Tag Archives: Boende

Bygg- och bogemenskaper har viktiga roller

Posted on by
Reply

Civilsamhället fungerar till stor del under radarn. Mycket av allt som görs består av ideell tid. Föräldrar ställer upp, organiserar och arbetar för sina barns förening. Vänner eller grannar samlas kring en gemensam uppgift. Idrottsrörelsen, scouterna, nykterhetsrörelsen, de religiösa grupperingarna, det vimlar av engagemang. Även politiken bärs upp av idéer hos gräsrötterna. Det kokas kaffe, det bakas bullar, det skjutsas, det fixas, snickras och byggs. Civilsamhället är ett kitt i Sverige, där människor möts av fri vilja och för att de ser en nytta bortom egennyttan.

Byggemenskaper och bogemenskaper
Det finns två grenar på det civila samhällsträdet som växer nära varandra och har ömsesidig nytta. Några människor har en stark idé av ett boende som de förverkligar i en byggemenskap. Andra nöjer sig med att söka sig till en bogemenskap för att förverkliga en livsstil och ett boende som ger dem värdefulla mervärden. Hur dessa grenar utvecklas blev tydligt på en tvådagars konferens i Bergsjöns (nya) Kulturhus i Göteborg den 12 – 13 oktober. Där samlades forskare, entreprenörer, arkitekter, engagerade, projektägare och andra intresserade under rubriken Idéburet och socialt byggande.

Många ser fördelen i att slippa bo ensam
Kooperativ har funnits länge i olika form, men om folk för några generationer sedan sökte gemensamma lösningar p.g.a trångboddhet och fattigdom har initiativen på senare år oftare präglats av sökandet efter ett socialt sammanhang. Det finns, anser många både på landsbygden och i städerna, värdefulla komponenter i ett boende, där man gör vissa saker tillsammans, tar ansvar tillsammans, ibland äter tillsammans osv. Inte minst handlar detta om ensamhushåll, där fördelarna med ett lagom samarbete i vardagen snabbt kan bli synliga. Den delade måltiden blir värd så mycket mer.

Vi kan lära av utlandet
Särskilt när det handlar om byggandet krävs ett uthålligt engagemang. Projekttiderna kan dra iväg och handla om mer än ett decennium från ett första intressentmöte till att inflyttning kan ske. Den sortens hängivet engagemang är kanske inte alltid möjligt att uppbringa. Men, som sades på konferensen, totalt har det formats över 1000 byggprojekt av den idéburna sektorn. Och då ska vi komma ihåg att i Danmark har denna rörelse nått betydligt längre. Faelleskapsboenden och ekobyar är mycket vanliga i Danmark. Likadant i Tyskland, där initiativkraften är påtaglig. Det är i Sverige vi tycks ha vant oss vid att någon annan ska ordna bostäder och livssituation. Möjligen ─ det vore något för forskningen att titta vidare på ─ hänger detta i vårt land ihop med en allmän övertro på att samhället är bäst på att organisera vår tillvaro.

Olika initiativ behöver få ta plats
Steg för steg flyttar bygg- och bogemenskaperna i Sverige fram sina positioner. Nya projekt tar form både på landsbygden och i städerna. Man lär av varandra, man hittar sin unika profil, som deltagarna kan samlas i kring. Det kan vara en gammal lantbruksskola i Hammenhög i Skåne, som ett gäng entusiaster räddade från rivning och gjorde om till ett gemensamt hus. Det kan vara att en förening gör ett avtal med allmännyttan och blockhyr ett helt hus för att själva få möjlighet att forma sin närmiljö, välja sina grannar och ta ansvar för boendet. Det kan vara tiny houses i kombination med lite större hus som tillsammans placeras på en tomt och därmed möjliggör för unga familjer att flytta in i en landsbygdskommun och stärka skatteunderlaget, bidra till en fortsatt förskoleverksamhet och en långsiktig utveckling av en kommun med åldrande befolkning.

