Ta vara på varje mänsklig resurs

Image

Vars och ens roll i helheten blev ett tema för en dynamisk diskussion i en mindre grupp idag. Jag läser idag att 67% av arbetarna i USA är missnöjda med sina arbeten i någon form och 1,4 miljoner svenskar – var tredje arbetande svensk – har någon form av arbetsrelaterade hälsoproblem enligt en kartläggning från Arbetsmiljöverket (se ETC 25 februari). Jag hade dessa uppgifter med mig i bakhuvudet när jag hamnade i en diskussion på The ( ) Space i Göteborg om hur vi kan ta till vara unika kompetenser och erfarenheter på ett mer konstruktivt sätt.

Slöseri med mänskliga resurser
Det är naturligtvis helt bakvänt att människor inte kan göra sitt bästa på jobbet, vantrivs, skadas, sover dåligt, kanske mobbas eller bara hamnar vid sidan av gruppen. Något är fel i arbetslivet om en tredjedel upplever ohälsa relaterad till sitt arbete. Var tredje person skulle kunna göra en betydligt bättre insats och samtidigt växa in i nya uppgifter, till nytta för individen själv, för företaget och för samhället. Ett sådant slöseri är orimligt och orättvist.

Alla ska kunna få en meningsfull plats i helheten
Det yttersta exemplet är naturligtvis de människor som hamnat i total misär, kanske tigger, kanske är hemlösa och som inte själva orkar vända utvecklingen. Eller de som tror att en kriminell väg är den enda vägen till framgång. När vi som samhälle misslyckas att ta till vara varje människas potential kan betyget bara bli icke godkänt.

Gretas svaghet blev hennes styrka
Greta Thunberg är ett lysande exempel på hur en avvikelse, i hennes fall något som har varit eller har liknat autism, kan ge precis den styrka och den kristallklara självklarhet som hon lyckas använda när hon nu leder en ung generations klimatprotester. Just hennes personlighet, några skulle säkert säga ensidighet, har blivit hennes starkaste och tydligaste kännetecken i en värld full av motsägelsefulla budskap och låtsasfakta.

Att hitta sin grej
På liknande sätt finns det rimligen en plats för andra personer att hitta ”sin grej” i samhället, där deras specifika kunskaper, egenskaper och förmågor får plats, kan utvecklas och göra nytta för både individ, verksamhet och samhälle. Det som återstår är att rigga ett sammanhang där detta kan ske.

I bästa fall kan jag återkomma kring detta tema lite längre fram.
Diskussionen idag på The ( ) Space var i alla fall inspirerande.

Nanoteknik och Life Science

Nanoteknologin är ett mycket intressant teknikområde, som både erbjuder fantastiska framsteg och affärsmöjligheter, samtidigt som det saknas regelverk, mätmetoder och en samsyn i hur forskningen ska bedrivas. När tekniken används och partiklarna är på väg in i både människans och naturens kretslopp samtidigt som kunskapsläget är oklart blir frågan ännu viktigare att bevaka och belysa.

Atomslöjd för medicinsk tillämpning
Mellan atom och mikroskop, där befinner sig nanoteknologin. Den medicinska tillämpningen handlar t.ex. om specialdesignade, adresserbara partiklar som kan söka upp en specifik cell i kroppen. På individ-, organ- och t.o.m. cellulär nivå kan medicinering och behandlingar sättas in, med skräddarsydda egenskaper och minimalt med biverkningar. Andra applikationer handlar om überkänsliga sensorer, cellulär ingenjörskonst, odling av organ, transport av andra substanser, indikatorer, implantatteknik och en mängd annat som skulle kunna göra livet bättre för många sjuka och drabbade.

Heldag på Chalmers
På Chalmers genomfördes i veckan en heldag under rubriken ”Nano for Life Science” – eller ”Life Science for Nano” som någon föreslog – som gav dels en intressant lägesrapport kring forskningen kompletterat med några företags perspektiv, dels var säkerhetsfrågorna befinner sig. Ett drygt 20-tal ledande nyckelpersoner inom nanoforskningen genomförde en dagslång föredragsstafett av initierade lägesrapporter och slutsatser från sina specialgebit. Därutöver fick vi ta del av ett tiotal lovande forskningsprojekt, som presenterades både som posters och muntligt under en fullmatad dag.

Pionjärstadium
På medicinområdet (eller det bredare Life Science) kan nanoteknken innebära helt nya behandlingsmetoder, smartare diagnostik, precisionsmedicinering, odling av vävnad och många andra applikationer. Samtidigt kan partikelstorleken också innebära stora risker. Hur detekterar man partiklar som inte ens syns i mikroskop? Hur säkrar man att olika ämnen inte innebär skada för andra organ eller organismer? Vi vet i princip ingenting om cocktail-effekterna och långtidsverkan.

Hand-i-hand 
Professor Bengt Fadeel från Karolinska Institutet framförde kloka synpnkter om vikten av att koppla ihop forskningen i nanoteknologin med forskningen om nanosäkerhet. Att dessa båda forskningsfält måste följas åt hand-i-hand. Allt annat vore oansvarigt, men uppenbarligen sker inte detta idag. EU finansierar några projekt med potential att bidra till en stabilare kunskapsplattform, men det är i dagsläget endast Frankrike av EU:s medlemsländer som beslutat att upprätta ett register över nanopartiklar.

Vägning av risk och nytta
Åsa Boholm från Göteborgs Universitet bidrog med mycket intressant forskning kring acceptans av ny teknik, som enligt henne hör ihop med hur vi väger samman den uppfattade nyttofaktorn och de bedömda riskerna. När nyttan upplevs som stor tenderar vi att acceptera större risker. Hennes forskning kan hjälpa oss att förstå vilket politiskt manöverutrymme som kan finnas för en lagreglering av nanoteknikens användning.

Gemensamma kännetecken
Ett angreppssätt som framfördes var att generellt se på grupper eller typer av partiklar som tycks ha gemensamma karaktäristika. Eventuellt kan man sammanfatta riskerna med metalloxider som grupp istället för att bedöma ämne för ämne. En slags gruppidentitet för en viss typ av partiklar skulle kunna underlätta till en början.

Lekmannafunderingar
Ett annat sätt att hantera riskfaktorerna vore att upprätta en checklista, där tillverkare och/eller producerande företag måste verifiera att man genomfört analyser ur LCA-perspektiv i olika steg. Att på något sätt föra in en möjlig tredjepartsgranskning är troligen helt nödvändigt. Ytterligare en väg att gå vore att – i all fall när det gäller medicinska tillämpningar – ålägga sjukhusen att redogöra för hur man verifierar att partiklar inte hamnar i sjukhusets avfalls- eller avloppssystem.

Utbildning och medvetenhet
Hur vi än gör måste utbildning på flera olika nivåer genomföras och en ökad förståelse nås, så att inblandade parter förstår vilka risker partiklarna innebär.

Länktips:
Miljöminister Lena Eks debattartikel om utredning av nanoregister etc
http://www.nyteknik.se/asikter/debatt/article3558819.ece
Samlingssida med flera länkar till EU-projekt etc
http://www.lindaklossek.com/links/
Svensk portal för nanoteknikföretag
http://swednanotech.com/
Chalmers Area of Advance
http://www.chalmers.se/en/areas-of-advance/nano/Pages/default.aspx