Tiggeriet och rättsmedvetandet

Tiggeriet är på tapeten. Utsatta människor ser en (sista?) lösning i att sitta på allmän plats och be om en allmosa. Tiggeriet är inte unikt för Sverige, det finns i de flesta länder. Kanske tvingas några av tiggarna till detta av samvetslösa landsmän. Kanske är det några som tigger för att de ser det som lätt förtjänta pengar. Men i blåst och regn? På en kall trottoar? Att erkänna inför sig själv och andra att man lever på andras nåd?

Vägvalet i hopplösheten
Den som hamnar i en hopplös situation kan resignera, som tiggarna, eller också vända på logiken och se det som en ”rättighet” att ta för sig, att stjäla, att begå brott eller att sko sig på andras bekostnad. Tiggarna är påfallande ofta över medelåldern, och är de yngre är det unga mödrar man ser tigga. En kille i tjugoårsåldern ser man sällan tigga. En gissning är att killarna hellre försörjer sig på illegal försäljning, småstölder eller rån än att de sväljer stoltheten och tigger.

Vår gemensamma gränsdragning mellan ”rätt” och ”fel” hotas
När några politiska partier nu talar om att göra tiggeri olagligt jämställer de därför två helt olika sätt att hantera hopplösheten. Den ena kräver dina pengar under hot medan den andra ber om din gåva. Nu skulle således båda dessa attityder jämställas och bli olagliga, trots att det ur ett mellanmänskligt perspektiv handlar om helt olika handlingar. Att jämställa hot med att be om en gåva riskerar i förlängningen att urgröpa rättsmedvetandet i samhället och att rubba det förtroende mellan människor som utgör de oskrivna lagarna.

Så kan vi inte ha det.

Ska humanitet bestraffas?

För en gångs skull körde jag bil igår och lyssnade till Studio ett i radions P1. Det var ett inslag om en rättsprocess i Danmark. En tidigare barnombudsman i Danmark och hennes man hade hjälpt några syriska flyktingar med skjuts några mil genom Danmark och bjudit dem på kaffe och kanelbulle. Det hände när motorvägen mellan Rödby och Köpenhamn var avstängd för trafik med anledning av de många flyende som ville ta sig till Sverige hösten 2015. Dansk polis hade stängt av motorvägen för att ingen skulle komma till skada. Polis på platsen hade inget att invända mot att frivilliga gav flyktingar skjuts. Men nu kommer det rättsliga efterspelet. Det är enligt dansk lag förbjudet att skjutsa personer som vistas illegalt i landet. Lagstiftaren har naturligtvis tänkt på människosmugglare. Nu var det frågan om frivillighet och medmänsklighet – trötta människor, därav en del barn, behövde hjälp att ta sig till Sverige, där de hade släktingar. Nu tas målet vidare till högre rättsinstans. Vanlig anständighet och medmänsklighet ska bestraffas med böter i Danmark.

Trolleritrick
Något har gått snett i rättstillämpningen om det moraliskt riktiga blir det juridiskt straffbara. Vilket samhälle får vi om vi inte längre får erbjuda hjälp till de som ber om det? Det är lika fel som när man vill förbjuda tiggeri. Det går inte att förbjuda tiggeri om vi vill ha ett samhälle där människor bryr sig om varandra. I fallet med tiggeriet skorrar det extra mycket eftersom förslaget faktiskt skulle innebära att värderingen av vad det innebär för oss icke-tiggare att uppleva tiggeriet är viktigare än det är för tiggarna själva att uppleva sin situation. Det är för att vi ska slippa se nöden som förslaget dyker upp lite då och då. Som om fattigdom och utsatthet skulle försvinna bara genom att dessa företeelser inte får nämnas eller visas. Det hela påminner om hur man kan lura barn. Man kan lura dem att det onda försvinner om de tänker på något annat.

Varifrån kommer dessa idéer?
När medmänsklighet bestraffas och när tiggeri föreslås bli förbjudet slår samhället in på en inhuman väg, som förstärker misstro och bygger sociala barriärer mellan människor när det är motsatsen vi behöver. Varifrån kommer dessa idéer? Hur kan de få genomslag? Har materialismen och egoismen fått ett så starkt grepp om vår tid att vi inte längre ser vad som pågår?

