Bekvämlighet i vardagen – aningen obekvämt för forskarna

Jag hamnar på en slutkonferens i Interregprojektet Sus Lab NWE på Johanneberg Science Park. Tyskar, holländare, britter och svenskar berättar om sitt EU-projekt. Jag förstår att det är ett bra tillfälle att bli uppdaterad på hur långt forskningen kommit, även utomlands. Det svenska projektet HSB Living Lab ingår som ett konkret exempel på testarena.

Outside eller inside the box
Projektansvariga berättar om grundidéerna, arkitekten fördjupar bilden av det svenska exemplet. Kollegorna från utlandet visar att liknande testarenor har byggts i deras städer. Idén handlar om fysiska förutsättningar och jämförbara metoder för att både kvalitativt och kvantitativt mäta och förstå hur olika system i hus kan göras mer hållbara, framför allt genom att tekniska data kombineras med subjektiva intryck från boende. Komforten, den upplevda innemiljön, beskrivs som viktig, kanske t.o.m. viktigare än de uppmätta inomhustemperaturerna. ”Outside the box” är ett uttryck som ständigt återkommer. Utanför lådan. Aningen ironiskt när HSB:s husprojekt för 24 hushåll består av just boxar, som fogats ihop på ett sinnrikt sätt för att möjliggöra återbyggnad på annan plats.

Gränsland
Forskarna anstränger sig att göra sina presentationer begripliga. Fyra testarenor har byggts eller kommer att uppföras, där det under ett antal år blir möjligt att prova olika slags tekniska lösningar. Sensorer, loggböcker, appar och interaktiva hjälpmedel ska ge forskarna möjlighet att jämföra objektiva mätdata med subjektiv upplevelse. Är det varmt inne? Är det skönt? Behöver det vädras? Projektet landar i gränslandet mellan teknikens möjligheter och individens oförutsägbarhet. Energianvändningen måste reduceras, samtidigt som boendet upplevs som bättre. (Se längst ner för en illustration av hur jag uppfattade projektets metodologi).

Framtiden måste bli och upplevas som bättre än dagens lösningar
Det skaver lite, det är aningen obekvämt för forskarna att lämna ”the comfort zone” och att ta hänsyn till de boendes ibland irrationella beteende. Samtidigt är det just de boendes upplevda bekvämlighet man vill studera. Hur skapar man ett bekvämt liv i ett hus som dessutom är energismart, klimatklokt och på alla sätt kan ingå i en hållbar framtid? Ingen säger det, men det naturligtvis så att framtidens boende måste vara bättre än dagens. Så som vi väljer att bo och leva måste uppfattas av de boende själva som ett lyft, en förbättring.

HSB Living Lab (Foto: Tengbomgruppen)

Plats för livet?
Jag blir aningen tveksam när arkitekten visar ritningarna och animerade bilder på HSB:s byggnad, som ska vara klar för inflyttning redan under 2016. 13 kvm för varje boende, låt vara med högre takhöjd än normalt för att möjliggöra sovloft. Som ett hotell eller ett studentrum, men inget för ett permanent boende, känner jag. Även om jag kanske inte är målgruppen. Gemensamma kök, sinnrik förvaring, känsla av kollektivhus. Man måste trivas eller lära sig trivas med sina grannar. Ingen kommer att ha plats för särskilt många egna möbler. Livet förväntas äga rum på webben, på stan eller någon annanstans. Högljudda barn som vill leka kommer att störa de studenter som vill plugga. Kritiker skulle kunna hävda att livet reduceras till en inomhus busskur.

Möjligheter
Samtidigt – för rätt personer, som vill leva i ett modernt delande, där det viktiga inte är ägandet utan social samvaro och möjlighet att dra sig undan – varför inte? Kanske är det tom perfekt som ålderdomshem? En litet rum att vara för sig själv, gemensamma ytor att mötas på, ett gemensamt kök att prova varandras idéer…. Kanske är det just det sociala som är lösningen på det växande problemet med utanförskap, ensamhet och brister i hemtjänsten. Kanske är det så här vi ska bygga för att skapa boende mot livets slut?