Nytta bortom egennyttan
Konferensen i Bergsjön innehöll en väl avvägd balans mellan positiva föregångsexempel och problemställningar som behöver uppmärksammas. Som en röd tråd återkom begrepp som samarbete, partnerskap, demokrati och samhällsförändring. Ofta betonades värdet av gemensamma ytor för spontana möten både utomhus och inomhus. Och hur de traditionella strukturerna inte fungerar för att fånga upp människors idéer. Det handlar på ett plan om att ta tillvara kompetens och resurser hos människor och skapa nytta bortom egennyttan.

Forskningen är viktig, oavsett vad Lena Andersson hävdar
Extra intressant är att bygg- och bogemenskaperna har format ett eget forskarnätverk, där forskare möts utifrån delvis olika forskningsgebit. Att kunna belägga trender, fakta och visioner med hjälp av forskningen brukar vara mycket värdefullt. Det är inte bara någon besökare, som Lena Andersson gjorde i somras vid Medelhavet, som kan fråga första bästa hotellreceptionist om vädret brukar vara eländigt ─ när forskare är involverade finns alltid gott om referenser och en förankring i etablerad kunskap.

Förnyelse kräver att vi tänker just nytt
Initiativtagarna planerar för nästa konferens för bygg- och bogemenskaper om två år. Det ska bli intressant att se hur långt branschen har kommit då. Viktigast är att kommunerna förstår potentialen, stödjer initiativen, hjälper till med vettiga tomtvillkor (tomträtt är en bra mellanlösning under byggfasen) och bidrar med stöd i form av projektlotsar och kunskap. Vi får ingen utveckling om vi alltid bara gör som vi alltid har gjort. Om allt ständigt ska göras enligt gällande och tvingande regler får vi ingen förnyelse.

Att vi fortfarande bygger för kärnfamiljens mamma, pappa, barn är lite märkligt med tanke på att det är cirka 20 procent av hushållen i Sverige som ser ut så. Denna bild visades på konferensen (ursäkta bildkvaliteten).

Den som har ska ha mer och regeringen tycker det är bra

Posted on by
2

I dagarna kom en faktura på ett installationsjobb. En hantverkare hade installerat lite VVS-utrustning som behövde bytas ut i vår sommarstuga. Arbetskostnaden uppgick i detta fall till drygt 5000 kr och skattereglerna gjorde att staten, vi alla, betalade 30 procent av detta. Tack, staten.

Ingen ska uppmuntras att laga saker
Äger man ett hus är det tydligen rimligt att arbetskostnaden sänks genom en liten subvention. Annat är det om jag vill låta en hantverkare reparera min gamla cykel. Då fanns förut en tydlig kompensation i form av 6 procents moms på arbetet, samma moms som används för kreativt arbete för övrigt. Den nya regeringen säger att de inte höjer skatter. Men det är precis vad de gör. För icke-fastighetsägare. För personer som vill laga sin gamla cykel, sina gamla skor eller sin nästan fungerande apparat av något slag. Ingen ska inte uppmuntras att laga gamla saker, menar regeringen. (Länktips se nedan).

Slöseriet ska fortsätta
Symboliken och konsekvensen är tydlig. Fastighetsägare ska gynnas. Folk som inte har råd att köpa sig nya skor eller en ny cykel ska bestraffas med högre priser. En stegvis växande servicesektor som skulle kunna livnära sig på att hålla liv i befintliga, reparerbara, produkter ska inte gynnas. Köp nytt! säger regeringen. Inget har de förstått av hur vi måste bromsa resursslöseriet och all den energi som går åt att tillverka och transportera alla de produkter vi tror att vi behöver.

”Vi sänker bensinpriset”….
Allt ska fortsätta i de upptrampade spåren och ekorrhjulen ska fortsätta att snurra, även om klimatet tar stryk, menar regeringen och lovar sänkta bensinpriser för att säkerställa maktskiftet. (Att man sedan inte sänker priset som man lovat räknar man med att folk ska glömma bort).

