Skatteverket – igen!!

Skatteverket upphör inte att förvåna.Om det inte är torghandlare som åläggs att införskaffa kassaregister som inte är skyddsklassade för utomhusbruk, så ägnar de sig åt paragrafrytteri och åt att klämma åt näringsidkare på ett onyanserat och närmast brutalt sätt. Det riktigt allvarliga är att myndigheten urgröper tilltron till sig själv och till hela systemet.

Moms
Bakgrunden är en kedja av händelser i tryckeribranschen. När vissa trycksaker beläggs med 6% moms istället för 25% moms, uppstår en obalans i det in/ut-flöde av moms som i normala fall aldrig blir en kostnad för det enskilda företaget. Moms är ju en metod för staten att driva in en omsättningsskatt baserad på en nettoeffekt av det mervärde som varje förädlingsled utgör. Köper jag en stol för 500 kr före moms och säljer den för 800 kr före moms blir jag som affärsidkare skyldig att betala in 200 kr i moms till staten (25% på 800 kr). Men jag får samtidigt dra av 125 kr (25% på 500 kr). Till skatteverket betalar jag därmed mellanskillnaden 75 kr. Allt detta bygger på att värdet och momsbeloppet ökar i varje led. Och att momssatsen är känd i förväg.

Skatten är inte ett tekniksystem
Det som nu hänt är att momssatsen mellan tryckeriet och tryckeriets kunder har ändrats. Istället för 25% gäller nu 6%. Skatteverket räknar snabbt ut att man fått för mycket momsintäkt från tryckerierna och gör en återbetalning. I nästa ögonblick inser Skatteverket att tryckeriets kunder har gjort avdrag för samma momsbelopp i sin redovisning. Och därmed dragit av för mycket. Skatteverket räknar fram vad tryckeriernas kunder därmed är skyldiga att betala. Strikt skattetekniskt kan det tyckas korrekt. Men ur verksamhetsperspektiv blir detta nya krav en oförutsedd kostnad, som ingen har budgeterat. Skatten är ett avtal på principiell nivå mellan medborgarna och våra myndigheter.

Konsekvensanalys, tack
I artikeln som jag länkar till nedan beskrivs det konkreta fallet ännu tydligare. Men bekymret ligger inte bara i att en massa verksamheter ställs inför oförutsedda nya krav. Bekymret är tilliten till skattesystemet som sådant och vikten av att det upplevs som förutsägbart och rättvist. Varje gång skatter ändras och myndighetsutövning drabbar oskyldiga aktörer måste myndigheterna väga in de aspekter som har med tilltron till systemet att göra. Är det rimligt att enbart se skatteuppbörden som en teknikalitet, eller finns det djupare motiv eller andra avvägningar göra? Borde inte staten ta på sig kostnader som uppstår retroaktivt beroende på att ny lagstiftning införts med konsekvenser för tidigare skatteuppbörd?

Dags för en företagsombudsman?
Sverige bör vara ett föredöme när det gäller rättssäkerhet och likabehandling. Skatten ska vara förutsägbar. Det är inte rimligt att enbart se plus- och minus-kalkylerna kring momsen som ett tekniskt problem. Det handlar om verkliga människor med verkliga företag och med annat att ägna sig åt än att kompensera för statens tillkortakommanden. Ska det behöva inrättas en företagsombudsman?

Länktips: http://www.da.se/home/da/content.nsf/aget?openagent&key=sa_uppstod_tryckeriernas_momsharva_1416566212405#.VH7YE-Ueeck.facebook
Torghandlarexemplet: http://christerowe.se/2014/05/nr329-jakten-pa-torghandlarna-staten-som-sarintresse/

Lägesrapport: Havsmiljön

Göteborg 26 mars
Den nya Havs och Vattenmyndigheten bjöd in till ett välbesökt seminarium om God Havsmiljö 2020. Sakligt och välunderbyggt lotsades vi igenom skogen av EU-beslut, Havsmiljöförordningar, målsättningar, miljökvalitetsnormer, gränsvärden, riktvärden, deskriptorer, indikatorer, tidsplaner och remissförfaranden. Kustfiskare, vattenvårdare, journalister, toxikologer, och andra forskare och experter ägnade en eftermiddag åt ämnet.

