I väntan på modiga politiker

En effekt av den linjära ekonomin är att den som producerar något, med få undantag, inte behöver ta ansvar för produkten, när den inte längre fungerar. Allra tydligast illustreras detta feltänk av plasten i vår miljö. Plasten flyter omkring i våra världshav, den vägrar försvinna och den påminner oss ständigt om våra felaktiga system.

Plast tar alltmer plats
Den 13 januari sände SVT ett Dokumentär Utifrån, (länk se nedan) som handlade om plasten i vår miljö. Om hur produktionen av plast sedan år 2002 utgör hälften av all producerad plast, dvs att produktionstakten ökar snabbt. Engångsflaskor konkurrerar ut pantsystemet. Livsmedelssektorn inkluderar plast i all större utsträckning, när det gäller förpackningar. Plast används för att reducera vikten hos fordon och för att isolera hus. Vardagsprodukter som skor kan göras i plast osv osv.

Det mesta återvinns inte
Enligt programmet är det 12 procent av plasten i världen som kommer i retur i någon form, några procent förbränns, men nära 4 av 5 produkter hamnar i vår miljö. Bevisen är nu påtagliga. Stora sjok av flytande plast bildar öar i de stora haven. Mellan 95 och 98 procent av stormfåglarna som lever vid Atlanten har plast i sina krävor. Valar dör när deras matsmältningssystem proppas igen av plast. Fiskar och fåglar snärjs av plastbitar, spökgarn osv. Vi har sett bilderna. Djuren, fiskarna och fåglarna kan inte skilja på naturliga och konstgjorda material. Evolutionen har inte gett dem kunskap om att det som flyter skulle vara farligt.

Fel väg
Och detta är den synliga delen. Mikroplaster och plast i nanostorlek förekommer nu i plankton och hela näringskedjan påverkas. Förutom att plastdelarna kan vara giftiga blir de till dödsfällor när de främmande ämnena inte bryts ner och heller inte ger näring åt vattenlevande organismer, djur, fiskar och fåglar. Plasten hamnar helt fel och saboterar ekosystemen. Det säger sig självt att så här kan vi inte fortsätta.

Vi flyttar bara problemet för att slippa se det
SVT-programmet visade också hur de fattiga länderna drabbas dubbelt. Inte bara att avsaknaden av återvinningssystem fyller vattendragen med sopor, i de länder där man ser en inkomst av att ta hand om den rika världens avfall blir plastbergen en del av vardagen, där giftiga ångor och exponering av materialets alla negativa aspekter blir uppenbar. Andra människor lider för att vi i den rika delen av världen vill kunna leva obekymrat och bekvämt.
På så sätt påminner frågan om tiggeriförbudet. Vi vill slippa påminnas om vårt ansvar.

Samhällsnyttan och miljönyttan måste bli viktigare
Industrin är inte organiserad för samhällsnytta. Aktiebolagslagen säger uttryckligen att uppgiften är att generera ekonomisk vinst till ägarna. Det bolag som i valet mellan att gynna sina ägare eller att skydda miljön väljer det senare gör därmed fel. Det måste vara en principiellt tankefel bakom detta. Samhällsskadlig verksamhet borde inte få vara tillåten. Ett enkelt sätt att få industrin att ta ansvar är därmed rimligen att ändra aktiebolagslagen.

Den destruktiva logiken att ingen kan gå före
Omedelbart hörs indignerade rop om att ”då förlorar vi konkurrenskraft” och ”Sverige kan inte ensamt ändra på detta” osv. Vi har hört det förr. Eftersom ”alla” beter fel ska inte något svenskt företag bete sig rätt, eftersom det blir till nackdel för de svenska företagen. Ansvarstagande belönas inte av aktiemarknaden.

Gensvar för åtgärder
Eftersom det är lagar som kringgärdar företagens verksamhet är det lagstiftning som måste till. Det är politiker som stiftar lagar. I bästa fall är politikerna valda i demokratiska processer. Och i bästa fall finns ett gensvar i opinionen för drastiska åtgärder, så att politiker ser möjligheten att driva en restriktiv politik. Utan gensvar i den allmänna opinionen är det svårt för politiker att agera, eftersom de – i all fall i demokratiska länder – sätter sina platser på spel vid varje val. Det är svårt att vinna val på impopulära åtgärder.

