Agroforestry visar vägen

Ibland får man intrycket att det är ”väst” som ska lösa klimatfrågan, frågan om ett hållbart jordbruk och alla de andra framtidsfrågor mänskligheten ställts inför. Det kan vara bra att veta att ansträngningar görs även i länder med betydligt svårare utgångsläge. I Ecuador och i Kenya testas teknik på ett lovande sätt. Agroforestry kallas det internationellt. Skogsjordbruk skulle man kanske kalla det på svenska. På GMV i Göteborg finns forskare som intresserar sig för detta.

Ecuador
Aliana Piñero heter en forskare från Ecuador, som sammanfattar uppgiften på följande sätt: ”It is important that we make value of tropical forests that benefit both people and forest ecosystems.” Egentligen är det självklart att värdeskapandet ska gynna både människor och ekosystemen. Att det måste uttryckas illustrerar hur ensidigt det konventionella jordbruket har bedrivits de senaste decennierna. Hon fortsätter: ”As we ramp and scale up this market, how can we manage this growth sustainably? We think agroforestry is the answer”. Hon ser således agroforestry som lösningen på en hållbar utvinning av tropikernas naturresurser.

Agroforestry
Agroforestry handlar om att säkerställa att naturens förutsättningar, samspel och lokala ekosystem utgör grunden för det som odlas. Plantering i skuggan träd, där ljus, fukt och jordmån tas tillvara på ett optimalt sätt är en metod. Man utgår från platsen och ser vad som kan odlas på ett gynnsamt sätt. Agroforestry är på så sätt en motpol till en industriell stordriftsodling. Här finns också utmaningen: att skapa konkurrenskraftiga ekonomiska förutsättningar för ett jordbruk som inte kan bygga industriella stordriftsprinciper och en hög mekanisering.

VI-skogen
I Sverige är VI-skogen ett begrepp. Sedan tidigt 80-tal har VI-skogen planterat träd i Kenya. Wangu Mutua från VI-skogen i Kemya håller med Aliana Piñero: ”Agroforestry has to make business sense. You would not ask me to pick up a practice that would be more expensive for me to implement and give me less yields or less income than I was getting before”. Det är viktigt att det ekonomiska utfallet inte blir sämre med agroforestry. En väg att gå är att inkludera förädling i affärsmodellerna, dvs att t.ex. göra saft av druvor eller andra exempel.

Självklarhet
På ett sätt påminner situationen om fisket. När de största fångstfartygen sveper in fisken i sina gigantiska trålar sker det utan hänsyn till de ekosystem som fisken ingår i. Det småskaliga, kustnära fisket kan på ett helt annat sätt analysera fiskebestånd, metoder, tidpunkter och lämpliga uttagsvolymer. Steg ett handlar om att utgå från de parametrar naturen och ekosystemen ger oss. Därefter kan vi organisera våra möjliga utkomstmöjligheter. Och samtidigt säkerställa att den jord vi odlar ingår i ett kretslopp som människan stödjer snarare än bryter. Så slipper vi såga av den gren vi sitter på.

Länktips: Artikel om Focali-konferensen i november 2014: här.
Tidigare texter om agroforestry bl.a. http://christerowe.se/2012/10/nr137-agroekologi-och-agroforestry/ .

Vatten – finns det något mer väsentligt?

Det är mycket vatten nu. Vattenfilmfestivalen i Göteborg ”Voices from the Waters” i samarbete med systerfestivalen i Indien har precis avslutats. Stockholm är denna vecka värd för den 22:a World Water Week, där tre tusen delegater träffas för att utbyta erfarenheter och hitta samsyn kring vattenfrågorna. Vattentemat berör och engagerar. Bra. Länkar: se nedan. Världsvattenveckan ska jag återkomma till.

Flera format i Göteborg
Det görs mycket film som berör vattentillgång, fiske, utvecklings- och rättvisefrågor. Arrangörerna i Göteborg (Nätverkstan) hade dessutom ordnat ett antal speedföredrag och samtal som gav en fördjupad förståelse för delar av den problematik som omgärdar vattnet som vår viktigaste livgivande resurs. Själv fick jag fem minuter och 10 bilder för att berätta om Svensk Vattenallians.

Viktoriasjön - dubbelt så stor som Östersjön och saknar sjökort
Dokumentärfilmen har sina fördelar och sina begränsningar. När vi matats i decennier av hollywoodsk dramaturgi kräver dokumentären något annat av oss betraktare. Storyn är inte tillrättalagd. Livet är mycket mer som i verkligheten (även om dokumentärfilmaren också gör sina urval, väljer klippteknik etc). I Suzanne Nilssons och Bengt Löfgrens ”Deep trouble in lake Victoria” möter de svenska experterna på sjökortsmätning den afrikanska lokalbefolkningens vardagsbekymmer. I alltför små farkoster försöker ugandier och andra att försörja sig på fiske, medan svenskarna har en vision av farleder över Viktoriasjön, som skulle underlätta handel och utbyte mellan länderna. Svenskarnas teknikfixering kontrasterar mot ugandiernas överlevnadsbehov på en daglig nivå. Ett mätningsarbete som normalt skulle vara klart på en vecka tar fem veckor eller mer. Bränslet är slut… Att få möta Bengt Löfgren IRL vid filmens visning var extra värdefullt.