Remissförfarande
Thomas Johansson, som ansvarar för enheten Hållbart nyttjande och maritima frågor vid myndigheten, berättade att dagens seminarium var ett led i remissförfarandet. Ett sätt att kommunicera det förslag som nu föreligger. För att ladda ner rapporten och kunna avge ett remissvar före den 16 april – se länkar längst ner.

GES = god miljöstatus
Ett bestående intryck av dagen är att EU-kommissionen och medlemsstaterna nu tycks ha lagt gunden till ett gemensamt arbete för att rädda havsmiljön. Systemet för nuläges-beskrivning, mätdata, analys mot kriterier och miljökvalitetsnormer och åtgärdsförslag tycks vara genomtänkt. Allt arbete är naturligtvis inte klart och innan man går för långt in i sitt systembygge -så uppfattade jag syftet – vill myndigheten stämma av sitt arbete med berörda och sakkunniga: Tänker vi rätt? Har vi missat något?

Känsla
Jag fick en känsla av att trögheten inom EU, regelverken och dess tillämpningar ställd i relation till hur bråttom det är att komma igång med korrigerande åtgärder för att få ett hav och ett fiske i balans är det största problemet. Vetenskaplighet, samordning och väl underbyggda beslut behövs. Samtidigt måste vi inse att det brådskar om vi inte ska hamna i ett läge där väl motiverade åtgärder sätts in för sent. Att vi visste vad vi skulle ha gjort, men att tiden rann ut. Hur man elegant löser detta dilemma tål att fundera på.

Ekonomi och sociala faktorer
Ett särskilt avsnitt handlar om kostnader för ekosystemtjänster. Det är ett berömvärt angreppssätt. Den analys som presenterades var möjligen lite väl yvig. Kustnära industri inkluderades inklusive pappersbruk, kärnkraftverk osv. För att visa på vilken nytta havet/vattnen gör i vårt samhälle. Det rimliga vore kanske att differentiera och särskilja den industri som har en direkt koppling till havets biologi (fisket med industri), havets energi (havsbaserad vindkraft), havets estetik med turism och fritidsliv osv. För att särskilja dessa från verksamheter som hamnat nära havet av logistikskäl (raff:en etc). En kuriosafakta dök upp bland alla siffror: 178 kr är vi beredda att betala för att ha tillgång till hög kvalitet på vårt hav. Varje gång. Jag tillåter mig dock att tvivla på denna uppgift, eftersom svaret avgörs av hur frågan ställts. Mot bakgrund av kritiken mot trängselskatten i Göteborg tror jag att en havsnyttjaravgift på 178 kr per person är helt orealistisk. Grundfrågan är dock intressant. Vad är vårt rena vatten värt? Är det vatten värt – eller mer ?

Myggor och kameler
En toxikolog i publiken påpekade att indikatorer på 33 eller snart 50 förorenande ämnen i våra vatten bara motsvarar 0,02 procent av alla kända ämnen i omlopp. Hur framtidssäkrar vi mätningar så att vi hjälper kommande generationer att hitta framtidens motsvarigheter till PCB och DDT? Och hur ska vi tolka en indikation på att havsörnar föder mer än en unge per år? Är miljön bra om så sker?

Pessimism
Representanterna från Havs- och Vattenmyndigheten höll med om problemet och trodde dessvärre även att ett bottentrålningsförbud knappast är sannolikt. Man var även tämligen säker på att den biologiska mångfalden kommer att minska både till år 2020 och till år 2050. Detta trots att åtgärder planeras att sättas in från år 2015.

Opinionsbildning
Jag nämnde för en av presentatörerna att det är viktigt att myndigheten är tydlig, så att media kan fånga upp frågorna, vilket gör att medborgare och konsumenter blir informerade, vilket i sin tur skapar utrymme för politiker att agera i. Detta samband kan aldrig nog poängteras.

Och nu…
Ska man vara orolig eller hoppfull? Frågan hängde i luften. Mycket hänger på hur media plockar upp sakfrågorna och hjälper allmänheten att förstå komplexa samband mellan bruk och överbruk, mellan gratis ekosystemtjänster och lagstiftning, mellan ett levande hav och ett kollapsat.

Länkar: www.havochvatten.se/om-oss/pa-regeringens-uppdrag/remisser-och-yttranden.html för nerladdning och
www.eprint.se/God_havsmiljo_2020.htm för att beställa ett utskriftseemplar.