gynnar de krafter i samhället som driver radikala linjer och som hävdar enkla lösningar på komplexa frågor. Om medborgarna själva är osäkra känns det tryggt att luta sig mot någon som lanserar radikala, enkla grepp för att hantera de frågor samhället står inför. Generaliseringar, överdrifter, osanningar och påhopp på meningsmotståndare är tydliga kännetecken på det som sprids av vissa politiska krafter. Inte bara i vårt land utan i allra högsta grad i många andra länder. Vilsenheten utnyttjas av de krafter som vill passa på att få genomslag för populistiska, nationalistiska och liknande idéer.

Inte diktaturer, men heller inte demokratier
I de länder där populismen och/eller nationalismen kommit till makten ser vi hur demokratin pressas tillbaka. Politisk kontroll över domstolar, över media och oliktänkande är numera fullt möjlig i några länder, t.o.m. inom EU. Det postliberala samhället växer fram, där demokratin villkoras av andra principer än de grundläggande rättigheterna med yttrandefrihet, likhet inför lagen osv. Länderna liknar kanske inte diktaturerna på 1900-talet, men de monterar steg för steg ner de viktiga demokratiska principer och fundament, som säkerställer människors rätt att leva i frihet.

Inse faran
Det går en röd tråd från informationsexplosionen på internet, inklusive alla olika plattformar via ett faktoidbaserat, passiviserande samhälle till hotet mot de demokratier som bygger på klassiska rättigheter för människan. De krafter som vill utveckla det postliberala eller postdemokratiska samhället bygger sin framgång på förenklade budskap, på polarisering och på exkludering. ”Är du inte med oss är du emot oss”. Det är hög tid att demokrater i alla länder inser faran och utvecklar nya former för samverkan som gynnar en mänsklig och respektfull samhällsutveckling. Vägen framåt väljer vi själva.

 

Den som tiger samtycker

Specialiseringen är nödvändig. Vi behöver professionella yrkesmän för att hävda oss på olika marknader. Välutbildade, välbetalda och väl presterande personer som fyller en viktig uppgift i det maskineri som samhället utgör. Men det finns, som oftast, en baksida av detta.

Okunskap en fördel
Under pensionsdagarna den 5 oktober presenterade finansmarknadminister Peter Norman sina tankar kring hur konsumentskyddet kan stärkas relativt pensionsbolag och deras försäljningsmetoder. Där fanns också klarsynta analytiker som klart och tydligt deklarerade att konsumenterna gör dåliga affärer just för att pensionsbolagen drar fördel av folks okunskap. Och dessutom är mängden information och den språkliga gestaltningen sådan att konsumenten lätt hamnar i underläge.

Dynamiken finns i kunskapsskillnaden
Just okunskap som ett fundament till att göra affärer måste studeras närmare. Det är vår okunskap om, – och verktygslåda, tid och tålamod för - bilreparationer som gör att vi vänder oss till en bilverkstad för att laga bilen. Vi går till frisörer, tandläkare, tapetserare, pianostämmare och värderingsmän för att få olika tjänster utförda. Skillnaden i kunskap blir en väsentlig del av affärsidén.

Gränsdragning?
Men var går gränsen mellan att på ett rimligt sätt ta till vara sakkunskap och att på ett orimligt sätt profitera på människors oförmåga och naiva tilltro till de professionella? När övergår den köpta tjänsten till att bli ett otillbörligt utnyttjande av kunskapsskillnad eller ett sätt att profitera på andra människors tillit?

Utsatta
Extra viktigt blir detta i relation till barn, gamla och personer med nedsatta funktioner. Barn luras att köpa virtuella prylar på internet. Gamla luras att köpa osäljbara produkter och tjänster i telefon och förstår ofta inte vad säljaren säger. Och människor som av olika skäl inte kan ta till sig språket och dess innebörd blir lätta offer för samvetslösa telefonknackare, galleriamånglare och internetskojare.

Plast
I några branscher försöker man tiga ihjäl problemen. Nämns de inte, finns de inte. Att plastleksaker kan ge hormonstörningar och fertilitetsproblem tigs det om. Leksaksbranschen lever gott på plasten, kanske till 90%. Att källsorteringen  är uppbyggd för plastförpackning och inte inkluderar plastprylar bidrar dessutom till spridningen av mjukgörare, tungmetaller i batterier osv. Flamskyddsmedlen finns nu i blodet hos isbjörnar och pingviner, hundratals mil från närmaste leksaksaffär. Spridningen är osynlig och följer de naturliga kretsloppen. Om inte isbjörn och säl försvinner för att polarisen smälter kommer de att försvinna pga främmande ämnen i blodet. Eller så sväljer fiskar och fåglar plastfragment som gör att de känner mättnad, trots att magen är tom på näring.

Att tiga är guld, hette det förr.
Att förtiga problemen är ohållbart.