Medicin som hotar – inte botar – patienten

På det medicinska området är vi alla beroende av andras goda omdöme. Låt oss titta närmare på ett exempel från USA som inger farhågor. Kliniska tester brukar bevisa att användande av antipsykosmedicin har en positiv inverkan på en patient med schizofreni. Visselblåsaren Robert Whitaker visar i en serie artiklar att de kliniska testerna i själva verket utförs på ett sådant sätt att ingen vet om patientens tillstånd verkligen förbättras när medicinen sätts in. Ridån har gått ner, eller som man säger på engelska: The fat lady has sung.

En tveksam metodik
Whitaker hävdar, med hänvisning till andra källor, att medicinens verkan analyseras på ett ofullständigt och felaktigt sätt. Först sätts medicinen in på en grupp patienter, därefter får halva gruppen fortsatt behandling, medan halva gruppen inte längre tar medicinen. Genom att konstatera att den grupp som upphör att ta medicinen visar tydliga symptom påstår tillverkaren därmed att medicinen är verksam. I själva verket, hävdar Whitaker, vet vi ingenting om vilken effekt medicinen har på patienter som aldrig har behandlats. Det enda testet kan visa är att patienter som upphör att ta medicinen visar symptom.

Tillit till högteknologisk forskning
Just inom medicin och sjukdomsbehandling är tilltro till sakkunskapen viktig. Vi måste kunna lita på de professionella, att de mediciner de tar fram och förskriver också kan ge bot och lindring. Det exempel Whitaker pekar på indikerar att det kan vara si och så med vetenskapligheten när starka kommersiella krafter agerar för att marknadsföra nya mediciner.

Risken för återfall förvärras med medicinering
Ännu värre är att olika tester ända sedan 60-talet har visat att risken för återfall för schizofrena patienter är avsevärt högre om patienten har behandlats med antipsykosmedicin än om patienten inte har behandlats med denna medicin. Dvs medicineringen förvärrar patientens långsiktiga tillstånd och risk för återfall.

Långsiktigt har patienterna mått sämre av läkemedlen än utan
När tester gjordes med internationell jämförelse visade resultaten bl.a. att återfallsrisken var betydligt lägre i Indien än i USA. Och i 50 år har man sett detta, att medicineringen försämrar patientens tillstånd ur ett långsiktigt perspektiv.

Frågor som dyker upp
Finns det några generella slutsatser att dra av Whitakers exempel?
1. Teknik: Hur kan vi agera för att ifrågasätta utvärderingsmetoder?
2. Teknik: Tydliggör skillnader mellan kortsiktiga och långsiktiga effekter.
3. Politik: Kan våra myndigheter förhindra att skadliga produkter kommer ut på marknaden?
4. Kunskap: Hur kan en breddad allmän kunskap bana vägen för ett tydligare regelverk?
5. Hemläxa: Tål den svenska läkemedelsbranschen en detaljgranskning?

Narkolepsi
Det går inte att värja sig mot tanken att det influensavaccin, Pandemrix, som sattes in för snart fem år sedan i Sverige och som orsakade narkolepsi hos många tonåringar, testades på ett otillräckligt sätt innan det användes. Vårdguiden 1177 skriver att man ”misstänker ett samband”. Kunde man inte misstänkt detta i förväg? När övergår misstanke i visshet?

Och snart – antibiotikaresistens….
Inom fem till tio år har vi ett rejält problem med antibiotikaresistenta bakterier pga överanvändning av antibiotika i många länder. Hur ska industrin, forskningen och våra myndigheter agera för att optimera behandling och resurser mot bakgrund av den krisen? Och hur ska de få allmänhetens förtroende?

