Frihandel låter bra, men…

President Obama besökte Sverige och samarbetsviljan tycks stor. Presidenten ville lära sig mer om forskningen kring svensk miljöteknik och fick på KTH möta några exempel på lovande svenska uppfinningar och produkter som kan göra stor skillnad.

Två bra exempel
Solvatten, som jag mötte första gången för 8-10 år sedan i Halmstad på en miljötekniktävling, kan lösa en stor del av den fattiga världens dricksvattenproblem. Och Powertrekk, en bränslecell/batteripack som kan bli en viktig energibärare för konsumentelektronik, laddad med vatten och med förutsättningar att ersätta mycket av dagens miljöbelastande strömförsörjning. (Länkar till Solvatten och KTH nedan).

Frihandel
Huvudämnet på agendan under sverigebesöket var annars frihandelsavtalet mellan EU och USA, som det exportberoende Sverige skulle dra stor nytta av, heter det. Vi skulle få sälja mer elektronik, bilar och livsmedel har man sagt. Det som inte nämns lika ofta är att importen av samma produkter också skulle öka. GMO-baserade livsmedel skulle därmed lättare hitta kanaler till den svenska marknaden.

Eskils vägval
Eskil Erlandsson, som vurmar för ”Det svenska Matlandet” och de spillror av svenskt lantbruk som fortfarande fungerar, ställer sig således bakom att vi medvetet öppnar upp för det industrijordbruk som med hänsynslösa metoder pressar fram billiga råvaror från köttfabriker, round-up-ready-grödor (dvs GMO-modifierade grödor som klarar att står emot kemisk bekämpning av naturens organismer) och annat elände som vi inte ens vill veta att det säljs som ”livsmedel”.

Vem står emot?
Det vill till att svenska konsumenter sätter upp ett mottryck mot denna industri, som naturligtvis ser EU som en viktig marknad, där det finns strukturella förutsättningar för massimport av billiga råvaror. Klarar våra bönder att konkurrera med en ökad import? Och frågan är om konsumenterna klarar att ifrågasätta utvecklingen och om samma politiker som nu släpper fram eländet också har kraft att ifrågasätta konsekvenserna av sina beslut.

Paradox
En märklig paradox är president Obamas och många amerikaners (berättigade) upprördhet över kemikalieanvändningen i det syriska kriget, men som stillatigande uppmuntrar förgiftandet av det egna jordbruket. Ett jordbruk som bryter ner ekosystemen är naturligtvis oförenligt med ett ansvarstagande för hållbarheten. Att delar av kemikalierna dessutom hamnar i slutprodukter finns numera många belägg för. Den officiella räddningsplankan brukar heta ”gränsvärde”. Vilket gränsvärde har en daggmask?

KTH-länk här.
Solvatten och president Obama här.

Fiskbranschen tar ansvar

Föregångare ska alltid premieras. Åtminstone när de går före i en bra riktning. I näringslivet är det ofta så att branschföreningar enligt stadgarna ska värna sina medlemmars intressen. Vilket då ofta leder till att nytänkande och omorientering får stå tillbaka för traditionen. Desto roligare att kunna lyfta fram en av Sveriges vassaste branschföreningar.

Hållbart fiske
För ett år sedan deltog jag på Fiskbranschens Riksförbunds årsstämma på Vann i Lysekil. Då var det glädjande och inspirerande att konstatera att branschen tydligt satte ner foten – man arbetar för ett hållbart fiske. Idag var det dags igen, denna gång i Göteborg. Och kursen ligger fast - fortfarande är det ett hållbart fiske fiskbranschen vill medverka till. Vi är alla att gratulera till denna insikt och inriktning.

EU-kommissionen
Inledningstalare är EU-kommissionär Maria Damanaki, som berömmer den svenska fiskenäringen: ”You are ahead of your time. Resten av Europa kan vara stolta över er. I EU-kommisssionen diskuteras just detta som ni tagit ställning för.”
Mrs Damanaki är tydlig med att det går att uppnå ett hållbart fiske och redogör för att det nu är 20 arter som fångas på ett hållbart sätt mot bara en handfull arter för några år sedan. Fördelen, menar hon, är också att när bestånden blir stabila går det att öka fångstkvoterna. Samtidigt betonar hon att utkasten (fångad fisk som kastas tillbaka i havet utan att tas i land) måste minska, att märkningen måste vara tydlig och hjälpa konsumenterna att välja rätt. Hon lyfter också ”added value” både till varje landad fisk och i hela förädlingskedjan.

Dubbelt så mycket import som inhemskt fångad fisk
Den svenska branschföreningen ingår i en europeisk förening för nationella föreningar. (Det är ju så världen ser ut – som ryska dockor). Holländaren Guus Pastoor från detta europeiska samarbetsorgan redovisar en del intressanta siffror. Här finns inte plats att redogöra för allt, men 2/3-delar av fisken i EU importeras, 1/3-del har således ursprung inom EU. Detta är tänkvärt på flera plan.
Mr Pastoor varnar för ”storage mechanisms”, dvs osund lagerhållning och ser att både processindustrin och handeln har nyckelroller för en hållbar utveckling. Enhetliga rapporterings- och faktasystem ser han som väsentliga. Han efterlyser också ett tydligare marknadstänkande och inte så stort fokus på primärproduktionen. Som tydliga trender ser han aquakultur (lax och räkor var två exempel) och MSc-märkning, där dock MSc-märkningen inte alltid garanterar hög kvalitet, vilket kan vara ett problem.

Eskil Erlandsson
Före den avslutande paneldebatten med många fiskekunniga håller landsbygdsminister Eskil Erlandsson ett anförande. Även ministern presenterar intressanta fakta. Som att det kritiserade skrotningsbidraget kostat € 2,73 milliarder under en 20-årsperiod och netto i minskade uttag inte gett något som helst utslag eftersom tonnageminskningen kompenserats av bättre fångstmetoder. Eskil Erlandsson berättar även om en nyligen gjord överenskommelse mellan Danmark, Norge och Sverige om ett utkastförbud i Skagerak, som han hoppas ska bilda mönster för andra regioner att ta efter. Ministern ser också branschen som en landsbygdsbransch eftersom många förädlingsindustrier ligger på mindre orter. När det gällde konsumentinformationen säger han sig arbeta för förenklingar av regelverken. På min fråga vad som kommer att sägas nästa år på Fiskbranschens årsstämma svarar ministern lite underfundigt att ”då berättar vi om att allt det som nu planeras har blivit genomfört.”

Gränsen går vid Alperna?
Intrycket av dagen är ändå att primärproducenter, organisationer, förädlingsindustri och lagstiftare till stor del vill samma sak. Det är mycket lovande och hoppfullt. Men som Eskil Erlandssson sa - det går en gräns ungefär vid Alperna, där förståelsen för våra synpunkter inte är lika stor. Och halkar nu Island in på ett torskstim i EU-gemenskapen lär inte frågorna bli enklare att reglera.
Och: Var fanns ni ICA, Axfood och COOP ?