Spelas det ishockey i Nya Zeeland?

Hans Abrahamsson är en freds- och utvecklingsforskare i Göteborg, som har en sällsynt förmåga att fokusera sina engagerade och engagerande budskap på ett både intresseväckande och faktafyllt sätt. Utan att stapla siffror och utan ett barriärskapande fikonspråk fångar han oftast publiken med både översiktliga diagram och illustrativa anekdoter. Häromdagen var ett sådant tillfälle.

Transnationalitet
Jag lyssnade till Hans Abrahamsson på Blå Stället i Angered. Rubriken handlade om att riva innanförskapets murar. Helt enkelt därför att det är innanförskapet och det alltför snäva ”vi”-et som bidrar till att forma det vi ofta kallar utanförskap. Bland det mest intressanta jag fångade upp under föredraget var ordet transnationalitet, som Hans satte i relation till både den pågående globaliseringen och den snabba urbaniseringen. Fenomenet kopplas till både en mental och en fysisk verklighet. Människor ser idag sig själva i relation till världen på ett helt annat sätt än förr. De som har möjlighet söker sig, under några år, till ett land för att arbeta eller för att vänta på inresetillstånd till ett annat land. Man är på väg.

Vart femte år byts 30 procent ut
Jag har själv mött detta i Sudan, där både män och kvinnor från Filippinerna arbetar tillfälligt, ibland efter att ha arbetat någon tid i Saudiarabien, eller på väg att få ett arbete någon annanstans. På ett bygge, som ”nanny” eller hemhjälp. Lönen i det främmande landet räcker till för att dela på och skicka hem till familjen i hemlandet. Hans Abrahamsson berättade en anekdot från Malmö, där han träffat en kvinna som upprört hade samtalat i telefon med sin syster i Kanada om varför de borde ses i Malmö innan de sammanstrålade i Nya Zeeland. Och alla kom de från Filippinerna. Malmö var bara en – ännu så länge – åttaårig hållplats på familjens resa. Tydligen väntade någon på ett inresetillstånd. Hans berättade att cirka 30 procent av Malmös befolkning byts ut vart femte år och att hälften av befolkningen är under 32 år.

Staden som campingplats
Världen ser inte ut som i skolboken. Individens globalisering och kommunikation har förändrat hur vi ser på livets resa. Vad det innebär för stadens identitet, planering och utmaningar kan man bara ana. Om många bara ser sig som tillfälliga besökare med tillfälliga jobb och en tillfällig adress, hur blir det då med förankring, ansvarstagande och de långsiktiga perspektiven? Om städer blir som campingplatser, där människor råkar bo ett tag, vad händer då med stadens kännetecken och med den kvalitet och identitet som varje plats bär på?

Vad händer med staden?
Transnationaliteten väcker nya intressanta frågor. Vad innebär transnationaliteten för städers utveckling, för social sammanhållning och för förutsättningarna för ett livaktigt kultur- och näringsliv? Hur viktigt blir språket för de barn som vet att man ”snart” ska flytta? Hur ser man på vänskap, på idrott och fritidssysselsättningar om man ”snart” bor i en annan del av världen? Spelas det ishockey i Nya Zeeland?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>