Livsstilen – en rättvisefråga

Livsstilsfrågor är ett återkommande perspektiv när det gäller hållbar utveckling. Vad kännetecknar en hållbar livsstil? Vem ska bedöma hållbarhetsnivån? Ska varje inköp, varje resa deklareras mot någon slags mall? Vem ska granska eller ha en åsikt om någons livsstil? Är det alltid fel att flyga till Thailand, till Luleå eller Bryssel?

Litar staten på vårt omdöme?
Livsstilsfrågorna är svårhanterliga, eftersom vi alla har olika förutsättningar, ekonomi, yrken, prioriteringar och värderingar. Livsstilsdiskussionen landar väldigt lätt i pekpinnar, kontroll och ett uppifrån-perspektiv. Du är myndig när du är 18, men Systemet kräver att du är 20 för att få handla. Rökningens skadeverkningar ska du bli uppmärksam på genom tydliga texter på varje cigarettpaket. På vissa områden axlar staten en förmyndarroll. Som om vi inte riktigt förmår ta de beslut som är bra för oss själva. Vi har skolplikt men skulle barnen gå till skolan om den var frivillig?

Vårt ologiska beteende
Vår livsstil i trafiken har sina skavanker. Vi beter oss relativt lydigt. Rött ljus betyder stopp. Men det som tycks svårast att acceptera är hastighetsbegränsningar. Inte ens utanför skolor lyckas alla hålla låg fart.  I det offentliga rummet beter vi oss väldigt irrationellt. Det är OK att kasta skräp på gatan, tycks en del mena. Liksom att sätta upp smutsiga skor på sätet framför eller att låta bli att använda papperskorgar för skräp och askkoppar för fimpar. Det tycks vara OK. På internet släpper ytterligare hämningar. Under förmodad anonymitet blir det plötsligt möjligt att hata, hota och förfölja. Det finns ett samband mellan värderingar och livsstil som det inte går att blunda för.

Svårigheter
Häromdagen var jag på en workshop på Mistra Urban Futures om ”Hållbar Livsstil”. Definitioner, rådighet, dvs vad man kan besluta om, och kommunikation var tre punkter på dagordningen. Det finns ett problem med att definiera vad som är en hållbar livsstil. Eftersom förutsättningarna är olika – boende, arbete och ekonomi t.ex. – blir det komplicerat att sätta upp enhetliga kriterier för vad som är hållbart. Om någon tvingas arbeta på långt pendelavstånd, där det inte finns kollektivtrafik, är det då alltid ohållbart för den personen att pendla med bil? Det är komplicerat att införa normer och regler som griper in i det personliga fältet. Hållbarheten riskerar att upplevas som en begränsning av den personliga friheten.

Kommunerna har bollen
Kommuner har möjlighet att underlätta för nya sätt att samverka. Det nya behöver kunna uppstå. Exempelvis genom att producenter och konsumenter möts för att gemensamt ta ansvar för en butik, en uthyrning, en tjänst eller en produktion. I den cirkulära ekonomin måste det bli enkelt att utveckla nya företag och affärsmodeller. På köpet kan smarta och resursbesparande lösningar se dagens ljus. Inte minst genom att förlänga livslängden på produkter och generera ett ”second life” eller ”third life” för olika produkter.

Livsstilsfrågornas koppling till ekonomisk rättvisa och tillgängligt hållbarhetsutrymme kommer att leda till många svåra avvägningar mellan ”morötter” och ”piskor” för att förändringarna ska uppfattas som rimliga.
Vi får se hur det går.
Hemester istället för semester?

Att utveckla en stad: Några slutsatser

I en stadsdeltidning, Tidningen Nordost, utgiven av Direktpress, är huvudnyheten i nr 16 att Göteborgs stora utvecklingsprojekt ”Utveckling Nordost” får kritik av föreningar och personer verksamma i Angered och Bergsjön. ”Man borde bjudit in alla föreningar och gett tydlig information så att vi alla tillsammans hade kunnat arbeta mot det gemensamma målet.” Och ” … viljan är god… men… när det väl gällt har befogenheterna saknats”. Hur ska egentligen en stad utvecklas?