De stora aktörerna har råd att betala för reklam
Det är ju inte bara produktionen utan även hela reklamcirkusen som är beroende av att de stora aktörerna har råd att köpa reklamtid. Hur skulle det gå med reklambranschen om de inte fick göra reklam för produkter som ingen egentligen behöver köpa…? Och då skulle plattformarna få problem, de plattformar som är beroende av annonsintäkter.

Större skillnad kring ägandet som sådant
Fastighetsägare har gynnats på ett annat och mer avgörande sätt de senaste decennierna genom prisutvecklingen på villor och bostadsrätter. Och den har i sin tur gynnats av de låga räntorna, som gjort det möjligt att köpa sig ett boende på lånade pengar. Och boende i hyresrätter har halkat efter när skillnaderna ökat. Den som inte äger sin bostad kan inte göra boendekarriär på samma sätt. Som grädde på moset har den som haft aktier kunnat se sina tillgångar växa långt snabbare än vad en yrkes- eller lönekarriär kunnat åstadkomma.

Rättvisa? Nej, inte med Tidölaget…
Men själva grejen…. att den som äger sin bostad ska gynnas och de med små ekonomiska marginaler ska bestraffas… är det verkligen rimligt i ett rättvist samhälle? Eller annorlunda formulerat – varför vill en majoritet av svenska folket ha ett mer orättvist samhälle? Är det inte dags att genomskåda högerns agenda?

Länktips: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/forslag-om-hojd-moms-dyrare-reparera-cykeln

Intressant med alternativa boendeformer

Posted on by
1

Stadsmuseets ”Mellanrum” sista onsdagen i månaden är ofta en källa till inspiration och ny kunskap för min del. I onsdags, den 31 januari, handlade kvällen om kollektivt boende i kooperativ form där det primärt handlade om två boendekooperativ i Bergsjön respektive i Kortedala, som funnits mer än trettio år och som delvis valt olika väg för sin verksamhet. Att detta är intressant är för att boendet är centralt i våra liv och för att boendemarknaden gärna fokuserar på möjligheten att på privat nivå tjäna pengar på sitt boende. I den offentliga debatten nämns bara villor, radhus, bostadsrätter och hyresrätter som om dessa former var de enda tänkbara. Det kollektiva och kooperativa är ett oftast marginaliserat och idealiserat alternativ för ett litet fåtal. Behöver det vara så? Fyller denna boendeform en funktion i samhället? Borde den uppmuntras? Vilka är för- respektive nackdelarna? Det var den typen av frågor jag hade med mig till Stadsmuseets möte.

Exemplet Stacken
Stacken (länk se nedan) sticker ut ordentligt. Inte nog med att föreningen köpt loss hela huset och äger fastigheten, man har också nyligen gjort en avancerad renovering av huset, där man byggde om efter passivhusstandard och dessutom försåg både fasader och tak med solceller! Köpet gick en gång i tiden på 9 miljoner kronor och renoveringen 12 miljoner. En expert i publiken uppskattade nyproduktionspriset idag på huset till 90 miljoner. Intressant var att 12-miljoners-renoveringen genomfördes utan att hyran höjdes för de cirka 30 lägenheternas hyresgäster/medlemmar i kooperativet! Detta exempel visar oss:

  1. Det går att äga sin egen flerfamiljsfastighet i föreningsform och hyra ut lägenheterna med förstahandskontrakt med mycket rimliga månadshyror.
  2. Det går att renovera och addera solceller så att 90% av den el som används är egenproducerad.
  3. Det går att göra omfattande renoveringar utan hyreshöjningar.

