Moderat idéutveckling

SVT sände idag 19 november direkt från Moderata partistämman i Västerås. Jag lyssnade ett tag på punkten ”Samtal- idéer för vår tid” där idéprogramarbetets högst ansvariga Christoffer Fjellner, ordförande, och Alice Teodorescu, huvudsekreterare, samtalade med bl.a. Tove Lifvendahl om den moderata idéutvecklingen. Det är utmärkt att SVT sänder från olika partistämmor, eftersom det ger en delvis annan bild av hur partierna resonerar innan de argumenterar. Och just idéarbetet blir ju extra intressant eftersom det bör bli vägledande för partiets ställningstagande på lång sikt.

Några nyckelord
Jag lyssnade inte på hela inslaget och kan ha missat något väsentligt, men för mig trängde ett antal nyckelbegrepp fram, som moderater troligen känner starkt för:
– Individens frihet, särskilt i relation till staten.
– Framtidsoptimism och utvecklingsförmåga, särskilt i relation till de partier som man betecknade som dystopiska.
– Vetenskapens viktiga roll, men gärna finansierad utanför statens pekpinnar.
Alice Teodorescu överraskade dessutom med att lyfta fram kulturen och konsten, som hon tyckte hade behandlats styvmoderligt av partiet under lång tid. Det framkom att hon är gift med en konstnär och det kan förklara just denna punkt. Hon refererade dessutom till Karin Boyes Kallocain.

Tilltron till individen
Att vi står inför stora utmaningar och en snabb samhällsutveckling nämndes. Och någon i panelen, som jag tyvärr missade namnet på, lyfte fram behovet av öppenhet inför den nya teknik som kommer och som i sig inte behöver var ”ond” eller ”god”, utan det avgörande är hur vi förhåller oss till det nya. Om jag inte visste att Moderaterna räknas som ett konservativt parti i det landskap som nu gäller, skulle jag tro att här har ett parti tänkt till, som vill bejaka förändring. En annan intressant gränslinje som de själva drog var den mellan ”dystopiernas partier” och de framstegsvänliga. Här blir skillnaderna på högerkanten tydliga. Sverigedemokraternas framtoning handlar om att Sverige är på fel väg och allt är invandringens fel, ”sjuklöverns” fel, vänsterliberalernas fel osv… dvs ett i huvudsak negativt budskap, där bara handlingskraftiga politiker kan rätta till allt som gått fel….. Här på Moderat-stämman tonade något helt annat fram. En optimism och tro på individen, på entreprenörer och på en möjlig samhällsutveckling. Återkommande var det individens förmåga och frihet som ställdes fram som helt avgörande. Mycket långt från SD:s ”offerbudskap” att medborgarna drabbas av politikers felbeslut.

Ja respektive nej
Christoffer Fjellner tyckte att Miljöpartiet är ett dystopiskt parti per definition. Mot dystopin ställde han den moderata utvecklingsoptimismen. De som ser möjligheter för egen del dras troligen till ett parti som bejakar just detta förverkligande av möjligheter. Medan de andra partier som ser konsekvenser av ohejdad marknadsekonomi som det stora hotet lockar till sig andra sympatisörer. Om inte vänster/höger – skalan och heller inte GAL / TAN – skalan beskriver det politiska landskapet korrekt kanske det är utvecklingsoptimism eller dess motsats som bäst beskriver var gränslinjen ska dras mellan olika partier. Protester är bra, men konstruktiva förslag och en attraktiv vision kan ge bättre stöd hos väljarna. Nej-sägarna i SD behöver aldrig komma med konstruktiva förslag eftersom de ser sig som just nej-sägare. I decennier lyckades S behålla ett stort stöd hos väljarna, troligen för att man skickligt kombinerade nej-sägandet till de rikas förmåner och livsvillkor med ett ja-sägande till sociala och ekonomiska reformer som barnbidrag och konkreta resultat i form av modernisering av bostäder och samhällsservice.

Vad jag inte hörde
Under idédebatten hörde jag inte de moderata idéansvariga nämna klimatfrågan, miljön eller snabba artutrotningen på jorden. Det är antagligen för att i deras värld löser sig de problemen ändå. Idéerna kretsade kring nyttan med och markeringen av individens starka ställning. Det hade varit intressant att höra hur moderaterna avgränsar den starka individens ställning gentemot ohejdad egoism på de svagares bekostnad. Eller hur man tänker att en promille av världens befolkning, svenskarna, ska assistera de 999 övriga promillena i de globala utmaningar vi står inför.



Varifrån kommer all denna egoism?

Jag läser en artikel i Skånska Dagbladet, som återger en skolbibliotekaries frustration och besvikelse över rådande arbetsvillkor på en gymnasieskola i Eslöv. Artikeln inleds med ”Värstingarna har tagit över..:” och texten ger en inblick i hur gymnasiet ifråga tycks ha blivit ett uppehållsrum för stökiga ungdomar. Det verkar som att de vuxna har resignerat och att de saknar förmåga att styra upp situationen. Man tycks skylla på varandra och i slutänden blir det den enskilda bibliotekarien som får möta problemen själv, eller sluta, som det nu blev. (Länk se nedan).

Hot och utpressning
Jag läser en annan text om ”sex morsor i Lund” som i Sydsvenskan uppgivet konstaterar att våld, hot om våld, utpressning och stölder blivit vardag för högstadieungdomar. Äldre ungdomar tvingar de yngre att begå brott och myndigheterna samordnar inte sina insatser. Viktigast, anser mammorna, tycks vara att upprätthålla sekretessbestämmelserna, inte att komma till rätta med ett skenande och mycket allvarligt socialt problem. (Länk se nedan).

Respektlöshet och egoism
Detta råkar vara två exempel ur vardagen från Skåne. Troligen skulle de beskrivna händelserna kunna äga rum i olika delar av landet. Båda exemplen lutar sig mot en hänsynslöshet och en avsaknad av empati. De stökiga ungdomarna på biblioteket visar ingen respekt för vuxna och utpressningsexemplet från Lund tyder på en hänsynslöshet bortom alla rimliga gränser. Båda fallen har det gemensamt att de lutar sig mot värderingar som ligger långt ifrån både vårt kristna arv och solidaritetsvänsterns lojalitet med de svaga. Man skulle kunna påstå att det utbredda hatet och hoten mot främlingar gått över i en rå egoism, som saknar gränser för vad som är ett vanligt sunt förnuft och ett socialt acceptabelt beteende.

Kanaler till Panama
Man skulle också kunna marginalisera exemplen och hävda att det handlar om unga personer som misslyckats i skolan och därför inte ser en framtid i att bli en del av samhället.

Panama city seafront

Men egoismen dyker upp lite överallt. Långt upp i makthierarkin synliggörs nu hur personer skott sig på att undanhålla skatt för miljoner kronor genom att utnyttja kanaler till Panama för att gömma undan sina tillgångar. Det är mer sofistikerad egoism och kanske inte lika kantad av våld och utpressning.

Uppenbarligen har vi på många nivåer anledning att fundera över vilken etik som ska gälla.

Länktips:
http://www.skd.se/2016/06/14/varstingarna-har-tagit-over-gymnasiet/

http://www.sydsvenskan.se/2016-06-15/vi-lamnar-lund-i-fortvivlan-nar-vara-barn-stjal-under-hot-fran-kriminella