Vad och var
Utveckling Nordost pågår 2011 – 2013 och är hälftenfinansierat av EU och har en total budget på över 120 millioner kronor. Projektet drivs i bolagsform och har fokuserat på fyra områden: nya jobb, kultur, nya mötesplatser och ett gott liv i Angered och Östra Göteborg, som är förvaltningarnas namn för de geografiska områden som inkluderar Hammarkullen, Hjällbo, Kviberg, Kortedala, Bergsjön, Lövgärdet osv.

Projekt är inte lämpliga för processer
Under 2012 hade jag förmånen att få göra några månaders punktinsats i projektet. På så sätt fick jag även en inblick i projektets arbetssätt, metoder och drivkrafter. Mitt intryck är att projektformen är svår att utgå ifrån för att genomföra bestående förändringar. Det handlar om processer, om relationer, om att bygga förtroenden och medagerande. Sådant passar dåligt in i projektformens strikta ramar. Projekt är hierarkiska. Processer är relativa.

Framtiden som ett planerat projekt
Projekt måste fördefinieras (”Vad vill ni göra?”), förfinansieras (”Vad kommer det att kosta”) och kvalitetssäkras för att inte landa snett som det nerlagda ungdomsprojektet ”Upp!” (”Har ska det organiseras?”). Kvar efter dessa åtgärder blir ett litet manöverutrymme för improvisation, där idéer kan fångas upp i takt med att de utvecklas i samråd med boende, företag och andra intressenter. Eller som projektledaren Susan Runsten säger i tidningsintervjun: ”Eftersom det här är ett EU-projekt var vi tvungna att komma på formuleringarna i förhand för ansökans skull.” Verklig utveckling, och särskilt mänsklig sådan, kan inte planeras fram i alla detaljer. Man kan ge ramar och förutsättningar, men sedan måste det finnas ett utrymme för själva växandet. Och tur är väl det.

Bra eller bättre ?
Projektet gör trots allt en massa bra saker. Ett stort antal delprojekt genomförs, en del med riktigt stor potential att göra nytta under många år framöver. Det är bra och det kommer att göra skillnad. (Jag hoppas få tillfälle att återkomma till några av dem senare i år).
Men ändå dröjer känslan kvar – vad hade kunnat åstadkommas för 120 miljoner? Om pengarna hade kunnat användas på ett sätt som fullt ut involverade företag, boende, fastighetsägare, skolor, idrottsföreningar, kulturföreningar och andra intressenter i ett tidigt skede?

Olika förväntningar
Flera av de boende i Bergsjön pekar på den lokala kraften, föreningarna, eldsjälarna, som de anser staden/projektet missar att bjuda in på rätt sätt. Dialogen har varit bristfällig, det har funnits en otydlighet på vilket sätt projektet skulle knyta an till det som redan pågår i föreningslivet och bland de som bor och verkar i stadsdelarna. Förväntningarna har antagligen varit orealistiska. När Göteborgs Stad informerar om att man tänker satsa stora pengar i utveckling av eftersatta stadsdelar väcker det naturligtvis förhoppningar hos dem det berör. Att det finns strikta regelverk kring hur skattepengar får användas ska vi vara tacksamma för. Men baksidan av detta är att det uppstår helt olika bilder och förväntningar på vad som kommer att kunna hända när pengarna väl ska användas.

Jämbördigt erfarenhetsutbyte
En dellösning måste vara att skapa kontinuitet i relationerna mellan staden (SDF), lokalt näringsliv, bostadsbolag, föreningsliv och lokala aktörer i övrigt. Så att det finns en kontinuerlig ömsesidig förståelse för vilka frågor medborgarna tycker är viktiga, vad man arbetar med, vilka idéer som utvecklas, vilka nya företag som är på gång att etableras osv. Ett mer jämbördigt erfarenhetsutbyte än när staden ska ”hjälpa” de ”behövande”. (Vilket också behövs, men har en annan karaktär på relation och åtgärder).

Några slutsatser
- Hållbarheten byggs underifrån, men samordnas bäst på en högre nivå.
- Förnyelse och förvaltning kräver olika perspektiv och olika kompetenser.
- Kontinuitet, processer, med dialog på olika plan och i olika syften är avgörande.
- Delaktighet, ansvarsfördelning och tydlighet i rollerna är andra viktiga parametrar.
- Involvera lokala eldsjälar och föreningar och skapa handlingsutrymme för utveckling.
- Gör det tillåtet att misslyckas med enstaka delar, bara ambitionen var rätt.
- Helhetsperspektivet har svårt att rymmas i det kommunala delperspektivet.
- Specifikt Göteborg: Knyt an arbetet till 400-årsfirandet.