Minimalisternas drömboende
Men så beskrivs det inte. Tvärtom är HSB:s tänkta 24-lägenhetshus i tre våningsplan inriktat på en ungdomlig målgrupp boende utan stora flyttlass. Man får känslan att det är minimalisterna som ska ta över. De som äger ett minimum av prylar, har all musik och alla böcker digitalt, som skalat ner prylar och föremål till ett absolut minimum. Som hellre sparar till en utlandsresa (och hur hållbar blir den !?) eller ett halvår som volontär i Peru än att köpa en massa saker, möbler och utrustning.

Penta Helix
Mot slutet får forskarna en intressant fråga. Hur ser nästa projekt ut? Hur går tankarna nu? Det visar sig att man förstår att det tvärsektoriella måste fortsätta. Lösningen på hållbarhetens alla frågor ligger i en allsidig belysning och en allsidig delaktighet, där inte bara forskare och företag ställer frågor och kommer med svar, utan där de direkt berörda görs delaktiga på ett ansvarstagande sätt. Någon nämner delande-ekonomi, någon annan talar om cirkulär ekonomi. Insikterna börjar slå rot, att det är helheten som vi måste hitta sätt att både beskriva, förändra och verifiera i återkommande processer. Ganska hoppfullt. Det är aldrig lätt för forskare att lämna sin bekvämlighetszon, sitt ämne och sitt forskningsområde. Men de tycks förstå att det är helt nödvändigt.

Nästa projekt tar kanske ytterligare kliv i den riktningen. Hoppas det.

Länktips: Läs mer om HSB Living Lab här: http://bit.ly/1JIRqg4

Så här uppfattade jag projektets metod

Småan löser kanske boendefrågan åt studenterna?

På senare tid har flera av inläggen här handlat om svåra frågor, som terrorism och hatkulturen. Kampen för demokratin måste fortgå, men det finns annat att beskriva och som kan inspirera mer än komplicera. En sådan detalj är den nya ”Småan” som produceras av ett byggbolag för att bidra till att krisen för studenter som har svårt att hitta lämpliga bostäder. Småan tycks kunna bli en lösning på en del av detta bekymmer.

Som framgår av ritningen tänker sig byggaren att skapa ett slags parhus, där två lägenheter om vardera 16 kvm byggs i en gemensam huskropp. Det sparar en yttervägg, det underlättar dragning av vatten och avlopp, eldragnng för kyl och frys och fler detaljer.

16 kvadratmeter kan tyckas lite. Men i början 80-talet bodde jag med min nybildade familj om fyra personer i 12 kvadrat, låt vara att det var i ett sommarhus och bara ett par säsonger. Det går, särskilt om alternativen är att bo i tredje hand hos en kompis kompis.

Det är företaget Lindbäcks Bygg som plockat upp idéer från en grupp studenter vid Luleå Tekniska Universitet. Studenterna tog fram förslag på verkligt ”compact living” och löste flera av utmaningarna på ett platsbesparande och vettigt sätt, något som Lindbäcks tog fasta på. Intressant är att inredningen också blir en del av husleveransen. Och kostnaden sägs kunna bli under 3000 kr i månaden.

Det man direkt ser som en ytterligare besparingsmöjlighet vore att tänka ännu mer yteffektivt exempelvis genom att placera duschen mellan de två lägenheterna och ha två dörrar in till duschen, en från varje lägenhet. Duschar gör man inte hela tiden och det går att samsas och hålla rent. I duschutrymmet skulle möjligen även en toppmatad minimal tvättmaskin kunna få plats. Toaletter kanske av nödvändighet behöver finnas en i varje lägenhet, men duschutrymmet borde ju faktiskt kunna delas.

Det skulle ge utrymme för ytterligare förvaring, plats för vinterkläder, resväska eller annat som trots allt ingår i det var och en oftast behöver förvara relativt åtkomligt. Alternativt – det framgår inte av ritningen – att utrymmet ovanför lägenheterna om de är i markplan, kan användas för förvaring.

Annat som inte riktigt framgår av ritningen är om man tänker sig halvstorlek på kyl och frys. Ett en-persons-hushåll klarar sig med mindre kyl och frys än ett fler-persons-hushåll.

Det man hoppas är att studenterna från Luleå tänkt på är att det kan vara kallt ute och att dörrar och fönster är tillräckligt täta. För kyla och för mygg.

Länktips:
http://www.ltu.se/ltu/media/news/Studenternas-ideer-i-nytt-boende-1.127069