Förändring inom systemet
För att underlätta en lagstiftning som tvingar företagen att ta ansvar för sin produktion av miljöskadliga material och produkter är det en framkomlig väg att vi som konsumenter ändrar vårt beteende. Vägra plastpåsar i matbutiken. Ifrågasätt onödiga plastförpackningar. Sluta konsumera plastsugrör, vägra plastmuggar för kaffet, bojkotta företag som beter sig omoraliskt. Gör medvetna val. När opinionen är tillräckligt tydlig och stark blir det ett konkurrensmedel för företag att bete sig rätt. VD:ar kan därmed rättfärdiga en omläggning av policies inför sina styrelser eftersom de ”annars förlorar marknadsandelar”. Så även inom rådande system kan vi förändra systemet. Vi måste inte vänta på modiga politiker.

Länktips:
SVT-programmet: https://kunskapskanalen.se/program/20074/dokument-utifran-plast-overallt-2

Om 3D-printning: http://christerowe.se/2018/12/nr642-hur-blir-3d-printning-cirkular/

Något om konstgräsfrågan m m: http://christerowe.se/2018/04/nr607-pa-jakt-efter-livet-i-nds-15-april/

Klimat, hav och livslängd

Klimatforskningen flyttar stegvis fram positionerna. Tyvärr är det sannolikt att IPCC:s prognoser måste revideras. Sannolikheten ökar att höjningen av CO2-halten gör så att temperaturen stiger, vilket i sin tur leder till stora påfrestningar på ekosystemen. Klimatfrågan är en av de frågor som fortfarande utvecklas åt fel håll. Men ett dolt hot kommer sällan upp till ytan.

Haven
Jorden består, märkligt nog precis som människan, till 70% av vatten. När vi talar om global uppvärmning och 2-gradersmålet är det temperaturen på land vi talar om. Men haven fungerar som varmvattenbehållare, gigantiska energireservoarer, som lagrar mycket av den värme som växthuseffekten och vår energiproduktion alstrar. Frågan är naturligtvis vilken roll denna uppvärmning spelar i helheten.

10 gånger mer energi
Ökningen av den totala energimängd som lagras i haven motsvarar 10 ggr den energi som används globalt av människan, både fossil och annan energi. De klimatskeptiker som hävdar att uppvärmningen av haven beror på att vi tillför energi ur de fossila lagren har därmed något att bevisa: hur kan haven lagrade energi öka 10 gånger så mycket som människan använder? Den enda återstående förklaringen är att det är inflödet från solen i kombination med växthusgaser som genererar lagringen i haven.

Haven viktigare än luften?
Alla som vet något om energilagring inser också att det är en stor skillnad på att lagra energi i luft och i vatten. Frågan är därför om det inte är dags att ha mer koll på havets temperaturskiftningar än lufttemperaturen? Det är förmodligen havets långtidsverkan som kommer att spela störst roll i det framtida klimatanpassningsarbetet.

Minska svinnet
Av alla åtgärder vi kan vidta för att klimatanpassa samhället är det två åtgärder som sällan nämns, men som var och en kan ha stor betydelse. Matproduktion är en av de stora klimatpåverkande aktiviteterna. 25 % av maten slängs, dvs produceras och betalas i onödan. Här finns en stor besparingspotential att ta tag i. Vi kan alla hjälpas åt i detta.

Kvalitet och livslängd
Och det andra vi kan sträva efter är förlängd livslängd. Med mindre rerurs-, råvaru- och energiåtgång per produkt, pga fördubblad livslängd och högre kvalitet åstadkommer vi snabbt reduktioner i både flöden och avfall och – det är en viktig aspekt – utan att nödvändigtvis minska ekonomin och vinsten. Dyrare och bättre produkter, gärna paketerade med kunskap, bakgrund och upplevelse m.m. ger ett lugnare konsumtionstempo och en bättre miljö.

Lägesrapport: Havsmiljön

Göteborg 26 mars
Den nya Havs och Vattenmyndigheten bjöd in till ett välbesökt seminarium om God Havsmiljö 2020. Sakligt och välunderbyggt lotsades vi igenom skogen av EU-beslut, Havsmiljöförordningar, målsättningar, miljökvalitetsnormer, gränsvärden, riktvärden, deskriptorer, indikatorer, tidsplaner och remissförfaranden. Kustfiskare, vattenvårdare, journalister, toxikologer, och andra forskare och experter ägnade en eftermiddag åt ämnet.