Länktips: www.utvecklingnordost.se

Tappa inte helheten, Mistra Urban Futures!

Mistra Urban Futures är en tioårig satsning i Göteborg som direkt involverar Göteborgs Stad, Chalmers, Göteborgs Universitet, Västra Götalandsregionen, Göteborgsregionens Kommunalförbund GR, Länsstyrelsen Västra Götaland och IVL Svenska Miljöinstiutet. Med samarbeten i tre världsdelar på fem lokala plattformar, ska kunskapsöverföring och  forskning bedrivas som ska inta en världsledande position och göra verklig skillnad för miljön och för människors liv i världens städer. (Länk se nedan).

Urban Research
Den 16 april deltog jag i ett samtal om hållbar utveckling ingående i Urban Research, ett delprojekt som fokuserar på de politiska beslutsprocesserna. Hur fungerar det när politiker ska besluta om hållbar utveckling? Tre problem tar större plats än andra: segregationen, infrastrukturfrågorna och åtgärder relaterade till klimatförändringarna. En av forskarna, Stig Montin,  sammanfattade de tankemodeller som dominerar: ekonomisk tillväxt, decoupling, regionförstoring och compact city. Han ställde också den intressanta, men obesvarade, frågan: Varför tas vissa frågor på större allvar i det politiska beslutsfattandet?

Svårigheter med social hållbar utveckling
Nazem Tahvilzadeh, en forskare från KTH, ställde i sin presentation några mycket relevanta och vassa frågor. ”Hur ska hållbarheten förverkligas, vilken roll har olika grupper i detta, vilka deltar formellt respektive informellt, vilka mekanismer styr, hur ser hindren ut?” Den socialt hållbara utvecklingen blir lätt en fråga om byggande, menade Nazem, eftersom det bl.a. saknas kunskap och förebilder. En annan av samtalsdeltagarna pekade på behovet av sociala mål för att kunna besluta om åtgärder. Någon tipsade även om Malmökommissionen. (Länk se nedan).

Själv vill jag lyfta fram tre saker:
1. Behovet av tydlighet. När vi talar hållbarhet måste vi också kunna beskriva det ohållbara, för att kunna välja och kunna fasa ut det som inte kan anses hållbart. På ett sätt handlar det om att sätta färg på hållbarheten. Det som ska förändras har en annan kulör, eller gråskala, än det som just nu inte behöver förändras.
2. Jag saknar också insikten av att staden är en del av ett kretslopp, för energi, för näring, för människor och råvaror. Staden kan inte fungera utan sin landsbygd och vice versa.
3. Och hur bra fungerar en förvaltande myndighet när uppdraget till stor del handlar om att förändra? Myndigheter ska säkerställa allas lika rätt. Men förändringar av rådande system kräver andra kompetenser, andra processer och en annan uppföljning än det förvaltande perspektivet. Ligger lösningen i att göra mer av det vi gjort, eller ska vi göra något annat?

Hållbarheten låter sig inte definieras så lätt och måste på ett konkret sätt genomföras på flera områden samtidigt. Det ska bli intressant att se hur långt Mistra Urban Futures når i ambitionen att ta ett helhetsgrepp när det gäller hållbar stadsutveckling.

Länk till konsortiet:

http://www.mistraurbanfutures.se/omcentrumet/konsortiet.4.15c2317a1266994794c8000611.html

http://www.malmokommissionen.se/

Vattnet, älven och skreden

SGI, Statens Geotekniska Institut, presenterade idag en unik rapport om skredrisken vid Göta Älv. 100.000 mantimmar, 20 mil älvsträckning, 2500 prover, 4000 analyser och, som stf. generaldirektör Bo Lind uttryckte det: kanske den mest omfattande och omsorgsfulla undersökning som gjorts i världen. I sammanfattning: skredrisken är stor.

Göteborg hotas från två håll.
1. De högvattenlägen, som lär bli vanligare med åren, då lågtryck i kombination med extrema västliga vindar trycker in vattenmassor i hamnen och skapar översvämningar i centrala staden. Och/eller 2. de stora vattenflöden från Vänern, som i värsta fall orsakar lerskred som dämmer upp älven. Välkommen till en ny tid. Köp inte hus nära älven.

