Tydliga regler minskar chanstagande

Nästan som om det ingick i ett hollywoodskt katastroffilmscenario kulminerade årets sommarhetta med en skogsbrand av enorma proportioner i Västmanland. Vår litenhet i relation till naturkrafterna demonstrerades tydligt. Samtidigt sattes samhällets förmåga att på rätt nivå organisera räddnings- och släckningsarbete på prov. I skrivande stund pågår fortfarande vattenbombning och hundratals kämpande brandmän gör stora insatser längs de milslånga brandfronterna. 70 mil brandslang har lagts ut. Värden för kanske en miljard kronor kan ha gått förlorade. Några skogsägare var oförsäkrade mot brand.

Vad ska bevisas?
Klimatförnekare och skeptiker ropar fortfarande på bevis på att enstaka händelser kan kopplas till av människan orsakade utsläpp av växthusgaser. Som om ingenting behöver göras förrän sambandet är 100%-igt bevisat. På så sätt påminner deras argumentation om debatten om rökning och cancer. Att en icke-rökare får lungcancer och en kedjerökare inte får cancer kunde länge framföras som indikation på att sambandet rökning och lungcancer inte var bevisat. Nu vet vi att sambanden inte är enkla. Flera andra faktorer spelar in. Detta gäller även klimatförändringar och enstaka förlopp i naturen. Vad vi däremot kan se är statistiska samband.

Oftare extremt väder
Sannolikheten för en skogsbrand ökar om vi får långa torrperioder. Mycket sol, höga temperaturer och frånvaro av nederbörd leder till torka. När det regnar faller å andra sidan statistiskt sett mer nederbörd på kort tid än ”normalt”, vilket leder till översvämningar. Extremväder med fronter, åskoväder, tornados, kastbyar, skyfall, jordskred etc kommer att bli allt vanligare. Enstaka händelser kan inte kopplas till klimatpåverkande utsläpp. Men sannolikheten för att extremhändelser inträffar ökar. Fortfarande rör vi oss inom mindre än en grads global lufttemperaturförändring, globalt sett. Hur ser ”vanligt väder” ut när vi globalt sett nått 2, 3 eller 4 graders genomsnittlig temperaturökning?

Champagnekorkarna smäller i Sibirien
I Sibirien har observerats minst två slukhål, gigantiska hål som tycks ha uppstått på kort tid och med korta händelseförlopp. En teori är att när permafrosten släpper i marken klarar markskiktet inte längre att hålla tillbaka den gas, huvudsakligen metan, som lagrats i årmiljoner under marken. Metanet som varit instängt i bubblor under marken släpps ut som om någon öppnar en champagneflaska. Metan är, i oförbränd form, cirka 20 ggr mer potent som växthusgas än koldioxid. När vi förbränner metan i form av biogas eller fordonsgas i våra gasdrivna fordon och förvandlar gasen till koldioxid gör vi därför en viktig miljöinsats. Bekymret är att den metan som hålls tillbaka av permafrosten liksom okända volymer metan under havsytan nu riskerar släppas loss i gigantisk omfattning. Bevis saknas ännu så länge för att detta kommer att ske. Men risken är uppenbar. Metan-korkarna börjar smälla. Hela klimatfrågan handlar på så sätt om riskbedömningar.

Förbud ?
Inom andra samhällsområden har vi enats om riskbedömningar som grund för lagstiftning. Risken för att orsaka eller att bli involverad i en trafikolycka ökar om man har druckit alkohol. Drickandet i sig orsakar inte olyckor, men risken för att beteendet leder till en olycka har vi enats om att den räcker som underlag för att göra det brottsligt att köra bil med hög alkoholhalt i blodet. Att köra en skogsmaskin i knastertorr skogsmark är inte förbjudet. Men mot bakgrund av branden i Västmanland borde det kanske finnas förbudsdagar för att undvika katastrofer i framtiden.

Regelverket skulle skapa mindre utrymme för chanstagning
När ekonomiska intressen ställs mot samhällsintresset kan det vara nödvändigt med tydliga regler. Den grävmaskinist som, troligen, orsakade storbranden i Västmanland hade kunnat hänvisa till regler om sådana hade funnits. Nu stod valet mellan att genomföra sitt uppdrag eller inte. Den som ”krånglar” gentemot en uppdragsgivare riskerar naturligtvis att förlora nästa uppdrag. På så sätt skulle ett regelverk skapa en grund för en neutral bedömning av risktagande och en möjlighet för uppdragsgivaren att begära en oberoende bedömning. Som en del av ett mer utvecklat anpassningsarbete i klimatförändringarnas tid skulle det vara en litet steg i rätt riktning.

Länktips: Martin Hedberg skriver om vikten av att ta ansvar utanför den egna ansvarsgränsen.  http://martinhedberg.se/branden-varfor-ar-folk-med-makt-och-resurser-sa-initiativlosa/

2 thoughts on “Tydliga regler minskar chanstagande

  1. Om -säg 1 Ma – några varelser på denna planet försöker utvärdera denna period i Evolutionens historia, torde man kunna konstatera att arten Homo sapiens borde ha kallats Homo dummerjöns (vadenuheter på latin). I allt snabbare takt söker ju denna – rätt lovande art – såga av den gren hon sitter på. Trist, säger kanske många då, att hon ej fick tag i en än vassare såg..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *