Hur går det med Internet of Things?

Ett sätt att följa den tekniska utvecklingen är att besöka fackmässor. Den här veckan är det process- och automationsindustrin som samlas i Göteborg. Vad händer i industrin just nu, hur tänker man, vad betonar man, hur ser man på sig själva, hur stort är intresset för den del av industrin som står för mycket av annan industris effektiviseringsmöjligheter?

Industri 4.0 och Internet of things
Automatiseringen är inne i en ny fas. Man talar själva om Industri 4.0. Om tillverkningsindustrin började med enkel sammansättning av standardprodukter innebar steg 2 att det löpande bandet infördes. Sedan kom intelligent övervakning och mjukvarubaserad styrning, kameraövervakning och automatisering som steg 3. Det fjärde steget som vi nu befinner oss i beskrivs som en del av ”Internet of things”, där varje funktion av betydelse kommunicerar via internet genom ett standardgränssnitt. Borta är gamla D-sub-kontakter. Nu är det Ethernet-portar som gäller. Statusrapporter och åtgärder kan på så sätt fjärrövervakas och fjärrstyras. Systemen kan själva varna för sina egna avvikelser och statistik snabbt samlas in. Den uppkopplade industrin har förutsättningar att bli driftsäker på en annan nivå.

Tomt
Samtidigt undrar man lite stillsamt var operatörer och människor  – arbetstillfällen brukar det heta i andra sammanhang – tar vägen. Kanske blir det som på bilden intill. En helt tom monter får illustrera hur arbetsplatserna ser ut om utvecklingen fortsätter. Automatiseringen driven så långt att det inte längre behövs några människor…?

Vilka var där?
Jag försökte spana efter unga människor. Lockar en industrimässa ungdomar? Just när jag var där såg jag påfallande få gymnasieungdomar, några universitetsstudenter, men en förkrossande majoritet medelålders män. Flertalet i kostym. Några i typ blåställ. En panel på fem personer som diskuterade 3D-printning och när den är aktuell bestod av fem män. 3D-printning är förresten mest intressant för korta serier tyckte en representant för Volvo. Specialkomponenter som behöver se ut på ett visst sätt. Volymprodukter lät inte så intressant att printa ut med pulverbas.

Storleken på företag i framtiden?
Är vi världsbäst? Har Sverige en industri som leder utvecklingen? Kanske, om vi tar tillvara våra fördelar och fortsätter att vara snabba på att ta till oss nya lösningar och sätta in dem i sitt sammanhang. Att Ericsson tar bort produktionen från Sverige och lägger ner i bl.a. Borås behöver inte betyda slutet. Det kan innebära att industrin hittar nya sätt att formera sig och matcha framtidens behov. Stora kolosser är inte alltid de som är snabbast att styra. I en föränderlig värld är kanske de mindre företagen en bättre plattform.

Symbios
I alla fall om man samtidigt inkluderar samverkan. Industriell Symbios är ett sådant exempel värt att titta vidare på. Den 5 oktober berättade Sotenäs Kommun om sin framsynta satsning just på Industriell Symbios vid ett kvällsevent organiserat på Ekocentrum av Ingenjörer för Miljön i Göteborg. Värt att ta efter och inspireras av.

Guldägg, visioner och ISO55000

”Ni sitter på ett guldägg, men tycks inte inse det”, slapp det ur mig när jag i veckan besökte Underhåll på Svenska Mässan den första mässdagen. Just när jag var där var mässhallarna ganska glest besökta, strax efter lunch dag ett. Smörjoljor, verktyg, maskinleverantörer, kända varumärken och olika branschorganisationer – mycket var som man kunde tänka sig på en fackmässa för underhållsbranschen. IT-stöd, smart logistik och effektiva tekniska förbättringar tycktes samla ”the usual suspects” att bekräfta det man till stor del troligen redan visste. Men åter till guldägget.

Optimal livslängd
En viktig dellösning för att åstadkomma en cirkulär och hållbar ekonomi är att vi förlänger livslängden på produkter, system och ingående komponenter. Resursslöseriet som dagens linjära ekonomi är uppbyggd kring, är inte hållbart. Vi måste generellt sett bli bättre på att använda och att återanvända framtagna produkter för att minska både råvaruuttag och energianvändning samt till att undvika korta användningstider. Bättre produkter håller längre och kan också motivera ett högre pris, särskilt om priset på en vara inkluderar en funktionsgaranti. Att underhålla redan installerade och framtagna produkter och maskiner blir därför en nyckelfunktion för att säkerställa optimal livslängd på allt som producerats. Istället för pris per inköp borde konkurrensen stå mellan vilka system som klarar prestandakraven under längst tid. Inte minst nu när uppgraderingar ofta handlar om mjukvara borde detta vara än mer fördelaktigt.

Innovation och nytänkande
Två andra saker väckte mitt intresse på mässan. Teknikföretagen presenterade ”Produktion2030″, (se länk nedan), där man i beskrivningen av projektet visar att insikten finns om vad som krävs för att klara utvecklingen/omställningen av svensk industri. Jag ska inte upprepa det som ni lika gärna kan läsa på webben, men det gav en känsla av inriktning, som tillsammans med andra viljeyttringar den senaste tiden – exempelvis regeringens nyindustrialiseringsstrategi (länk se nedan)  – visar att tongivande aktörer har vaknat. Det är inte längre enbart business as usual som gäller.

ISO 55000 kan förändra företagandet
Det jag dessutom vill sätta fingret på är den nya ISO-standard som nu tagits fram och som fått nummer ISO 55000. Det är en standard som, om den får ett brett genomslag, kan komma att förändra företagandet från insidan. Plötsligt kan företagsledningen integrera kvalitet (9000), miljö (14000) och CSR (26000) samt de traditionella ekonomiska uppföljningarna. Plötsligt finns ett helhetsgrepp kring långsiktigt och hållbart företagande. Jag tror inte författarna bakom ISO 55000-seien inser vilken hävstång de erbjuder för proaktiva och framsynta företagsledare. ISO 55000 handlar inte om underhåll utan om ”Management of assets” dvs hur man förvaltar och utvecklar företagets tillgångar. Plötsligt dyker ett verktyg upp, som i grunden kan förändra hur företagen skapar en bild av sina interna processer. Inte i relation till yttre krav (kvalitet eller miljö) utan till den egna verksamheten.

Transparens
Vad vill vi och hur säkrar vi upp att det är det vi åstadkommer? Lägg därtill kravet på extern revision så förstår alla att ISO 55000 även öppnar upp för det transparenta företagandet, som enligt min mening är det mest intressanta i en samarbetsekonomi.

Länktips: http://www.produktion2030.se/
Nyindustrialiseringsstrategin: här

Några sätt att hålla koll och kontakt

En metod att pejla vart näringslivet och samhället är på väg är att besöka Almedalsveckan i Visby i juli varje år. De senaste 6-7 åren har jag varje år försökt vara där för att fånga upp vem som säger vad. Almedalen har vuxit ut till ett småskaligt megaevent, där det pågår samtal, föreläsningar och knyts kontakter bokstavligen i varenda gathörn under en hel vecka. Men det finns fler sätt att pejla i vilken riktning det offentliga samtalet går.

Mässor
Ett traditionellt sätt att följa en bransch är att besöka mässor. Vem ställer ut vad och med vilka huvudbudskap? Jag har några branscher som jag av tradition följer på det sättet. Strövar runt i mässlokalerna, stannar till, informerar mig, iakttar vad som sägs och inte sägs. Vem som är där och inte syns till. Av förklarliga skäl blir det oftast mässor på Svenska Mässan i Göteborg som jag besöker.

Branscher som lobbar
Ett annat sätt att följa en bransch är att prenumerera på ett nyhetsbrev. Det kan räcka att ögna igenom rubrikerna för att få en bild av vad den branschen anser viktigast att lyfta. Ganska ofta är det branschens relation till lagar, myndigheter och villkor som hamnar i fokus. Man upplever många regler som onödigt begränsande och krångliga. Via opinionsbildning och lobbying vill man påverka regelverket. Lobbyorganisationer har som idé att driva särintresset. Här uppstår ett feltänk. Som om en viss bransch står i motsats till allmänintresset. Man armbågar sig fram för att förbättra för den egna gruppen. Det var säkert detta som fick Fredrik Reinfeldt för en tid sedan att beteckna Svenskt Näringsliv som ett särintresse.