Exemplet Stacken manar till efterföljd. Inte så att alla trivs i ett boende, där de sociala banden är starkare än i ”vanliga” hyreshus. Inte så att det kanske är helt problemfritt när någon hyresgäst/medlem halkar efter med hyran eller stör sina grannar. Men man visar att det går att erbjuda ett modernt, kompromissfritt boende med inflytande för hyresgästerna utan att hyrorna skenar iväg, även efter omfattande framtidssäker ombyggnad.

Exemplet Trädet
Exemplet Trädet ligger i Kortedala och har funnits lite längre. Här äger Poseidon fastigheten och hyresgästerna bor formellt på andrahandskontrakt hos föreningen. Var och en har precis som i Stacken sin egen lägenhet, men har också en tätare kontakt med sina grannar än i ”vanliga” hyreshus. Detta mycket tack vare att man vet att alla grannar aktivt har valt detta boende för att man gillar den kollektiva, samverkande idén. I Trädet är det tydligt att föreningen inte helt beslutar om sin egen ekonomi, eftersom huset ägs av Poseidon. Detta innebär att föreningen och hyresgästerna i de 39 lägenheterna inte beslutar om allt som rör fastigheten. Samtidigt finns en trygghet och en gemenskap att luta sig emot när någon behöver passning av ett barn några minuter, eller när någon behöver hjälp av annat slag. I båda föreningarna finns aktiviteter, som hjälper medlemmarna att göra saker tillsammans. Fester, trädgård, matlagning, café är sådant som nämns.

Livets olika faser
Vad är fördelarna med gemenskapsboende i kollektiv eller kooperativ form? Antagligen har de personer som söker sig till boendeformen olika motiv. Men för vissa människor är det viktigt med den tillit och de sociala kontakter som boendet erbjuder. Lite grand som ett omvänt ”gated community”, men utan höga grindar. Istället värderar man just  gemenskapen och andra ”mjuka” frågor. I fallet Stacken finns också små lägenhetskooperativ inom föreningen. Två 7-rumslägenheter används av kollektiv som i sin tur hyr av föreningen. I vissa faser i livet kan den boendeformen naturligtvis vara väldigt tilltalande, eftersom alternativet i egen hyreslägenhet är dyrare, svårare att få tag i och mer socialt isolerat, eller innebär alternativt ett osäkert andrahands-boende eller ”sova-på-soffan”-boende hos kompisar.

Svårigheter
Nackdelarna kan handla om att hela idén förutsätter ett engagemang och en delaktighet, som av naturliga själv aldrig kan bli rättvist fördelade mellan medlemmarna. Vissa gör alltid mer än andra. Former för att hantera detta kan behövas, dvs när någon inte uppfyller de krav som ställs på medverkan. Kö, intagning och uteslutning kan vara andra svåra delar, liksom städning av trapphus och liknande, där människor har olika ambitionsnivå.

Men fördelarna med boendeformen överväger uppenbarligen för de som söker sig dit och dimensionen av ansvarstagande för sin egen livssituation är en viktig komponent, som kan spilla över till andra segment i samhället och som kommer till uttryck i delande-ekonomi m.m.

Länktips: http://www.stacken.org

http://www.tradet.eu

 

Bekvämlighet i vardagen – aningen obekvämt för forskarna

Posted on by
1

Jag hamnar på en slutkonferens i Interregprojektet Sus Lab NWE på Johanneberg Science Park. Tyskar, holländare, britter och svenskar berättar om sitt EU-projekt. Jag förstår att det är ett bra tillfälle att bli uppdaterad på hur långt forskningen kommit, även utomlands. Det svenska projektet HSB Living Lab ingår som ett konkret exempel på testarena.