Länktips:
http://www.madinamerica.com/2014/03/fat-lady-sung/

Jakten på torghandlarna – staten som särintresse

Våra myndigheter anstränger sig på sina respektive områden. Alla vill naturligtvis göra ett bra jobb. En av de mer nitiska myndigheterna i landet är Skatteverket. Den 12 november 2013 publicerade man en information på sin hemsida att alla som bedriver torghandel från 1 januari 2014 måste ha kassaregister och kontrollenhet. Förutom att framförhållningen på sex veckor får anses kort fanns det en hake till: det finns inga godkända kassaregister att köpa.

Omöjlighet
Kravet på kassaregister beskrivs av Skatteverket på ett sätt, som gör det svårt att se att det kan finnas undantag. Bara den som har en försäljning under fyra basbelopp per år slipper systemet. I sin nitiska jakt på undanhållen skatt ser man frågan ur sitt eget perspektiv – inget annat. Att kräva att alla torghandlare i landet, som är rätt många, på ett fåtal veckor införskaffar ny utrustning, kopplar in och lär sig använda den, är enbart det ett förmyndaraktigt förhållningssätt. Inte blir det bättre av att torghandlarna inte kan skaffa utrustningen utan att bryta mot lagen.

Ett tufft jobb
Torghandel bedrivs på gator och torg. Det är liksom själva vitsen. En handlare erbjuder sina varor, ofta regelbundet, ofta till återkommande stamkunder, ofta blommor, grönsaker, frukt och andra färskvaror som varierar i pris och tillgång. Det regnar, det snöar, det är blåsigt och kallt. Avklippta fingervantar och andra tillbehör hjälper till så att handlaren kan hålla värmen. Man ber en granne passa ståndet medan man springer iväg ett ärende. Det är obekväma tider, det är osäkra inkomster, men det skapar liv och trivsel i närområdet förutom närhet till populära varor.

IP-klassning
Kassaregister är idag ganska avancerade, lätta, elektroniska apparater. De kräver elanslutning. Om det regnar på elektriska apparater behöver de ha en viss skyddsklass för att inte bli farliga att använda. Elsäkerhetsverket ansvarar för dessa regler. Elektrisk skyddsklassning på nivå IPX4 ska gälla för dessa apparater, dvs de ska tåla strilande vatten från alla riktningar. Bekymret är att inga kassaregister saluförs med denna IP-klassning. Elektroniken står ju i normalfallet inomhus.

Reträtt ? Nej.
Här kunde historien tagit slut. Skatteverket hade kunnat få bakläxa och hade kunnat få återkomma med ett nytt datum när kravet ska vara uppfyllt. Men, nej. De nitiska medarbetarna på Skatteverket insisterar. Kassaregisterlagen ska följas. Om det är livsfarligt eller inte att stå i ösregn med ett kassaregister klassat för inomhusbruk, bryr sig Skatteverket inte om. Torghandlaren riskerar 10.000 kr i straffavgift, 20.000 kr vid nästa kontroll.

Myndigheten som särintresse
Småföretagare är ett tåligt släkte. Men regelkrånglet upplevs som en stort hinder. Företagaren vill göra rätt, men när regelverket tvingar företagaren att åtminstone bryta mot en av lagarna har något gått snett. Myndigheter måste kunna se längre än till sin egen domän. Istället uppträder man nu som särintresse och gör sin bit, och bryr sig inte om helheten och absolut inte om den enskilde näringsidkaren. Ingen på Skatteverket tycks ha förstått att denna typ av skandaler urholkar trovärdigheten hos alla myndigheter och specifikt hos Skatteverket.

Människan i systemet
Det är extra anmärkningsvärt eftersom det också kan skada den generella inställningen till skattefinansierad verksamhet överhuvudtaget. Varumärket staten tar skada. ”Dom” som bestämmer lyssnar inte på oss. Förtroendeklyftan vidgas. Samhällets förmåga att bygga en gemensam framtid försvagas. Inte av en isolerad händelse, utan av systemfelet – att ingen bryr sig om människan i systemet.