Remissförfarande
Thomas Johansson, som ansvarar för enheten Hållbart nyttjande och maritima frågor vid myndigheten, berättade att dagens seminarium var ett led i remissförfarandet. Ett sätt att kommunicera det förslag som nu föreligger. För att ladda ner rapporten och kunna avge ett remissvar före den 16 april – se länkar längst ner.

GES = god miljöstatus
Ett bestående intryck av dagen är att EU-kommissionen och medlemsstaterna nu tycks ha lagt gunden till ett gemensamt arbete för att rädda havsmiljön. Systemet för nuläges-beskrivning, mätdata, analys mot kriterier och miljökvalitetsnormer och åtgärdsförslag tycks vara genomtänkt. Allt arbete är naturligtvis inte klart och innan man går för långt in i sitt systembygge -så uppfattade jag syftet – vill myndigheten stämma av sitt arbete med berörda och sakkunniga: Tänker vi rätt? Har vi missat något?

Känsla
Jag fick en känsla av att trögheten inom EU, regelverken och dess tillämpningar ställd i relation till hur bråttom det är att komma igång med korrigerande åtgärder för att få ett hav och ett fiske i balans är det största problemet. Vetenskaplighet, samordning och väl underbyggda beslut behövs. Samtidigt måste vi inse att det brådskar om vi inte ska hamna i ett läge där väl motiverade åtgärder sätts in för sent. Att vi visste vad vi skulle ha gjort, men att tiden rann ut. Hur man elegant löser detta dilemma tål att fundera på.

Ekonomi och sociala faktorer
Ett särskilt avsnitt handlar om kostnader för ekosystemtjänster. Det är ett berömvärt angreppssätt. Den analys som presenterades var möjligen lite väl yvig. Kustnära industri inkluderades inklusive pappersbruk, kärnkraftverk osv. För att visa på vilken nytta havet/vattnen gör i vårt samhälle. Det rimliga vore kanske att differentiera och särskilja den industri som har en direkt koppling till havets biologi (fisket med industri), havets energi (havsbaserad vindkraft), havets estetik med turism och fritidsliv osv. För att särskilja dessa från verksamheter som hamnat nära havet av logistikskäl (raff:en etc). En kuriosafakta dök upp bland alla siffror: 178 kr är vi beredda att betala för att ha tillgång till hög kvalitet på vårt hav. Varje gång. Jag tillåter mig dock att tvivla på denna uppgift, eftersom svaret avgörs av hur frågan ställts. Mot bakgrund av kritiken mot trängselskatten i Göteborg tror jag att en havsnyttjaravgift på 178 kr per person är helt orealistisk. Grundfrågan är dock intressant. Vad är vårt rena vatten värt? Är det vatten värt – eller mer ?

Myggor och kameler
En toxikolog i publiken påpekade att indikatorer på 33 eller snart 50 förorenande ämnen i våra vatten bara motsvarar 0,02 procent av alla kända ämnen i omlopp. Hur framtidssäkrar vi mätningar så att vi hjälper kommande generationer att hitta framtidens motsvarigheter till PCB och DDT? Och hur ska vi tolka en indikation på att havsörnar föder mer än en unge per år? Är miljön bra om så sker?

Pessimism
Representanterna från Havs- och Vattenmyndigheten höll med om problemet och trodde dessvärre även att ett bottentrålningsförbud knappast är sannolikt. Man var även tämligen säker på att den biologiska mångfalden kommer att minska både till år 2020 och till år 2050. Detta trots att åtgärder planeras att sättas in från år 2015.

Opinionsbildning
Jag nämnde för en av presentatörerna att det är viktigt att myndigheten är tydlig, så att media kan fånga upp frågorna, vilket gör att medborgare och konsumenter blir informerade, vilket i sin tur skapar utrymme för politiker att agera i. Detta samband kan aldrig nog poängteras.

Och nu…
Ska man vara orolig eller hoppfull? Frågan hängde i luften. Mycket hänger på hur media plockar upp sakfrågorna och hjälper allmänheten att förstå komplexa samband mellan bruk och överbruk, mellan gratis ekosystemtjänster och lagstiftning, mellan ett levande hav och ett kollapsat.

Länkar: www.havochvatten.se/om-oss/pa-regeringens-uppdrag/remisser-och-yttranden.html för nerladdning och
www.eprint.se/God_havsmiljo_2020.htm för att beställa ett utskriftseemplar.