Röda dagar, varför då?

Allhelgonahelgen. Mörkret som en lämplig kuliss för tända ljus. För vem tänder vi ljusen? För oss själva eller för dem som vi vill minnas? Och vad är ett helgon idag? Är det någon vits att fira något som ingen kan sätta i sitt sammanhang? Hur har vi det med våra helgon och våra röda dagar i almanackan?

Allt nu
Någon uttryckte på Facebook att Systembolaget borde moderniseras och hålla öppet på en helgdag som igår, Allhelgonadagen. Det kan tyckas modernt och bra. Allt ska finnas – nu. Vi är vana, inte minst genom nätet, att skaffa oss det vi behöver när som helst. Samtidigt leder ju denna ständiga tillgänglighet till att vi snärjer in oss än mer i konsumismens snaror. Samhället finns och organiseras för att möjliggöra vårt konsumtionsbehov. Allt nu. George W Bushs uppmaning efter 11 september 2001 handlade om att få folk att inte sluta konsumera. Överkonsumtionen, så som den ser ut, håller igång volymer som möjliggör låga priser och vinster i olika mellanled. Måste inte detta mönster brytas?

Annat än konsumtion
Är det inte dags att underordna konsumtionsbeteendet andra värderingar än de som etablerats på senare år? Att det viktigaste kanske inte är att kunna köpa allt nu, att det faktiskt finns annat att göra än att konsumera just i det ögonblick behovet tycks uppstå, att annat i livet kanske bör prioriteras högre?

Sammanhållning
När samhället sätts på prov testas sammanhållningen. Tsunamin i Japan i mars 2011 ledde till en nationell kraftsamling och hjälpinsats som visade på en stark solidaritet. 100 000 internflyktingar togs om hand och landet enades i att lindra effekterna av förödelsen. Kanske för att befolkningen har en tydlig självbild av att man alltid i slutändan måste lita till sig själva. Kulturen som bärare av de gemensamma värderingarna ska inte underskattas.

Modernisera eller bara gilla extra semesterdagar
Tillbaka till helgonen och de röda dagarna. Antingen fångar vi upp våra gamla kulturtraditioner och moderniserar dem och gör dem relevanta för dagens frågeställningar, eller så ersätter vi dem med nya traditioner som bättre återspeglar vad vi tycker är viktigt att föra vidare till kommande generationer. Kanske är den persiska eldriten på våren något som vi alla kan plocka upp. Kanske är det dags att på allvar synliggöra julens, påskens och fastans innebörd och symbolik. FN-dagen borde kanske vara en röd dag. Att som idag bara se de röda dagarna som extra semesterdagar och möjliggörande av klämdagar (t.ex. fredagen efter Kristi Himmelfärd) leder efter ett tag, tror jag, till en desorientering och en rotlöshet.

Plattform
Firande och symbolik har varit viktiga för alla kulturer. Våra helgdagar riskerar att förlora sitt egenvärde, men också på andra plan kan rotlösheten visa sig vara förödande när eller om samhället utsätts för oväntade prövningar. Vårt samhälle måste stå på en medmänsklig, kulturellt identifierbar plattform för att inte tappa värdefulla beståndsdelar. Speciellt med tanke på hur främlingsfientlighet och fördomar brer ut sig.

Kulturen måste vara viktigare än konsumtionen.

Lärdomar från Palmefilmen

Äntligen fick jag chans att se filmen ”Palme” på Bio Roy i Göteborg. Mina förväntningar var ganska höga. Olof Palme var Sveriges mest kände politiker i modern tid, med ett internationellt perspektiv ständigt närvarande, med en glöd och en uttrycksförmåga som ständigt påminde oss om orättvisorna i världen. Flera saker överraskade mig med filmen.

Sönerna
”Palmehatet” var påtagligt under ett antal år. Palme karikerades, hånades och väckte motstånd i högerkretsar. Sönerna fick utstå en del i skolan, men belastade inte sin far med detta. I filmen stannar kameran vid de vuxna sönernas eftertänksamma ansikten. Som betraktare inser man att priset kan vara högt på ett privat plan, när offentliga personer utsätts för påhopp och övertramp.

Debatten
Inför valet 1976 ägde en debatt rum mellan Palme och Fälldin. Fälldin talade långsamt, sög på sin pipa och bottnade sin övertygelse i ett tryggt norrländskt bondförstånd, som ingav åhörarna, väljarna, känslan av en omdömesgill ledare, som det gick att lita på. Mot Fälldin stod Palme, med ett blixtrande intellekt och en naturlig retorisk skicklighet, som på pappret borde ha gett Palme ett säkert övertag i debatten.  Vi vet hur det gick. Palme framstod som aggressiv, okänslig och raljerande. Fälldin stod för något ursvenskt och stabilt. Det Palme inte hade blivit uppmärksammad på i denna avgörande debatt var att han talade till TV-tittarna och inte till publiken vid mötet. Palme vann debatten i lokalen, men den mångtusenfalt större TV-publiken uppfattade duellen på ett helt annat sätt. I filmen säger Palme lite uppgivet i en efter-kommentar ungefär att han inte får argumentera för kraftfullt mot Fälldin, får då tycker åhörarna synd om Fälldin. Överlägsenheten kunde inte användas. Dagens mediaträning var inte uppfunnen. Det skulle inte förvåna mig om 1976 års debatt användes senare i undervisningen kring mediaträning och politisk retorik.