Årsmöten
Ett tredje sätt att hålla sig uppdaterad är att gå på årsmöten. En gång per år följa hur diskussionerna förs i olika branscher när de summerar sin verksamhet. Det tacksamma med den typen av möten är att stödet för ledningen blir tydligt, argumentationen, kroppsspråket… hur starkt står vissa synsätt i de egna leden, osv.

Sociala medier
Sedan finns alla sociala media. Man kan ”följa” verksamheter för att få input, ta del av inlägg och debattrådar. Det svåra med det formatet är att veta hur representativ en debattör är. Å andra sidan kan mångfalden av inlägg ge en bra summering av de frågor som tas upp. Twitter är ett svårt format. Det fungerar säkert för journalister som vill fånga sekundaktuella frågor och åsikter. Som live-feedback-format under konferenser är det utmärkt. Vi lär oss säkert.

Public Service-TV
Vid sidan av konferenser, kongresser och kortare seminarier finns naturligtvis även gammelmedia. Mitt intryck är att Public service-TV har svårt att lita på sitt eget innehåll. Det måste spetsas, skruvas och göras till avslöjanden. Det räcker inte att illustrera verkligheten. Reportagen måste landa i något kontroversiellt, helst som leder till någon ministers avgång. Eller åtminstone en högljudd omgång i ”Debatt”. Hjulspåren är djupa vid det här laget. Mönstret upprepas. Tonläget är uppskruvat. Det är synd. Det finns så många andra frågor att lyfta. De långsamma förloppen, nedläggningen av delar av Sverige, klyftorna och resignationen. Omfördelningen av förmögenheter och skulder. Utanförskapet.

Public Service-radio
Radion står på andra ben. Formatet kräver ett intressant innehåll. Vad som sägs blir mycket viktigare än hur. Radions olika program blir därmed intressantare. En ny generation upptäcker dokumentärer i P3, kanske lyssnar på vetenskapsradion på väg till jobbet. Radion har ett försprång som de borde kunna utveckla ännu mer. De måste ta sitt innehåll på allvar.

Samtalet
Allra viktigast är ändå samtalet. Med bekanta och obekanta. För att lära sig något varje dag och för att få nya perspektiv på det man tror sig veta eller känna till. I det personliga mötet händer något. Det är oöverträffat. Mejl, SMS och telefon är formatvarianter på detta samtal, som är grunden för vår förståelse av världen. Och låt oss inte helt glömma bort gamla hederliga brev, snigelposten, som ju håller på att försvinna. Brevet har också sin plats i helheten. Håll med om att det är lite roligare att få ett brev än ett SMS.

Länktips: http://www.almedalsveckan.info/12454 .
www.svenskamassan.se .
Svenska postnummer sök här .

 

Bokmässan – kulturens Almedalen?

Bokmässan, eller Bok och Bibliotek som den väl heter, pågår för fullt i Göteborg. Arrangörerna har skapat mer utställarytor än någonsin. Varenda kvadratmeter känns ianspråktagen. Kanske kommer nästa år att innebära tillfälliga friggebodar utanför ingången, där man kan få möta litteraturen på något sätt?

Närheten till människan bakom
Jag brukar besöka Bokmässan. Det är alltid mycket folk, särskilt på allmänhetens dagar. Det finns också en stämning i lokalen som är lite svårfångad, men som kanske illustrerar anknytningen till kreativitet. De flesta böcker är ju skapade av någon. Med stor möda och omsorg har författarna producerat något som de vill dela med sig av. Forskningsrapporter, barnböcker, dikter, biografier, deckare, you name it. Kanske är det den närheten till människors skapande kraft som skiljer Bokmässan från andra mässor.

Mässor av olika slag
Jag går på många mässor varje år. Teknikmässor, hem- och villa-mässor, mässor för mat, specialintressen, industri och privatpersoner. Jag brukar också besöka Almedalen varje år för att fånga upp vem som säger vad på lite olika områden och för att lära mig nya saker. Och kanske är det så att Almedalens framgång har smittat av sig på Bokmässan.

Kulturens Almedalen
Bokmässan kanske kommer att bli kulturens Almedalen. Trenden är klar. Många montrar erbjuder föredrag. Även om det så bara får plats en handfull stolar i montern, så hålls det föredrag. Ståplatser fungerar ju också ett tag. Och visst vore det fantastiskt om kulturen (inte enbart böckerna) fick en återkommande årlig ”Almedalsvecka” i Göteborg, där samhällsfrågor speglas ur ett kunskapsperspektiv, ur ett konstnärligt perspektiv och ur ett fristående reflekterande perspektiv.