Länktips: Studio ett den 21 mars 2016. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=1637

Innovatörer på Nobelnivå bör ha hjälp från staten

Alfred Nobel fortsätter att göra nytta för Sverige långt efter sin död. Hans uppfinning byggde upp en förmögenhet, som förvaltas klokt och genererar världens mest prestigefyllda pris ”som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta” som det står i Nobels testamente. PR-värdet för Sverige är stort, den kungliga närvaron förhöjer glansen kring festligheterna men nobelfestligheterna manifesterar också vårt lands tradition av en rikedom på idéer, utveckling och innovationer.

Förebilder
Gustaf Dalén med AGA-fyren, John Ericsson med propellern, J-P Johansson med skiftnyckeln, Baltzar von Platen med kylskåpet, Gideon Sundbäck med blixtlåset och Sven Gustaf Wingquist med kullagret är bara några av den tidiga industrialismens snillen. Hur ser vi på innovatörer och uppfinnare idag? Är de tydliga förebilder och inspiratörer? Har Sveriges uppfinnare och innovatörer stöd av resten av samhället?

Patent är ingen patentlösning
SVT sände den 31 oktober 2013 en dokumentär om Håkan Lans, ”Patent 986, ett svenskt geni mot världen”. (SVT Play-länk nedan). Håkan Lans står bakom ett par av vår tids riktigt stora uppfinningar, bland annat patent 986 som handlar om färggrafik för datorskärmar. Filmen beskriver hur många stora koncerner och bland dem japanska Hitachi lägger ner ansenliga resurser på att motarbeta Håkan och hans berättigade krav på licensavgifter. Än idag vägrar företag som ACER att betala för användandet av Håkans uppfinning och reser istället motkrav på Håkan Lans för rättegångskostnader. Svart blir vitt och vice versa.

”Rättssystemet skapar orättvisa”
Det uttrycks något mycket väsentligt i dokumentären om hur rättssystemet fungerar idag i relation till patent. Håkan Lans: ”På något sätt känns det som att rättvisan, som man kände trygghet för, rättsprocessen, den används inte för att skapa rättvisa utan som ett medel för att förhindra rättvisa. Rättvisan har alltså blivit verktyget för att skapa orättvisa. Det här känns väldigt fel.”

Rimlig ersättning
Grundidén bakom patent kan i och för sig ifrågasättas. Varför ska någon ha ensamrätt på en idé? Kunskapen blir ju större när den delas. Samtidigt behövs incitament och drivkrafter för att ansträngningen att hitta en ny lösning på gamla problem ska belönas. Att investera tusentals timmar i en idé, som kan leda till nya företag och bättre produkter måste på något sätt kompenseras. Det är inte rimligt att andra ska profitera på den enes arbete.

Tjuven stämmer offret
Håkan Lans har dragits in i flera härvor av juridiska tvister, där de som snyltar på hans uppfinningar stämmer Håkan. Världen som en upp-och-ner-vänd spegelvärld. Tvisterna pågår fortfarande. Håkan har ägnat en avsevärd del av sitt liv åt att kämpa för sin rätt mot snyltarna som dessutom kräver honom på orimliga belopp. Som om en tjuv som stämmer sitt brottsoffer för att han skadat handen när han slagit sönder offrets fönsterruta.

Rätt borde vara rätt
Sveriges regering anstränger sig för att få ut svenska medborgare när de sitter fängslade utomlands på ett orättfärdigt sätt. Men svenska staten ställer inte upp när enskilda personer på felaktiga grunder dras in i rättsmaskineriets kvarnar. Staten, som borde vara garanten för det rättvisa samhället, borde avlasta och ersätta uppfinnare som Håkan Lans ekonomiskt när de möter multinationella bolags hela juridiska kraft. Rätt borde vara rätt. Särskilt när det handlar om nyttiga uppfinningar, som leder till jobb och ett bättre samhälle.

Statens skyddsnät
Innovationssverige, Science Parks, inkubatorer och innovationscentra borde skriva en debattartikel på det här temat, för att skydda kommande svenska innovatörer mot storkapitalets orimliga beteende. Marknadskrafternas hänsynslösa girighet måste motverkas när de angriper enskilda individer. Inte minst mot bakgrund av det omfattande övervakningssystem, som NSA, FRA och andra organ ägnar sig åt. Staten, dvs vi alla, måste ha ett skyddsnät för de personer som orättfärdigt drabbas av rättssystemets absurda mekanismer.

Länktips: http://www.svtplay.se/video/1569582/patent-986-ett-svenskt-geni-mot-varlden