En tänkvärd söndagsintervju med Bo Rothstein

I Söndagsintervjun i P1 den 28 februari fick vi lyssna till ett samtal mellan Martin Wicklin och professor Bo Rothstein, Sveriges kanske mest inflytelserika statsvetare, som snart går i pension. (Länk till programmet se nedan). Rothstein har som vanligt flera kloka tankar att dela med sig av. Vissa saker fastnar i minnet och blir mer minnesvärda än annat. När informationsmängden i samhället är så omfattande, och delar av den t.o.m. är medvetet vilseledande, kan det vara klokt att lyssna till en forskare som hjälper oss att hålla fast vid vissa centrala begrepp, som samhället faktiskt behöver vila på.

Samhällskontraktet får inte gå förlorat
Rothstein nämner t.ex. det outtalade samhällskontraktet som en viktig faktor för tilliten och för relationen mellan styrande och styrda. Vi betalar skatt för att få vissa saker finansierade och en trygghet i våra liv. När detta kontrakt blir otydligt eller upplöses finns en risk att tilliten går förlorad.

Rakryggat och konsekvent
Men det är två andra saker som fastnar mer ordentligt i mitt minne och som jag vill lyfta fram. Det ena är hur konsekvent Bo Rothstein agerade när hans forskning i Oxford visade sig delvis vara knuten till en extern finansiär, som samtidigt gett bidrag till Donald Trump. Sin gärning som forskare och statsvetare kunde Rothstein inte låta villkoras av finansiering från en finansiär som stödjer en auktoritär ledare som trump. När forskningen syftar till att blottlägga systematisk korruption och att rätta till detaljfel i det öppna demokratiska samhället kan inte forskningen på något sätt vara kopplad till motsatsen. Mycket klokt och konsekvent av Rothstein att tacka nej till Oxford på de premisserna. Tänk om fler kunde göra denna koppling mellan värderingar och den egna verksamheten! Så mycket längre vi hade kommit med klimatfrågan om annonser för fossilt baserade produkter inte förekom i våra medier, dvs om klimathotet och miljöbelastningen tillåtits vara avgörande för hur intäkterna genererats. Genom att markera mot hur Oxfords universitet accepterade pengar oavsett sammanhang gav Rothstein ett rakryggat besked, som fler borde ta intryck av.

Var beredd på att plötsligt vara ensam
I de mer personliga delarna av söndagsintervjun kom Rothstein in på ett annat förhållningssätt, som också kan uppmärksammas. Han sa ungefär att ”tänk på att du till slut kan vara helt ensam om en åsikt”. En tanke som han ansträngt sig att vidarebefordra till sina barn och som är viktig att förmedla vidare. I många sociala sammanhang kan det uppstå en situation där det till synes blir frågan om ”alla mot en”. Det måste inte handla om mobbing, det kan vara grupptryck eller annat. Men att mentalt vara förberedd på att det kan uppstå situationer där man är ensam om en ståndpunkt är en bra läxa. För att dels inte falla för frestelsen att vika undan när grupptrycket ökar, men dels också för att vara beredd på att själv plötsligt vara den ende som tycker på ett visst sätt. I de år som formar oss är detta en viktig fråga att minnas, liksom när vi uppfostrar nästa generation. Integritet kan vara ett ord i sammanhanget, eller rakryggat stå för en viss hållning.

Konsekvens: Vi väljer alla vad som är rätt
Rothsteins livsregel får mig att tänka på historien om fjortonårige John Hron, som misshandlades till döds av fyra unga män vid Ingetorpssjön, nära Kode, i augusti 1995. John lyckades först fly och hade kunnat rädda sig själv, men angriparna sa att de skulle ha ihjäl Johns kompis om han inte kom tillbaka. John valde då att återvända och mördades därefter av de fyra nynazisterna.
Detta var när skinheadsen organiserade sig i Vitt Ariskt Motstånd och det var ungefär samtidigt som Jimmie Åkesson gick med i SD. Sedan dess har skinheadsen skaffat kostym, några av dem hamnat i Riksdagen och inte ett SVT Agenda-program sänds utan att relatera till skinheadsens arvtagare, som om den högerextrema världsbilden vore sann.
Vi har alla en möjlighet att stå upp för sanningen. Vi kan vägra acceptera trumpismens falska budskap, vi kan ifrågasätta motiven hos medlöpare och antidemokrater. Var och en väljer.

Länktips: Söndagsintervjun 28 februari https://sverigesradio.se/avsnitt/1679042

4 thoughts on “En tänkvärd söndagsintervju med Bo Rothstein

  1. -Om man har uppfattningen att man har rätt och alla andra har fel så står man inför ett dilemma. Det finns en massa människor som har uppfattningen att ”alla” andra har fel men de flesta av dessa rakryggade individer är varken hjältar eller föredömen utan snarare tragiska. Varje människa behöver ett väldigt pålitligt referenssystem som bekräftar ens ståndpunkt -eller bidrar med kurage till att ändra den. Hur skaffar man det nätverket?

    • Hej Stefan. Till viss del har du rätt. Upprepas situationen finns en risk att den som står ensam mot ”alla” uppfattas som en rättshaverist utan verklighetskoppling. Mitt intryck av Bo Rothsteins resonemang var snarare att han mentalt ville förbereda sina barn på en situation där de har att välja mellan att stå fast vid sin åsikt och värdering respektive att följa med strömmen och tycka som ”alla andra”. Detta är ju mobbningens logik. Av rädsla att behöva stå upp för våra åsikter väljer vi – kanske för ofta – att ansluta oss till en majoritetsuppfattning. Att få sin ståndpunkt verifierad handlar om att medvetet motverka sektbildningar, fördomar och att ha en viss integritet, vara nyfiken på andra åsikter, men att inte avvika från den inre moraliska kompass man skaffat sig. Kunskap, goda förebilder och en mångfald i kontakter är en bra grund. Som tyvärr motverkas av dagens infoflation, överflöd av tyckanden med oklar sanningshalt. En stor grupp amerikaner anser på fullt allvar att Trump blev bestulen på segern, baserat på den vinklade propagandainformation de fått från pro-trump-media, för att ta ett illustrativt exempel. Och en del av dessa amerikaner tycker också att det var rätt att storma Capitoleum. I vissa sociala sammanhang blir det därmed enklare för somliga att hålla med om denna lögn. När gränsen mellan sanning och lögn luckras upp i samhället försvagas det sociala kontraktet. Näste ”trump” kan bli riktigt farlig.

  2. Hej Christer. Jag vill minnas att Bo Rothstein sa till sina barn att ”du kan hamna i en situation när du har rätt och alla andra har fel.” I ett sånt läge är det nog bra om det ringer en varningsklocka och då behöver vi givetvis, som du skriver, kunskap, goda förebilder och en mångfald i kontakter. Och så tror jag vi behöver minnas den gamla sinnesrobönen.
    För övrigt har jag sett att du brukar stava trump med liten bokstav, och det är ju helt logiskt när man skriver om en som är gemen. Men kan vi inte ta bort t:et helt, man ser ju vem det handlar om ändå?

    • Ja trump är inte värd någon stor bokstav. Hans ogärningar är farliga även för oss, eftersom han metodiskt undergräver tilltron i samhället och visar anhängare jorden runt hur man gör för att vrida demokratin in i sin egen motsats.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *