Nyttan med Voyager

Voyager 1 har lämnat vårt solsystem. Inom kort lär även Voyager 2 göra detta. (Se länk nedan). Som två interstellära sandkorn kommer Voyager 1 och 2 att sväva vidare. De befinner sig nu på cirka 17 ljustimmars avstånd, många miljarder kilometer utanför Pluto.  Det var på 70-talet, strax efter framgången med Apollo-programmet, som farkosterna sändes iväg. Så vitt man vet var de obemannade.

Från Ra till geometri
Vårt perspektiv på rymden och världsaltet har skiftat. Vi har tillbett gudar förknippade med solen och månen, tolkat stjärnornas ställning och byggt komplexa kunskapsmodeller kring det vi kallar astrologi och astronomi. I det praktiska livet har solåret, månadscykeln och dygnsrytmen präglat vår tillvaro. I det tidiga Babylon formulerades geometriska och matematiska sanningar som vi än idag har användning för.

Ödmjukhet
Babylonierna använde talet 60 som bas. Det är ett praktiskt tal som kan delas med 1, 2, 3, 4, 5, 6, 10, 12, 15, 20 och 30. Vinkeln 60 grader i en liksidig triangel anses ha bidragit till att cirkel beräknas i 6*60 grader = 360. Och än idag talar vi om ”kvart över” och alla förstår att en kvart är fjärdedelen av helheten 60 minuter. Utan att tänka på det hedrar vi en sedan länge utdöd kultur genom att använda deras räknesystem. Det ger en viss ödmjukhet inför kunskapen, bakåt och framåt.

Flaskposten
Den senare halvan av 1900-talet präglades av optimism och övertro. Allt var möjligt. Vi landade på månen. Mars nästa! Teknik, elektronik, datorer, kommunikation, internet – det hägrade helt nya lösningar runt hörnet. Naturligtvis skulle vi skicka ut en sond i världshavet för att tala om för universum att ”här finns vi”. Jag drar mig till minnes att man försåg Voyager-sonderna med en typ av grafik för att åskådliggöra vår kulturs plattform, beskriva vårt solsystem, avbilda en människa, inkludera Beethoven-musik osv i det som postades som en flaskpost ut i rymden.

Kommunikation
Ändå vet vi egentligen inte tillräckligt mycket om universum, mer än att det expanderar och att rumstiden är krökt på ett sätt som kan få vår verklighetsuppfattning i gungning. De svarta hålen utgör fortfarande en gåta. Olika teorier stöts och blöts. Störst nytta tycks 1900-talets upptäckarglädje gjort i att vi numera har ett system av satelliter som underlättar kommunikation, navigering och kartläggning. Och som det mesta av all teknik kan den rymdburna tekniken användas för goda eller mindre goda syften.

Aniara och Stiftelsen
Övervakningen från rymden ger oss uppdaterade bilder av issituationen i Arktis, ökenspridningen i Afrika och andra förändringar som blir underlag för forskarrapporter och prognoser. Nyttan med de olika rymdprogrammen är på så sätt att de ger oss instrument att tolka vår egen planets utveckling på ett mer träffsäkert sätt. Interstellära resor får vi överlåta åt poeter som Harry Martinsson och sf-fiction-författare som Asimov att beskriva.

Länktips http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=5644670

Från förebild till uppgivenhet

På område efter område backar Sverige som förebild för andra länder. Vi är ett rikt land med en stabil ekonomi, en hög levnadsstandard, relativt sett bra jämställdhet och med en minimal korruption. De demokratiska fundamenten, parlamentarismen, pressens ställning och ombudsmannasystemet är sådant som folk i andra länder kan drömma om att få uppleva. Och då backar vi istället för att ta steg framåt. Här fyra exempel på detta.

Rovdjurspolitik
Ekosystemen är hotade. Tusentals arter hotas av utrotning. Synligast gäller detta landlevande rovdjur. Decennier av ansträngningar för att rädda vargen i Sverige har nu lyckats. Vargstammen ökar. Då beslutar sig regeringen för att halvera antalet djur. Man tycks inte inse vidden av beslutet. Från cirka 100.000 tigrar är nu antalet tigrar i världen nere i cirka 3200 st, enligt WWF. Med vilken auktoritet kan nu Sverige agera för att utvecklingsländer i Asien ska ta hänsyn till de hotade tigrarna? Vem lyssnar på Sverige när vi själva inte bryr oss om vargstammens utveckling?

Vattenföll
På kontinenten är statliga Vattenfall stora på fossilt baserad energi, inte bara tysk brunkol. Köpet av nederländska Nuon innebar ett ökat engagemang i fossil produktion. De blåögda inköparna på Vattenfall lyckades till och med köpa Nuon till ett överpris, vilket nu resulterat i miljardförluster i Vattenfalls bokföring. Sverige med mycket goda förutsättningar för förnybar energiproduktion trasslar in sig i fossilbranschens fällor och blir förknippade både med dålig teknik och dåliga affärer. Är det den förebild vi vill vara på den internationella scenen?

Lydstaten Sverige
Edgar Snowdens avslöjanden har bland annat visat att Sverige tillsammans med Storbritannien varit viktiga formella samarbetspartners i den USA-ledda telekomövervakningen. Föga hedrande visar det sig att Sverige mer systematiskt än andra länder hjälper amerikanska NSA att leka Storebror. Och de svenska politikerna tycker det är helt naturligt. I linje med undfallenheten när George W Bush skickade några cowboys att hämta två egyptier på Bromma flygplats. Och helt i linje med baltutlämningen på 40-talet. Undfallenheten som huvudprincip. Mänskliga rättigheter väger lätt i jämförelse med ett telefonsamtal från Ovala rummet (eller Kreml på 40-talet). Och, sorgligt nog, helt i linje med den svenska tystnaden kring Raoul Wallenbergs öde i sovjetiska Gulag.

Bristande ledarskap i ödesfråga
Tråkigast av allt är kanske ändå att Sverige inte längre har ambitioner på klimat- och miljösidan. Utvecklingen i Arktis, där stormaktsrelationerna är viktigare för vår utrikesminister än möjligheten att bidra till ett stopp för oljeutvinningen, är ett exempel. Stimulansåtgärder som LIP och KLIMP som tidigare framgångsrikt bidrog till lokal omställning har inte fått något fortsättning. Satsningar för att minska fossilbränsledelen i nybilsförsäljningen dribblas bort så att dieselbilar nu anses vara miljöbilar. Klimatfrågan tas aldrig upp på allvar numera, mer än när Barack Obama kommer till Sverige och hyllar våra tidigare åtgärder. Omställningen till ett lågenergisamhälle baserat på fossilfria råvaror är nedprioriterad. Illustrativ blev rapporten från regeringens egna Framtidskommission, som inte blev ett avstamp för en smart klimatpolitik utan mer landade i en uppgivenhet från statsministerns sida. Vad detta signalerar i form av bristande ledarskap kan framtida forskare analysera. Vi har fortfarande möjlighet att bromsa en irreversibel händelseutveckling på global nivå. Då krävs mer än en suck från de ledande politikerna.

 

Realistiskt om oljeutvinning ?

I en ledarkommentar i GP den 16 maj kommenteras Sveriges officiella hållning när det gäller utvinning av olja i Arktis. Man tycker att det är bra att Carl Bildt inte ställer sig bakom ett krav på utvinningsstopp, eftersom det ”inte är realistiskt” att länder med tillgång till olja skulle avstå från att utvinna den. Istället lyfter GP fram insatserna mot miljöförstöringen när olja läcker ut i ishavet som positiva och viktiga.

Status Quo eller förändring ?
Det GP:s ledare säger är således: All olja som går att utvinna ska utvinnas. I valet mellan en fortsatt säkrad tillgång till olja med därmed sammanhängande ökad risk för skenande klimatförändringar å ena sidan och ett ansvarstagande i klimatfrågan och därmed sammanhängande resurs- och teknikskifte på energisidan ställer sig GP på oljebolagens och status-quo-förespråkarnas sida. Hellre mycket olja och irreversibla klimatförändringar än att försöka göra något åt grundproblemet – att varje fat olja som tas upp förbränns och bidrar till att fördröja energiomställningen och ökar riskerna för klimatrelaterade effekter för miljarder människor.

Realistiskt ?
Valet står mellan att vilja förändra baserat på fakta, prognoser och tydliga indikationer på att vi håller på att rubba förutsättningarna för livet på planeten, respektive att låta kortsiktiga vinstintressen – ”realistiskt” är ett så bra ord för detta – styra världsutvecklingen för kommande generationer. Läs Jared Diamonds bok ”Undergång” om hur civilisationer går under. För mig känns det som om GP varit på Påskön när det sista trädet fälldes och möjligheten för den kulturen upphörde att ha kontakt med omvärlden. Det var säkert fullt ”realistiskt” att fälla det sista trädet på Påskön, ett träd som hade kunnat hålla liv i en skog, som långsiktigt hade kunnat ge virke till kanoter. Precis som det tydligen är realistiskt att all olja ska förbrännas.

Så kan det inte vara.