Asociala medier styr samhället i fel riktning

Det senaste decenniet har samtalet i landet förändrats. Det som hänt är att kommunikationen blivit tillgänglig på ett annat sätt än förr. SMS, Facebook, Instagram, Youtube och diverse appar och kommentarsfält… kanalerna är många. Det som brukar kallas sociala medier har mer och mer utvecklats till att närmast fungera som asociala medier.

Asociala medier
Hatet, hoten och kränkningarna följer barnen från skolan till hemmet. Den ständiga uppkopplingen, den kontinuerliga virtuella närvaron kräver en annan slags respekt. Det de nya medierna kräver är en annan slags medvetenhet, ett annat ansvarstagande för det egna beteendet.

Fotboll är en av de största sporterna. Både publikt och när det gäller utövare. Idrotten förbrödrar, brukade det heta. Det viktiga var inte att vinna utan att kämpa väl, osv. Sedan ganska länge har supportrar använt fotbollsmatcher till att möta antagonister för att ”göra upp” ofta före matchen, ibland under och efter. Tragiska dödsfall har inträffat, matcher störs av pyroteknik och våldsamheter. Vanliga supportrar, föräldrar, äldre och barn, skräms naturligtvis bort. Den skränande huliganmobben tycks bli de som tar plats och sätter dagordningen, medan de idrottsintresserade får finna sig i att laglösheten tar över. Varför accepterar vi denna utveckling? Polisinsatser och bevakning kostar också stora summor.

Uppgivenheten får inte vinna
Det finns barn som pressas till självmord. Barn som ingen tycks klara av att hjälpa. Barn som pressas så långt in i hopplöshet att de inte upplever någon annan väg framåt än att avsluta sitt eget liv. En befrielse. Men samtidigt ett underbetyg till vårt samhälle. När fotbollsvåldet får bre ut sig långt bortom rimlighetens gräns, när hat och hot på internet blir vardagsmat och när ett antal barn ger upp – då måste vi utveckla andra sätt att fungera i ett socialt fungerande samhälle.

 

 

Vi skapar världen omkring oss

Häromdagen slogs en familjefar ihjäl i samband med en fotbollsmatch. En tragisk och tankeväckande händelse. Kontrasten mellan det nöje supportern betalat för att ta del av och den extrema våldsanvändning han utsätts för blir närmast absurd. En supporter vill stödja sitt lag, sätter av tid och pengar för detta och möts av ett besinningslöst våld. Hur hänger det ihop?

Starten i livet
Vi har en skola som inte fungerar som det är tänkt. Resurserna, metoderna och förmågorna räcker inte till för att hjälpa alla elever till en god start i livet. Mobbning och trakasserier förekommer både i skolan och på fritiden. Många känner sig utsatta. Offer och förövare mår inte bra. Alternativen är få. Skoltiden är svår att återupprepa. Den som halkar efter har svårt att komma ikapp. Kan skolans otillräcklighet förklara en del av våldet i samhället?

Vad är OK?
Kränkningar på internet, vuxnas utnyttjande av barn, bristen på social empati, synen på vad som är OK, bötning, våldtäkter och provokationer… listan är tyvärr lång på sådant som förekommer långt ner i åldrarna, men som inte borde förekomma. Hänger alla dessa symptom samman med det fotbollsrelaterade våldet?

Vi och dom
Kulturen utgör ett sammanhållande kitt i samhället. Våra gemensamma koder, som inte formuleras annat än indirekt i vårt beteende och våra värderingar. När samhället inte angår alla uppstår sprickor och konfrontation. Vi och dom. Några går in en kriminell identitet, andra söker bekräftelse på olika sätt. När samhället inte är relevant tar sig utanförskapet tydlig uttryck. En klottertagg, en glasruta, en bil som brinner blir en protest mot det materiella överflödssamhällets ensidighet. En gängkultur skapar tillfälligt trygghet och mod att göra revolt mot vem som helst, vad som helst. Droger kan bli en flyktväg eller en försörjningsväg. Hänger allt detta ihop med det som hände i Helsingborg i helgen?

Vars och ens roll
Jag är rädd att det är så. Att kvinnor misshandlas, att respekten för andra människor minskar, att våldet blir en logisk konsekvens av en serie händelser – allt hänger samman med den obalans som råder i samhället. Lösningen är bara delvis politisk. Den är lika mycket en fråga om vars och ens ställningstagande. Normer byggs upp av miljoner små händelser i vardagen, attityder och vad vi tänker och gör. Buddha sa att med våra tankar skapar vi världen omkring oss. Därför ser det ut som det gör.