Outside eller inside the box
Projektansvariga berättar om grundidéerna, arkitekten fördjupar bilden av det svenska exemplet. Kollegorna från utlandet visar att liknande testarenor har byggts i deras städer. Idén handlar om fysiska förutsättningar och jämförbara metoder för att både kvalitativt och kvantitativt mäta och förstå hur olika system i hus kan göras mer hållbara, framför allt genom att tekniska data kombineras med subjektiva intryck från boende. Komforten, den upplevda innemiljön, beskrivs som viktig, kanske t.o.m. viktigare än de uppmätta inomhustemperaturerna. ”Outside the box” är ett uttryck som ständigt återkommer. Utanför lådan. Aningen ironiskt när HSB:s husprojekt för 24 hushåll består av just boxar, som fogats ihop på ett sinnrikt sätt för att möjliggöra återbyggnad på annan plats.

Gränsland
Forskarna anstränger sig att göra sina presentationer begripliga. Fyra testarenor har byggts eller kommer att uppföras, där det under ett antal år blir möjligt att prova olika slags tekniska lösningar. Sensorer, loggböcker, appar och interaktiva hjälpmedel ska ge forskarna möjlighet att jämföra objektiva mätdata med subjektiv upplevelse. Är det varmt inne? Är det skönt? Behöver det vädras? Projektet landar i gränslandet mellan teknikens möjligheter och individens oförutsägbarhet. Energianvändningen måste reduceras, samtidigt som boendet upplevs som bättre. (Se längst ner för en illustration av hur jag uppfattade projektets metodologi).

Framtiden måste bli och upplevas som bättre än dagens lösningar
Det skaver lite, det är aningen obekvämt för forskarna att lämna ”the comfort zone” och att ta hänsyn till de boendes ibland irrationella beteende. Samtidigt är det just de boendes upplevda bekvämlighet man vill studera. Hur skapar man ett bekvämt liv i ett hus som dessutom är energismart, klimatklokt och på alla sätt kan ingå i en hållbar framtid? Ingen säger det, men det naturligtvis så att framtidens boende måste vara bättre än dagens. Så som vi väljer att bo och leva måste uppfattas av de boende själva som ett lyft, en förbättring.

HSB Living Lab (Foto: Tengbomgruppen)

Plats för livet?
Jag blir aningen tveksam när arkitekten visar ritningarna och animerade bilder på HSB:s byggnad, som ska vara klar för inflyttning redan under 2016. 13 kvm för varje boende, låt vara med högre takhöjd än normalt för att möjliggöra sovloft. Som ett hotell eller ett studentrum, men inget för ett permanent boende, känner jag. Även om jag kanske inte är målgruppen. Gemensamma kök, sinnrik förvaring, känsla av kollektivhus. Man måste trivas eller lära sig trivas med sina grannar. Ingen kommer att ha plats för särskilt många egna möbler. Livet förväntas äga rum på webben, på stan eller någon annanstans. Högljudda barn som vill leka kommer att störa de studenter som vill plugga. Kritiker skulle kunna hävda att livet reduceras till en inomhus busskur.

Möjligheter
Samtidigt – för rätt personer, som vill leva i ett modernt delande, där det viktiga inte är ägandet utan social samvaro och möjlighet att dra sig undan – varför inte? Kanske är det tom perfekt som ålderdomshem? En litet rum att vara för sig själv, gemensamma ytor att mötas på, ett gemensamt kök att prova varandras idéer…. Kanske är det just det sociala som är lösningen på det växande problemet med utanförskap, ensamhet och brister i hemtjänsten. Kanske är det så här vi ska bygga för att skapa boende mot livets slut?

Minimalisternas drömboende
Men så beskrivs det inte. Tvärtom är HSB:s tänkta 24-lägenhetshus i tre våningsplan inriktat på en ungdomlig målgrupp boende utan stora flyttlass. Man får känslan att det är minimalisterna som ska ta över. De som äger ett minimum av prylar, har all musik och alla böcker digitalt, som skalat ner prylar och föremål till ett absolut minimum. Som hellre sparar till en utlandsresa (och hur hållbar blir den !?) eller ett halvår som volontär i Peru än att köpa en massa saker, möbler och utrustning.

