Resiliens – är det något subjektivt?

Nya ord letar sig in i samtalen. Ibland kommer de från forskningen, ibland från trendsättare eller ur ett kreativt ungdomsspråk. Över tid förskjuts betydelser. Ett klassiskt exempel är hur vi tappat originalbetydelsen av ”rolig” som motsats till ”orolig”. Mer nutida exempel det förstärkande ordet ”fett”. Går vi tillbaka i tiden kan vi ju reflektera över hur det ursprungliga ordet ”automobil” blev ”Auto” på tyska och ”bil” på svenska. Och att ”mobil” idag är en smart dator med många funktioner och inte primärt en hängande skulptur i rummet.

Resiliens
Resiliens är ett intressant ord, som steg för steg blir en del av det allmänna ordförrådet. Men fortfarande krävs förklaringar till vad begreppet står för. Det bidrar till förståelsen att det institut som företräds av professor Johan Rockström heter Stockholm Resilience Centre. I en skrift från Jordbruksverket förklaras begreppet på ett bra sätt:

En bra definition
Resiliens är ett systems långsiktiga förmåga att vidmakthålla sig självt – att klara av förändring och vidareutvecklas. Resiliensbegreppet kompletterar hållbarhetsbegreppet genom att betona sammanvävningen av sociala och ekologiska system i ständig förändring och behovet av att bygga beredskap för överraskningar. Resiliensbegreppet behövs också för att hantera situationer där viktiga trösklar redan överskridits och ”hållbarhet” inte längre kan nås.” skriver man i en skrift om hållbarhet i processer.

Subjektets perspektiv
Ett annat sätt att förklara hur hållbarhet förhåller sig till resiliens kan vara följande. Hållbar utveckling är primärt det objektiva sättet att fånga i vilken utsträckning olika företeelser håller sig inom det som långsiktigt kan sägas bidra till planetens, samhällets och individernas välfärd. Resiliens skulle på motsvarande sätt kunna beskrivas som samma sak, men utgående från subjektet: Växtens, djurets, individens, processens egna förmåga att bidra till den långsiktiga välfärden. En positiv livskraft.

Den inre kvalitén
Anpassningsförmåga, motståndskraft, utvecklingspotential och robusthet även inför oväntade händelser är något som kännetecknar det resilienta samhället. Inre kvaliteter, som finns i samhällets ”DNA”. För enkelhetens skull: byt ut samhället mot växten, så blir bilden kanske ännu tydligare. De vindpinade träd som hukar vid kusten eller längs fjället illustrerar hur naturen själv organiserar sin resiliens. Kanske är det genom att kopiera naturens självklara utveckling vi bäst bygger resilienta samhällen. Ett tankespår som leder vidare till Biomimicry, ett annat ord i forskningens framkant. Det går att googla på….

4 thoughts on “Resiliens – är det något subjektivt?

  1. Uppfriskande och tänkvärt!
    Att härma naturen och anpassa sig för att överleva verkar vara ett klockrent tips.
    Jag funderar på hur får man kan få politiken att genomsyras av ett sunt bondförnuft, som jag tycker att många har när man diskuterar tillvaron och framtiden. Det vore ju ett bra ställe att diskutera lösningar för anpassning kan jag tycka. Men sen när jag närmar mig politiken, vilket jag gjort i år, så känns det som jag har hamnat på en annan planet. Långt borta från det som är viktigt i livet och diskussionerna om livet självt. Är politiken ett ställe där bara vissa står ut? Borde vi börja om med demokratibygget för att säkerställa att vi människor fokuserar på det som är väsentligt. Funderar mycket på var jag ska lägga min kraft för att känna att jag gör skillnad. Vill inte bli en desillusionerad vindpinad björk som bara ser till det egna välbefinnandet. För det är väl skillnaden mellan oss och naturen, att vi är medvetna om att vi påverkar vår omgivning? Men till vilken båtnad om vi inte agerar utifrån det? Detta blev kanske en resa i stickspårets land men det var ditt inlägg som tuffade igång det :)

    • Hej, Barbro. Det finns en tydlig trend just nu, framför allt hos unga människor: att vilja ta ansvar. När vi väljer vad vi tar ansvar för blir allt så mycket enklare. Eller hur?

  2. Bra att du tar upp resiliensbegreppet. Jag har som kommunstrateg i Eskilstuna förmånen att få arbeta tillsammans med Stockholm Resilience Centre (SRC). Det samarbetet började lite trevande 2011 och blir alltmer intressant. Nu har vi gemensamt genomfört fyra workshops för att göra s k resilience assessments, dvs resiliensanalyser av olika system i kommunen. I år undersöker vi hur resilient vår livsmedelsförsörjning är (det är den inte!) och hur resiliensen på sikt kan stärkas. Vi har bjudit in ett antal lantbrukare för att få in lokal kunskap om jordbruk och förädling. Samarbetet innebär att forskarna vid SRC kan testa sina teorier och metoder i verkligheten och vi får tillgång till kunnande i världsklass och intressanta analyser. Vårt avtal med SRC sträcker sig t.o.m. 2016. Under första kvartalet 2015 räknar vi med att ha en färdig rapport om livsmedelsförsörjningen, ifall någon är intresserad.

    • Det låter utmärkt, Lars. Forskarna behöver verkligheten, kanske väl så mycket som praktikerna behöver forskningen. Jag tar gärna del av den rapport du flaggar för. Intressant vore att studera samhället ekonomiska resiliens – vid en ”grekisk” situation eller motsvarande – och hur civilsamhället då troligen blir det skyddsnät som behöver fånga upp behoven.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>