Från stånd till förstånd
Jag hoppas att Bokmässan ser och inser denna möjlighet. Och stegvis flyttar fokus från bokförsäljning i stånd till kunskapsutbyte med förstånd. I mötet med andra människors tankar och värderingar har vi chans att lära oss nytt och skapa synteser, tydliggöra processer och debattera på riktigt. Visst vore detta värdefullt?

En mässa för vattnet

Idag den 18 september öppnade VA-mässan i Göteborg med Björn Risinger, generaldirektör för Havs- och Vattenmyndigheten som invigningstalare. Mässan är en typisk fackmässa för företag och systemägare kring i första hand vatten- och avloppsteknik. Här i korthet några av mina intryck från en timmes spaning från mässgolvet.

Branschen träffas
Fackmässor är ofta branschens årliga mötesplats. Så även för VA-branschen. Lika viktigt som att visa upp sina företags nya produkter, smartare övervakning och kunskapsutveckling är det för nätverk, samarbetsorgan och föreningar att påminna om sin närvaro och betydelse. Svenskt Vatten *) var naturligtvis på plats, liksom Föreningen Vatten. Den förstnämnda skulle jag benämna en intressentförening, medan den andra snarare är en intresseförening med bredare medlemsbas.

Några trender
På VA-mässan återfinns påfallande många små reningsverk för enskilda hushåll eller grupper av hushåll. Marknaden för dessa är som känt stor eftersom vi har uppskattningsvis en miljon friliggande hus utan kommunalt avlopp.
Här finns också påfallande många biogas-utställare, såväl teknik son systemägare. Biogas kan ju framställas bl.a. ur rötresterna från reningsverken.
Vid sidan av alla rör, pumpar och filter finns även styrsystem och profilprodukter som inger ett visst hopp. Jag fastnade för en produkt, som jag hoppas får exportframgångar.

Läckande vattenledningar
Ingenjörsfirman Ultrac från Göteborg visade en relativt lättbegriplig sensorutrustning som kan användas för att snabbt detektera läckor i gatunätets vattenledningar. Med hjälp av en avlyssningsapparat kopplad till en handburen display kan man snabbt se om vattenledningen läcker eller inte. Finns det ett läckage uppstår nämligen en tydlig frekvensavvikelse i ljudbilden, som synliggörs grafiskt på en liten skärm. Läckande rör tjuter. Tjut kan synliggöras. Vattenläckan kan hittas. Inte så otroligt viktigt i vårt land, men är vatten en bristvara kan ett läckage vara skillnaden på liv och död.

Globalt behov
Water Aid var en annan utställare som stack ut. Med en enkel månadsinbetalning kan vi som har gott om gott vatten skänka vatten till behövande i Afrika, Bangladesh eller på andra platser, där vattenförsörjningen inte är säkrad. Låt oss inte glömma att storleksordningen 800 miljoner människor saknar tillgång till rent vatten.

CSR-perspektivet?
Lite märkligt kändes det att så få av utställarna i sina montrar manifesterade ambitionen att bidra till att lösa en av världens viktigaste frågor – rätten till tillgång på rent vatten. Säkerligen finns det företag och organisationer som gör mycket, men på golvet, hos branschen, tycks solidariteten med resten världen inte vara viktig för affärerna.

Länktips: http://www.vamassan.se

*) Något om Svenskt Vatten. Svensk Vatten driver bl.a. frågan om Revaq-certifiering av reningsverkens kvalitetssäkringsarbete, dels uppströms, dels med den uttalade ambitionen att återföra slam från reningsverken till jordbruket. En i teorin lämplig kretsloppstanke, men i praktiken riskfylld eftersom det dels finns påvisbara rester av tungmetaller i slammet, dels finns en uppsjö av restsubstanser i slammet, där det saknas mätmetoder, gränsvärden och säkra beslutsunderlag för att bedöma risker för människans hälsa och den yttre miljön. Olika aktörer gör skilda bedömningar av fördelar och risker med slamåterföring till jordbruket. I ett ekologiskt jordbruk är slammet inte tillåtet som gödsel.