Penta Helix
Mot slutet får forskarna en intressant fråga. Hur ser nästa projekt ut? Hur går tankarna nu? Det visar sig att man förstår att det tvärsektoriella måste fortsätta. Lösningen på hållbarhetens alla frågor ligger i en allsidig belysning och en allsidig delaktighet, där inte bara forskare och företag ställer frågor och kommer med svar, utan där de direkt berörda görs delaktiga på ett ansvarstagande sätt. Någon nämner delande-ekonomi, någon annan talar om cirkulär ekonomi. Insikterna börjar slå rot, att det är helheten som vi måste hitta sätt att både beskriva, förändra och verifiera i återkommande processer. Ganska hoppfullt. Det är aldrig lätt för forskare att lämna sin bekvämlighetszon, sitt ämne och sitt forskningsområde. Men de tycks förstå att det är helt nödvändigt.

Nästa projekt tar kanske ytterligare kliv i den riktningen. Hoppas det.

Länktips: Läs mer om HSB Living Lab här: http://bit.ly/1JIRqg4

Så här uppfattade jag projektets metod

Småan löser kanske boendefrågan åt studenterna?

Posted on by
Reply

På senare tid har flera av inläggen här handlat om svåra frågor, som terrorism och hatkulturen. Kampen för demokratin måste fortgå, men det finns annat att beskriva och som kan inspirera mer än komplicera. En sådan detalj är den nya ”Småan” som produceras av ett byggbolag för att bidra till att krisen för studenter som har svårt att hitta lämpliga bostäder. Småan tycks kunna bli en lösning på en del av detta bekymmer.

Som framgår av ritningen tänker sig byggaren att skapa ett slags parhus, där två lägenheter om vardera 16 kvm byggs i en gemensam huskropp. Det sparar en yttervägg, det underlättar dragning av vatten och avlopp, eldragnng för kyl och frys och fler detaljer.

16 kvadratmeter kan tyckas lite. Men i början 80-talet bodde jag med min nybildade familj om fyra personer i 12 kvadrat, låt vara att det var i ett sommarhus och bara ett par säsonger. Det går, särskilt om alternativen är att bo i tredje hand hos en kompis kompis.

Det är företaget Lindbäcks Bygg som plockat upp idéer från en grupp studenter vid Luleå Tekniska Universitet. Studenterna tog fram förslag på verkligt ”compact living” och löste flera av utmaningarna på ett platsbesparande och vettigt sätt, något som Lindbäcks tog fasta på. Intressant är att inredningen också blir en del av husleveransen. Och kostnaden sägs kunna bli under 3000 kr i månaden.

Det man direkt ser som en ytterligare besparingsmöjlighet vore att tänka ännu mer yteffektivt exempelvis genom att placera duschen mellan de två lägenheterna och ha två dörrar in till duschen, en från varje lägenhet. Duschar gör man inte hela tiden och det går att samsas och hålla rent. I duschutrymmet skulle möjligen även en toppmatad minimal tvättmaskin kunna få plats. Toaletter kanske av nödvändighet behöver finnas en i varje lägenhet, men duschutrymmet borde ju faktiskt kunna delas.

Det skulle ge utrymme för ytterligare förvaring, plats för vinterkläder, resväska eller annat som trots allt ingår i det var och en oftast behöver förvara relativt åtkomligt. Alternativt – det framgår inte av ritningen – att utrymmet ovanför lägenheterna om de är i markplan, kan användas för förvaring.

Annat som inte riktigt framgår av ritningen är om man tänker sig halvstorlek på kyl och frys. Ett en-persons-hushåll klarar sig med mindre kyl och frys än ett fler-persons-hushåll.

Det man hoppas är att studenterna från Luleå tänkt på är att det kan vara kallt ute och att dörrar och fönster är tillräckligt täta. För kyla och för mygg.

Länktips:
http://www.ltu.se/ltu/media/news/Studenternas-ideer-i-nytt-boende-1.127069