Kissinger
Det störde USA och Henry Kissinger att Sverige så tydligt tog ställning för det vietnamesiska folket och därmed emot USAs krigföring i Vietnam. I två år var de diplomatiska kontakterna mellan USA och Sverige frusna. Det är intressant att Sveriges kritik av USA var så viktig att Kissinger reagerade som han gjorde. Det hade varit fullt möjligt att ignorera den svenska rösten, att bortse från ett litet land i Europas utkanter och vad de kan tyckas tänka. Men Palme hade berört något väsentligt. Genom att frysa de diplomatiska kontakterna bekräftade USA på så sätt riktigheten i Palmes kritik.

Löntagarfonderna
Filmen belyste socialdemokraternas komplicerade relation till fackföreningsrörelsen och specifikt sprängkraften som fanns i förslaget om löntagarfonder, som om de införts, hade inneburit att svenska företag hade fått finansiera en helt ny ägarstruktur och på så sätt finansierat sina egna nya ägare. Palme valde att ”hålla ihop partiet” på bekostnad av sin egen övertygelse. I längden knappast ett vinnande koncept.

Lärdomar
Vad lär oss historien om dagens utmaningar? Finns det starka, visionära politiker idag som förmår sätta saker i rörelse? Eller fastnar även de bästa i kompromissandets grå dimma, för att inte stöta bort väljare, för att vinna nya sympatisörer? Palmes tal under Kårhusockupationen var en viktig markering i 1968 års tidsanda. Med emfas försvarade han de demokratiska principerna i ett läge där bokstavsvänstern trodde sig ha skådat ljuset i olika kommunistiska fraktioner och en naiv syn på Maos kulturrevolution. Det är väl bara Jan Myrdal kvar nu, som envist hävdar att det Mao och senare Pol Pot ägnade sig åt i Kambodja var något positivt. Palmes brinnande tal för demokratin etsar sig fast som det viktigaste budskapet från både filmen och hans tid.


Vi vet vad en fjäril kostar

Ska man lita på den grupp forskare som för tre år sedan lanserade begreppet ”Planetära gränsvärden”, (se länk nedan) dvs systemgränser som vi bör hålla särskilt god koll på, är det gränsvärde som just nu överskrids kraftigast just nu biologisk mångfald. Artrikedomen och komplexiteten i de biologiska systemen är hotade på ett dramatiskt sätt. Det handlar om mycket mer än att tigerbestånd, noshörningar och andra djur minskar pga mänsklig aktivitet.

Varför landar forskare i olika slutsatser?
När man följer olika sakfrågor löpande framstår det som väldigt märkligt att forskare kan komma fram till diametralt skilda ståndpunkter, trots att de är verksamma inom samma område. Delvis handlar detta om forskningens kärna så som den bedrivs. Man utgår från ett antal antaganden och testar reaktioner och utfall mot förändrade parametrar på några enstaka punkter. ”Om fattiga människor blir sjuka, eller sjuka människor blir fattiga är en fråga om orsak och verkan”. Typ.

Att lyfta och tona ner
Som anhängare av en viss idé är det lätt att lyfta fram teorier och slutsatser som indikerar att man har rätt. När motsatt åsikt stärks av nya rön tonar man snabbt ner värdet av just den rapporten. Och så kan ställningskriget fortsätta….

SLU
Nu har i alla fall en forskare,  Dennis Jonasson vid SLU i Uppsala, kommit fram till att ekologisk odling över tid kan ge fler fjärilar och fler växter. När jordbruksmarken inte längre tillförs konstgödsel och andra främmande preparat återvänder växter. Och ju längre tid som hinner gå, desto fler individer av vissa arter återvänder. Om detta har Dennis Jonasson forskat och lagt fram sin doktorsavhandling. (Se länk nedan).

Att stärka förutsättningarna
Biologisk mångfald är en förutsättning för stabila ekosystemtjänster. Det intressanta är nu att forskningen visar att långvarig ekologisk odling gör att förekomster av växter och djur utvecklas. Det är inget antingen/eller, utan en gradvis utveckling som möjliggör för vissa arter att få större utbredning med tiden.

Vad kostar en fjäril?
Just exemplet med fjärilar i avhandlingen är pedagogiskt tacksamt. När en skolklass ställs inför frågan ”Vad kostar en fjäril?” brukar det bli tyst. Samtidigt syns priset varje dag i butiken i prisskillnaden mellan konventionellt odlade och ekologiskt odlade propdukter. Vi ser varje dag priset på en fjäril.

SLU är kluvet – ett bekymmer i sig
Det finns professorer på SLU som anser att ekologisk odling inte är en väsentlig del av vår hållbara framtid, Det vore intressant att höra dem bemöta Dennis Jonassons forskning med argument för fortsatt användning av konstgödsel och syntetiska preparat och samtidigt lösa det globala problemet med den biologiska mångfalden som är så starkt hotad. Hur ska de resonera nu? Ska de förneka problemet med konventionell odling eller ska de hävda att ”enstaka forskningsrapporter inte går att ta på allvar”?

Länktips: Planetary boundaries: här.

Länktips: SLU-länk till pressmeddelande: här.