Länktips:

Skatteverkets information om kassaregister för torghandel http://bit.ly/1iZZP3j

En typisk apparat till salu på nätet utan angivelse om IP-märkning: http://butikskassa.com/kassaregister/custom-j-one

Skatteverkets samordnare uttalar sig: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=5854135

Företag vinner på dialog

Sara Kadefors skrev en tänkvärd krönika i gårdagens G-P. Hon skrev om olusten att möta den tvärsäkra attityden. Uppenbarligen var det Alexander Bards framträdande i ett intervjuprogram som fick henne att reflektera och göra kopplingar till scientologer och KPML(r). Hon känner en olust inför tvärsäkra påståenden om hur världen är eller borde vara. Sara Kadefors krönika väckte lusten att spinna vidare på detta tema.

Två sorters kommunikation
På den ena sidan: reklam, paketerad information, frälsningsläror, dogmatism, propaganda, slagord, paroller, förenklingar, svart-vita budskap utan nyanser, kommunikation i en riktning, maktspråk, myndighetsutövning, ordergivning, dogmer.
På den andra sidan: motsatsen till allt detta, dialog, lyssnande, en gemensam process för att komma fram till en gemensam slutsats, dubbelriktad kommunikation, samarbetsklimat, frågor snarare än svar, öppenhet. Men också på den andra sidan: osäkerhet, otydlighet, oklara motivbilder och målsättningar, medvetet öppnade frågeställningar som saknar svar. Fungerar dessa sorters kommunikation – och för vem ? Hur fungerar de i praktiken ?

Ordergivning
Ordergivning bygger på att den som ger en order sitter inne med en större kunskaps- och referensbas än mottagaren. Generalen ger ut order som förbanden verkställer. Den menige soldaten förväntas lyda. Översatt till näringslivet – den anställde ska utföra det någon annan tänkt ut. ”Tänk inte själv, skruva den muttern, stämpla in den produkten, ta betalt i kassan….” Ordergivning som styrsystem lever än idag. Det som gör att det sällan fungerar är bland annat den bristande motivation och arbetsglädje metoden leder till, dvs att inte vara delaktig i processen. När arbetsgivaren visar ointresse för varje medarbetares möjliga bidrag till helheten blockerar hen tillvaratagandet av kvaliteter som skulle kunna gynna både den anställde och företaget.

Dialog bygger på förtroende
Dialogmodellen, där arbetsgivare och arbetstagare samtalar om bästa sätt lösa en uppgift och där arbetsgivaren tydligt ger arbetstagaren frihet att lösa uppgiften på bästa sätt gör att människor växer. Men då får inte tvärsäkerheten blockera processen. Det får inte finnas en underström av outtalat hot att ”om du inte gör som jag föredrar så får du problem” eller ”bäst att jag håller koll på denna person, som det ju inte går att lita på”. Därmed framträder ett tydligt fundament för framgångsrik delegering – förtroende. Det måste finnas ett ömsesidigt förtroende mellan båda parter för att en dialogmodell ska kunna gå att använda fullt ut. Dialogmodellen förutsätter dessutom ett aktivt lyssnande och att den överordnade kan och vill släppa på formella och informella spärrar. Jag har själv varit i just denna situation, där gränsdragningen mellan misstroende och förtroende bromsade ett bra resultat. Det är inte enkelt, om nu någon trodde detta.

Tillvaratagande
De tvärsäkra, förenklade, effektiva påstående som ytligt sett kan ses som kraftfulla och verkningsfulla är kanske i själva verket kontraproduktiva. Ska en verksamhet, ett företag, ett samhälle utvecklas är det viktigt att vi tar till vara varje människas kompetens, förmåga och drömmar. Risken är uppenbar att tvärsäkra beslut uppifrån gör att många goda initiativ aldrig ser dagens ljus. Modet hos ledare och chefer ligger i att möjliggöra en plats för var och en i en helhet som därmed kan bli lite större. Så bygger vi hållbara företag i en mer hållbar värld.