”Bubble Man” – en symbol i tiden

Bubble man är ett innovativt, hel- eller halvgalet projekt som går ut på att en man ska färdas från Singapore till Dubai i en hermetiskt tillsluten plastbubbla. Inne i sin bubbla ska han ha träd som fångar upp koldioxid och producerar syre. En höna ska förse honom med ett dagligt ägg. Att han vill färdas just denna väg har att göra med de ambitioner han uppfattat hos ledande beslutsfattare både i Singapore och i Dubai. Tre eller fyra månader beräknas färden ta, med en hastighet av cirka 3 km i timmen. (Se länk nedan för mer info).

Symboliken möter verkligheten
Vi lever i en bubbla. Bokstavligen. Flera projekt har på senare år försökt utröna hur människan klarar en miniatyrvärld med isolering, med fysiska begränsningar, med kretsloppstänk i minimalistisk anda, med matförsörjning, vatten, avföring osv. En del av försöken har tillkommit för att utröna hur en kolonisering av Mars skulle kunna genomföras. Andra projekt har försökt förstå systemgränser i det sociala eller i det fysiska. Att förstå det lilla systemets gränser skulle kunna hjälpa oss att förstå den stora biosfärens villkor. Inte förrän det blir hudnära och begripligt tycks vi förstå vilka villkor jorden gett oss.

Hjältebehovet
Jag tänker genast på andra dumdristiga expeditioner. Ingenjör Andrée, som tillsammans med Fränkel och Strindberg (ja inte August) for iväg 1897 från Svalbard med sin Örnen för att inte återfinnas förrän 1930 på Vitön, dit de släpat sina otympliga utensilier och slagit läger för vintern, men dött av någon typ av förgiftning (tror man). För drygt 100 år sedan skulle världen upptäckas. Scott och Amundsen tog sig till Sydpolen, en av expeditionerna klarade sig. Nationalismen, upptäckarglädjen och den nya teknikens möjligheter skapade förutsättningar för allehanda äventyr, som skulle ge oss nationalhjältar och stolthet, tänkte man. Lite grand av samma drivkrafter tycks fortfarande finnas. ”Ett litet steg för människan, ett stort steg för mänskligheten” (Armstrong, 1969).

Varför?
Varför vill någon låta sig inneslutas i en bubbla tre-fyra månader och färdas på öppet hav? Vad vill ”Bubble Man” bevisa? Att vi behöver 7 milliarder bubblor? Att vi delar en stor bubbla där var och en ingår? Eller handlar allt om att förverkliga den ultimata idén där människan blir alltings mått? Om du bara har en bubbla, några träd och rent vatten kan du klara dig själv…, typ.

Den sista färden
Är det så illa att vi inte klarar att se de verkliga problemen längre? Att de planetära gränsvärden forskarna definierat måste konkretiseras ner till individnivå för att vi ska begripa vad vi håller på att ställa till med? Jippon som underhållning, underhållning som kunskap, kunskap som underhållning. Om han filmar sin resa, vilket ju är troligt, om den blir av, blir ett passande namn ”Den sista färden” (om nu inte den filmtiteln redan vore upptagen).

Tolkningar
Kanske är det bara en modern variant av Andrées expedition. Hybris kombinerad med marknadsföringsknep. Utmaningen kombinerad med teknikens gränser. Idén som illustration av hur snubblande nära varandra det genialiska och det idiotiska befinner sig. Eller så får vi se någon av storbankerna med sin logotype illustrera finansbubblan strax innan den spricker.

Länktips:
Om Bubble Man:  här.

Om Andrée-expeditionen: här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *