Hur ska NATO hantera Turkiet?

Turkiets president Erdogan fick klartecken från mannen i Vita Huset att anfalla kurdiskt kontrollerade områden i norra Syrien. Turkiet vill skapa en 30 km bred zon i norra Syrien, dit man tänker sig föra flyktingar som man inte vill ha på turkiskt område. Att insatsen samtidigt handlar om att bekämpa kurderna råder ingen tvekan om. Och som vanligt är det civilbefolkningen som drabbas hårdast. Flyktingströmmarna ökar och människor tvingas överge sina hem, sin försörjning och riskerar allt.

IS-krigare kan bli fria
Syrierna har levt i decennier under Assads diktatur och nu i många år i ett krigsliknande tillstånd, där olika grupper bekämpar varandra. IS-krigarna hamnade till stor del i fängsligt förvar. Just kurderna har vaktat en del av de forna IS-krigarna. När nu Turkiet anfaller kurdiskt område riskerar följden bli att IS kan återuppta strider eller tom att IS kan återuppstå.

Får ett icke-demokratiskt land samarbeta med demokratier?
Det intressanta är att Turkiet sedan 1952 tillhör NATO, precis som 22 EU-länder och ytterligare sex länder utanför EU. NATO formerades som en motvikt till Warszawapakten och det starka militära Sovjet. Av NATOs 29 medlemsländer är det idag Turkiet som sticker ut som det lands som står längst ifrån de demokratiska grundvalar, som i huvudsak förenar övriga NATO-länder. Kan NATO:s generalsekreterare Stoltenberg passivt titta på när Turkiet åsidosätter folkrättsliga principer och angriper kurder i norra Syrien?

 IS-barnen fanns förut också
Kampen mot IS, eller Daeash som de också kallas, pågick i flera år och personer som valt att strida för IS kommer från många länder, inklusive Sverige. Här har regeringen heller inte lyckats lösa det dilemma som uppstår när barn till IS-krigare hamnar i läger. Är det rimligt att skilja dem från sina föräldrar eller är det rimligt att de sitter fast i fångläger för något som deras föräldrar (huvudsakligen fäder) ägnat sig åt? IS-barnen är en svårlöst problematik som blivit synliggjord när IS-krigarna fick ge upp. Men barnen levde ju även utan trygga förhållanden så länge kriget pågick. Skillnaden är att nu har IS inte ett fysiskt kontrollerat område som de styr över.

Ska Turkiet uteslutas ur NATO?
Så hur tänker Stoltenberg? Ska NATO böja sig för Erdogans syn på saken och tillåta att Turkiet driver bort kurderna från det område där de finns i norra Syrien? Eller är det bättre för NATO och för världen att Turkiet inte är med i NATO? Om NATO utesluter Turkiet ur organisationen är det sannolikt att Erdogan hittar en ny allierad i Putin. Vem vinner på det? Är det bättre att de är kvar i NATO? Och för vem? För världsfreden?

Neutralitet eller inte?
Det finns politiska partier i Sverige som anser att vårt land ska gå med i NATO. Bl.a. eftersom vi är helt beroende av utländska stridskrafter för att stå emot vid ett fullskaligt angrepp på Sverige från Ryssland. Men med nuvarande instabila ledning i USA och med det icke-demokratiska Turkiet som härjar lite hur man vill – hur påverkar ett medlemskap Sveriges möjligheter att verka för världsfreden? Finland, Österrike, Irland och Schweiz är inte heller med i NATO. Sveriges röst i världen minskar i betydelse om vi inordnar oss i en försvarspakt. Kanske uppfattar Kreml det även som en provokation och gör att medlemskapet i sig ökar risken för väpnad konfrontation.

Kommer NATO att läggas ner?
Men huvudfrågan för mig är ändå hur NATO och Stoltenberg tänker hantera Turkiet. Ska de få hållas med sitt anfall in på kurdiskt område? Är det viktigare att Turkiet stannar i NATO än att sätta ner foten och förklara för Erdogan att NATO inte accepterar medlemmar som startar krig? I länken nedan återges på NATOS hemsida vad Stoltenberg sagt vid det senaste besöket i Ankara. ”A great land with great responsabillities”, typ. Det måste vara en svår balansgång för Stoltenberg när han inte vet vad mannen i Vita Huset kommer att twittra nästa gång…. Helst vill nog trump lägga ner NATO och göra en ”deal” med sin kompis Putin, där de delar upp sina intressesfärer. Så att han kan använda NATO-miljarderna till att bygga sin mur….

Länktips: https://www.nato.int/cps/en/natohq/news_169576.htm

EU, krigen och freden – 2

Nobels fredspris som i år går till EU skulle kunna ses som ett stöd till en organisation med stora problem. De nationellt valda politikerna har haft svårt att sätta upp rimliga regelverk för samarbetet och framför allt för den gemensamma euro-valuta som flera av de tongivande länderna valt att ingå i. Svårigheten ligger troligen i att man inte vill avstå inflytande. EU förtjänar dock kritik på flera områden.

