Föreningen Norden

Kungälv 31 mars
Föreningen Nordens generalsekreterare Bo Andersson blir närmast lyrisk när han får syn på den svarta tavlan, krittavlan, i den stora salen på Nordiska Folkhögskolan där Göteborgs- och Bohusländistriktet inom Föreningen Norden har samlats för att tillsammans med Bo diskutera utvecklingsfrågor. Intill finns en Whiteboard. Svart och vitt. Tänk om framtiden ginge att förenkla så långt.

Ansvar
Pedagogiskt, personligt och välunderbyggt målar Bo upp sin tydliga bild av den roll Föreningen Norden har att spela idag. Demokrati, med delkomponenter som jämlikhet, solidaritet, frihet och respekt, är den överordnade ideologi de allra flesta organistioner utgår ifrån och ser som en deluppgift att försvara. Samhällsidén i Norden bärs upp av några mycket centrala idémässiga och konkreta fundament. Och, menar Bo, denna samhällsidé måste leva och utvecklas. Metoden är kulturyttringar, möten, kontakter. Ansvaret skulle kunna vara Föreningen Nordens.

Kärnan
Det finns 600 nordiska samverkansorganisationer. Föreningen Norden skulle kunna ha ansvaret för att samhällsidén som sådan hålls levande och utvecklas. Och så fylls svarta tavlan av nyckelbegrepp, samhällsområden, åtgärder, initiativ och möjligheter. Tydligt framstår en mångfacetterad och tidlös bild av vad ett samhälle egentligen är.

Meningsfullt
Gruppdiskusionerna blir vitala och idérika. Stort blandas med smått. Målgrupper, arbetssätt, varumärke… som sutte vi i vilket styrelserum som helst. Portalfraser bollas – ”Folkrörelse för nordisk samverkan” och ””Det är vi som kan Norden”. De flesta åker hem – är mitt intryck – med en stärkt känsla av att delta i något meningsfullt. Om några månader formaliseras diskussionerna i antagna styr- och åtgärdsdokument.

Värde och kriterier
Personligen ser jag de nordiska samhällena som värdefulla förebilder för andra regioner. (Läs även det jag skrev nyligen efter Jan Eliassons föredrag i Borås). När de nordiska länderna för sig själva, på såväl politisk nivå som på förenings- och medborgarnivå klargjort värdet av och de viktigaste kriterierna för den typ av stabila samhällen vi åstadkommit i Norden, då finns möjlighet att använda denna nordiska modell som förebild i andra regioner. Baltikum, Balkan och Nordafrika är några sådana områden.

Städer och regioner viktiga
I takt med att gränser mellan länder minskar i betydelse och människor, varor och idéer flödar – inte minst tack vare internet – kommer stegvis, tror jag, betydelsen av nationalstaten att minska. Städer och regioner blir viktiga för våra dagliga liv och trygghetssystem. Och får kulturer utvecklas i respekt och frihet kan också nya gränslösa samarbeten bli möjliga. Sovjet och Jugoslavien är exempel på statsbildningar som byggde på tanken att gränser utgjorde murar. När back-packergenerationen, som vant sig att resa över hela världen, hamnar i beslutsposition får vi i bästa fall se många av de konstgjorda hindren försvinna. Och det är då modeller för samverkan behövs. Då måste Norden visa hur likheter och skillnader på en mängd olika områden blir till en stark fördel.

Likheter och skillnader
Och samtidigt måste vi själva bättre ta vara på den resurs som personer födda i andra kulturer utgör. Likheter och skillnader, svarta tavlan och Whiteboarden, utgör kontrasterna som gör landskapet vackert, som gör grytan välsmakande. Det ska bli spännande att följa utvecklingen för Föreningen Norden, som vill ta ansvar för samhällsidén.

Möte: Jan Eliasson

Borås 17 mars.
Jan Eliasson håller ett inspirerande anförande om Norden, EU, världen och människan. Bakom arrangemanget står Föreningen Norden i samverkan med bl.a. FN-förbundet.

”Först när jag är personlig når jag ut i världen.”
Jan Eliasson talar inte om sig själv utan om alla människor – vad är det jag vill, vad är min uppgift? För honom själv handlar det om ”Passion och Compassion”, passion och medkänsla. Utan medkänsla blir passionen brutal och omvänt leder inte framåt. Det handlar om att se till att alla har ett ansvar. Alla kan göra något. Sätt problemet i centrum och häv modlösheten, våga visa passion och compassion!, uppmanar oss Jan Eliasson.

Fred, utveckling och mänskliga rättigheter
När han berör FN och de globala perspektiven poängterar Jan Eliasson att det inte blir någon fred utan utveckling, och heller ingen fred utveckling utan fred. Och inget av detta sker utan respekt för mänskliga rättigheter. Vi måste bryta murar. Alla kan göra något. Vi umgås i stuprör, men verkligheten är horisontell. 885 miljoner människor saknar fortfarande tillgång till rent vatten, 2,5 miljarder saknar en lösning för sitt sanitetsbehov.

Tilltro
Det nordiska bidraget till utvecklingen betonar Jan Eliasson naturligtvis tydligt. Norden kännetecknas av en tilltro till rättsstaten, att staten respekterar folkrätten och FN-stadgan och värnar om kunskapen, högskolor och människors rätt till utbildning. (Och när han varmt talar om FN-stadgan plockar han upp ett väl tummat exemplar ur fickan, liksom för att betona att FN-stadgan inte är något abstrakt, något långt där borta, utan något ytterst konkret som har betydelse för alla människor…)

Nordens gemenskap
När Jan Eliasson utvecklar sin syn på den nordiska samhörigheten utgår han från allt det vi har gemensamt i form av språk, lagar, värderingar, historia, geografi, gränser. Att vi korsar gränsen till våra grannländer på ett lustbetonat sätt. I många andra delar av världen är gränser farliga, minerade och riskfyllda områden. Vi ska heller inte glömma att för 100 år sedan var Sverige ett av de fattigaste länderna i Europa.

Soft power
Den nordiska modellen bygger på ett förtroende och en tilltro till den andra parten. Man får något för skatten. Det forskare kallar social trust. Jan Eliasson nämner forskaren Joseph Nye som skrivit om ”soft power”, om hur styrka förr räknades enbart i militär styrka, men att ett starkt samhälle kännetecknas av en väl fördelad ekonomisk styrka plus en social sammanhållning, av miljömedveten handling, av kunskap, utbildning, demokrati och vitalitet, av en plats för ungdomars drömmar och möjligheten att förverkliga dem.

Istället för misstroende: rötter och vingar
Faran är att vi börjar se omvärlden som ett hot; murar, tullar, att se andra grupper som opålitliga. Det är farligt att börja dela in människor i grupper, vi och dom. Istället handlar det om att värna den inre styrkan, säger Jan Eliasson. Vi behöver våra rötter för att förstå vårt ursprung och vi behöver vingar för våra visioner.

Reflexioner
Jan Eliasson har en dokumenterad förmåga att bygga förtroende och att respektera de personer han möter. Han kan sätta ord på både problemen och lösningarna. Han har heller ingenting att bevisa, och har i princip ingen annan agenda än en bättre värld.
Jag tillåter mig att hoppas att världens ledare tar intryck av Jan Eliassons passion och compassion.