EU:s nya lagstiftning – som gäller nationellt
Eller samtalet om utfiskningen, EU, forskningen och politikers respektive allmänhetens ansvar. Om hur vissa arter glädjande nog tycks återhämta sig i Nordsjön och torsken i Norra ishavet tycks trivas som – just det – fisken i vattnet…. Och om hur EU:s nya regelverk innebär att de nationella politikerna måste följa forskarnas bedömning av fiskekvoter för att möjliggöra ett hållbart fiske (senast år 2019 – bra jobbat Isabella Lövin). Men också hur osynliga resurserna under havsytan är. Gränslösa. Allas och ingens. Och att bara 0,6 % av alla fiskevatten är skyddade, 99,4 % är tillgängliga för exploatering.

Tematiska helger – varför inte ?
Det finns många frågor som behöver belysas. Kanske skulle det vara bra om vi vande oss vid att en gång per månad, en helg, ägna oss åt något principiell fråga som gäller något mer än det dagliga strävandet. Nu var det vatten den här helgen som gick. Nog borde vi kunna hitta 10-12 frågor som kan belysas genom filmens, forskningens och det lyssnande samtalets metodik. Kanske konsten och medskapandet har en roll. Skolorna….

Skärpning
Vi måste våga tänka i nya former och nya sätt att lära oss att förstå varandra och naturen. Den natur vi tror att vi kan tygla, men som snarare kommer att betrakta människan som något oönskat, som det gäller att bli av med. Om vi inte skärper oss.

Länkar:
www.voicesfromthewaters.se
www.worldwaterweek.org
www.vattenallians.se

Fiskbranschen tar ansvar

Föregångare ska alltid premieras. Åtminstone när de går före i en bra riktning. I näringslivet är det ofta så att branschföreningar enligt stadgarna ska värna sina medlemmars intressen. Vilket då ofta leder till att nytänkande och omorientering får stå tillbaka för traditionen. Desto roligare att kunna lyfta fram en av Sveriges vassaste branschföreningar.

Hållbart fiske
För ett år sedan deltog jag på Fiskbranschens Riksförbunds årsstämma på Vann i Lysekil. Då var det glädjande och inspirerande att konstatera att branschen tydligt satte ner foten – man arbetar för ett hållbart fiske. Idag var det dags igen, denna gång i Göteborg. Och kursen ligger fast - fortfarande är det ett hållbart fiske fiskbranschen vill medverka till. Vi är alla att gratulera till denna insikt och inriktning.

EU-kommissionen
Inledningstalare är EU-kommissionär Maria Damanaki, som berömmer den svenska fiskenäringen: ”You are ahead of your time. Resten av Europa kan vara stolta över er. I EU-kommisssionen diskuteras just detta som ni tagit ställning för.”
Mrs Damanaki är tydlig med att det går att uppnå ett hållbart fiske och redogör för att det nu är 20 arter som fångas på ett hållbart sätt mot bara en handfull arter för några år sedan. Fördelen, menar hon, är också att när bestånden blir stabila går det att öka fångstkvoterna. Samtidigt betonar hon att utkasten (fångad fisk som kastas tillbaka i havet utan att tas i land) måste minska, att märkningen måste vara tydlig och hjälpa konsumenterna att välja rätt. Hon lyfter också ”added value” både till varje landad fisk och i hela förädlingskedjan.

Dubbelt så mycket import som inhemskt fångad fisk
Den svenska branschföreningen ingår i en europeisk förening för nationella föreningar. (Det är ju så världen ser ut – som ryska dockor). Holländaren Guus Pastoor från detta europeiska samarbetsorgan redovisar en del intressanta siffror. Här finns inte plats att redogöra för allt, men 2/3-delar av fisken i EU importeras, 1/3-del har således ursprung inom EU. Detta är tänkvärt på flera plan.
Mr Pastoor varnar för ”storage mechanisms”, dvs osund lagerhållning och ser att både processindustrin och handeln har nyckelroller för en hållbar utveckling. Enhetliga rapporterings- och faktasystem ser han som väsentliga. Han efterlyser också ett tydligare marknadstänkande och inte så stort fokus på primärproduktionen. Som tydliga trender ser han aquakultur (lax och räkor var två exempel) och MSc-märkning, där dock MSc-märkningen inte alltid garanterar hög kvalitet, vilket kan vara ett problem.

Eskil Erlandsson
Före den avslutande paneldebatten med många fiskekunniga håller landsbygdsminister Eskil Erlandsson ett anförande. Även ministern presenterar intressanta fakta. Som att det kritiserade skrotningsbidraget kostat € 2,73 milliarder under en 20-årsperiod och netto i minskade uttag inte gett något som helst utslag eftersom tonnageminskningen kompenserats av bättre fångstmetoder. Eskil Erlandsson berättar även om en nyligen gjord överenskommelse mellan Danmark, Norge och Sverige om ett utkastförbud i Skagerak, som han hoppas ska bilda mönster för andra regioner att ta efter. Ministern ser också branschen som en landsbygdsbransch eftersom många förädlingsindustrier ligger på mindre orter. När det gällde konsumentinformationen säger han sig arbeta för förenklingar av regelverken. På min fråga vad som kommer att sägas nästa år på Fiskbranschens årsstämma svarar ministern lite underfundigt att ”då berättar vi om att allt det som nu planeras har blivit genomfört.”

Gränsen går vid Alperna?
Intrycket av dagen är ändå att primärproducenter, organisationer, förädlingsindustri och lagstiftare till stor del vill samma sak. Det är mycket lovande och hoppfullt. Men som Eskil Erlandssson sa - det går en gräns ungefär vid Alperna, där förståelsen för våra synpunkter inte är lika stor. Och halkar nu Island in på ett torskstim i EU-gemenskapen lär inte frågorna bli enklare att reglera.
Och: Var fanns ni ICA, Axfood och COOP ?