Åtgärder
SGI föreslog insatser på 6 milliarder kronor för att skydda de områden som löper störst risk att drabbas av skred. Det handlar om 11000 fastigheter, varav en del industrier som ligger i riskzonen. SGI föreslår även att en tvärsektoriell delegation bildas som kan samla kunskap och intressenter kring dessa frågor, för att kontinuerligt analysera och föreslå åtgärder.

Anpassning till större flöden
Man har även utgått ifrån de större nederbördsmängder som klimatförändringarna medför, och vägt in behovet av att tömma Vänern på större mängder vatten för att skydda Väner-kusten från översvämning. Troligen är detta bara början på en anpassning till de klimatförändringar som kommer.

Retreat, defend, attack
Nyligen presenterade Mistra Urban Futures en studie, som behandlade hur Frihamnen kan säkras mot hoten av höjda vattennivåer i älven. Retreat, Defend och Attack var de tre, närmast militära, strategier som behandlades, dvs ung. retirera, försvara och utmana. Det senare alternativet innebär att bygga konstruktioner som tom kan flyta på vattnet och därmed stegvis anpassas till nya förutsättningar. Ingenjörsmässigt utmanande, men socialt och på andra sätt tveksamt är min bedömning.

Älvsborg
Staden vid älven, kanske borgen vid älven blir den framtida benämningen för vår stad? Även om blåvitt-supportrarna skulle ha svårt med det namnet är det frågan om inte de dubbla hoten från havet och från Vänern tills slut tvingar oss att höja garden. Det vi bygger nu ska stå i 100 år, om inte längre. Och då spelas nog inte fotboll längre, utan vattenpolo.

Länk: www.swedgeo.se

Mistra Urban Futures

I serien Mellanrum på Stadsmuseet lyssnar jag till Lars Reutersvärd, som är chef på Mistra Urban Futures. Några av hans viktigare besked under ett intressant föredrag är:
” Det behövs teknikskiften i stor skala för att göra verklig skillnad. Det räcker inte med små förändringar på ett par procent. Vi måste skala upp våra lösningar och göra saker betydligt bättre. Om några decennier bor ytterligare 3 miljarder människor i städer. Det är den utmaningen vi ska förhålla oss till. Mistra Urban Futures vill bidra med mer normativ kunskap än vad som är vanligt i den akademiska världen.”

Intryck från världen
Lars har en bakgrund som arkitekt och från internationellt arbete i Vietnam och Kenya, när han inte varit professor i Lund. Just Afrika återkommer Lars ofta till. ”Köper du en tomat på marknaden i Nairobi är det 50% chans att tomaten har odlats inne i staden.” Över huvud taget ser Lars städerna med lite andra ögon än vi är vana vid. Han ser bland annat en tendens att de stora städerna blir så viktiga för länders ekonomier att städerna delvis kommer att ta över nationalstatens uppgifter.

Fair, green, dense
Rättvis, grön och tät. Så ska staden i Mistra Urban Futures vision se ut. Och, betonar Lars, i den ordningen. Och i nätverket av universitet ingår universitet i Shanghai, Kapstaden, Manchester och Kisumu (Kenya). Samarbetet mellan dessa universitet utgör grunden för Mistra Urban Futures möjligheter att komma med förslag som har relevans på global nivå.

Avvägningen: Socialt, ekonomiskt, miljömässigt
Jag får möjlighet att ställa några frågor till Lars Reutersvärd. Framför allt vill jag veta hur man tänker sig hjälpa till med det som nu är viktigare än någonsin: hur ska verktyg för att underlätta avvägningen mellan sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter tas fram? Sedan 1987 har dessa tre aspekter ständigt upprepats som ett slags mantra. Men det väsentliga är ju att hitta den rimliga avvägningen mellan aspekterna. Under lång tid har ekonomin oftast gått före på bekostnad av ekologi och sociala aspekter. Ska Mistra Urban Futures lyckas i sin ambition att bidra i utvecklingen av hållbara städer måste nya beslutsmodeller tas fram. Svaret från Lars andas hoppfullhet och lärandeprocess. Gott så. Men bevakningen av frågan fortsätter.

Länk: http://www.mistraurbanfutures.se/