Samhällets vinst
Social utveckling och sammanhållning är antagligen svåra att kombinera med den rådande ekonomisk-politiska doktrinen, där marknadskrafterna tillåts dominera och avreglering sedan länge varit ett tongivande mantra. Konkurrensen om kunder och vinst kan vara en god drivkraft, men fungerar sämre när det gäller samhällsviktiga funktioner, glesbygd, vård och omsorg. Att spara på kostnader i vården kan ju handla om att inte använda dyr utrustning, att ägna minimalt med tid åt en sjuk person, eller i skolan att erbjuda lärarlösa lektioner. Ger ett vinstdrivet system vinst på rätt nivå?

Klyftor
Skillnader i lön och a-kasseersättning förstärker klyftor i samhället. Redan marginaliserade delar av befolkningen får ännu sämre förutsättningar att skapa sig en bättre framtid. Nationalekonomer hyllar skillnaderna eftersom de ”håller arbetslösheten på en låg nivå”, medan detta system blir segregerande på individnivå. Flera av EU:s medlemsländer behandlar dessutom utsatta minoriteter på ett oacceptabelt sätt.

Lämna romer i fred
Romer i många länder särbehandlas. I Sverige nyligen uppmärksammat när det gäller bemötande vid biluthyrning. I Frankrike och flera andra länder har det handlat om avhysning. Sålänge våra samhällen inte behandlar alla på ett likvärdigt och rättvist sätt har vi inte ett socialt hållbart EU. Fredspriset till EU skorrar i detta perspektiv rejält falskt. När man inte kan lämna sina svagaste medborgare i fred förtjänar man inte ett Nobelpris.

Till ett annat krig som EU för ska jag återkomma inom kort.

EU, krigen och freden – 1

Alfred Nobels fredspris går i år till den Europeiska Unionen. Den norska nobelkommittén har en mycket svårare uppgift än de svenska akademier som utser nobelpristagare.

Nobelprisen i Sverige och i Norge
I Sverige är det lättare att hitta rätt pristagare. Vetenskaperna är ju oftast opolitiska, litterturpristagarna bedöms då och då utifrån sina värderingar, men litteraturen står ändå i centrum, inte de följder litteraturen kan få eller den referensram litteraturen spelar mot. Ekonomipriset till Alfred Nobels minne ingår naturligtvis i det normgivande politiskt-ekonomiska system som råder. I så motto är ekonomipriset politiskt. Men fredspriset utgår ofta från en politisk konflikt och blir därmed ett ställningstagande.

Klapp på axeln
När Barrack Obama fick priset var det som en kollektiv suck: ”äntligen kan vi hoppas på något annat än George Bushs korståg och höga militära svansföring”. När nu EU får priset är det som en klapp på axeln: ”Ge inte upp, även om euro-projektet sliter i lojalitetsbanden. Vi behöver EU för att garantera freden i vår del av världen.”

Pågående konflikter
Vilka krig förs 2012? Det är sällan landsgränsöverskridande krig. Att en stat krigar mot en annan stat är inte så vanligt. Konfrontationer finns. Formellt är Nord- och Sydkorea fortfarande i krig. Kina och Japan tvistar om några öar. Israel och Palestina har inte hittat vägen till fredlig samexistens. Diverse utbrytarrepubliker inte minst i Ryssland drömmer om självstyre och strider blossar upp. Sudan delades i Sydsudan och Sudan för att i någon mån skapa en naturlig gräns mellan olika folk, religioner och framför allt oljefyndigheter.

Krig inom landsgränser
Dagens strider och krigsliknande tillstånd har mycket mer karaktären av grupp mot grupp, kontroll över naturtillgångar och inre stridigheter. Afghanerna är ett sedan decennier plågat folk. I Somalia råder laglöst land. I Kongo pågår brutala övergrepp. I Colombia har ligor och illegal narkotikahandel länge skapat parallella strukturer, som blockerar en sund utveckling. I Sri Lanka utkämpades ett inbördeskrig mellan tamiler och den lankesiska regeringen. För 20 år sedan rasade ett etniskt krig i f.d. Jugoslavien. Mönstret framstår tydligt.

Laddningen
Krig förs idag av andra skäl än när Gustav II Adolf dog i Lützen, Karl XII sköts i Halden eller Hitlers stormaktsdrömmar slutade med en giftampull i en bunker. Inte för att fronterna är borta. Kärnvapnen är fortfarande laddade. Vi är fortfarande bara minuter från ett utplåningskrig. Ordvalen mellan Iran och Israel kan när som helst svänga över i desperat handling. (Och kanske båda länderna har Vapnet). Ledningen i Syrien beter sig så irrationellt att vad som helst kan hända. Men krigen förs idag på ett annat sätt än vid mitten av förra århundradet. Och – man kan bli feminist för mindre – det är alltid män som tar till vapen och kvinnor som lider.

Freden
Så var det rätt av norska nobelkommittén att i år utse EU till pristagare? Kanske, som en markering av att freden är så avgörande för människors möjligheter att skapa sig goda liv. EU som fredsprojekt började med att Frankrike och (Väst)Tyskland enades om kolet och stålet i det första steget mot det som senare blev EG och därefter EU. Det är viktigt att påminnas om detta. Samtidigt pågår flera andra krig, där EU är djupt involverat. Till det ska jag återkomma inom kort.