Oljetoppen, och sen då?

Hela samhället är oljeberoende. Nästan ingen produkt tas fram utan att ha varit i kontakt med fossil olja, antingen direkt som råvara eller indirekt via energi eller transporter kopplade till produkten. Man brukar hävda att mer än 80 procent av den energi som används i världen utvinns ur fossila tillgångar: olja, kol och naturgas. Men hur ska vi klara omställningen? Hur ska vi fasa ut vårt behov av den högeffektiva oljan utan att samhället som vi känner det ska rasa ihop?

Charles A.S. Hall
Enstaka forskare och politiker tar upp frågan om peak oil och hur vi ska hantera en reell brist på den råvara som hela samhället är beroende av. En forskare som nyligen satte fokus på frågan är professor Charles A.S. Hall, genom en artikel i  Svenska Dagbladet. (Länk, se nedan). Professor Hall betonar att.. om och när den globala oljeproduktionstoppen (peak oil, min anm.) inträffar och produktionen börjar avta så kommer det sannolikt att innebära den största kris som den västerländska civilisationen någonsin ställts inför. Det kommer att i grunden förändra våra ekonomier och de liv vi lever.
Den största kris vi ställts inför.  Hur kan vi förbereda oss för denna kris?

Nya kalkyler
Priset för ett fat råolja har varit uppe på dryga 140 dollar. Det finns olika bedömningar av vad som händer när oljan blir dyrare än den någonsin varit. En teori handlar om att ett högt oljepris öppnar för nya kalkyler rörande utvinning av tjärsand, djuphavsfyndigheter, oljefält i Arktis osv. Dvs olja som kostar mycket investeringar och/eller energi att utvinna. Alternativt att kvaliteten på den utvunna oljan är så ojämn eller låg att oljan kräver förändrade processer i raffineringen.

Konflikter och det dubbla hotet
Hur kommer vardagslivet att förändras? Eftersom oljan är så fundamental är det svårt för de allra flesta länder att avstå från ”sin” del. Detta i sin tur kommer att innebära att traditionella marknadsmekanismer inte kan fungera, eftersom det saknas alternativlösningar. I värsta fall kommer vi inte att kunna undvika fysiska konflikter kring oljetransporter, flöden och kontroll över logistiken. Starkast tar för sig. En god gissning är att fattiga länder dels av ekonomiska skäl, dels av maktskäl (militär styrka) inte kommer att kunna få tillgång till olja. Olika konstellationer av leverantörer och köpare är fullt tänkbara. Venezuela kan t.ex. tänkas vilja stödja flera av sina sydamerikanska grannar. Samtidigt finns klimathotet. Oljeanvändningen hotar våra samhällen på två sätt samtidigt!

Glöm ransonering
Inte ens vi i Sverige kan vara säkra på en stabil råoljeförsörjning. Det finns inga dolda reserver i bergrum. Raffinaderierna har dessutom svårt att hantera avbrott i processerna. Vitala samhällsfunktioner som varudistribution och bränsle till samhällskritiska transporter hotas. Det finns ingen ransoneringsberedskap. Att fördela en otillräcklig bränslemängd utan att använda prismekanismen kan bli svårt. Samtidigt kan galopperande priser skapa helt nya motsättningar och sociala problem. Att hantera oljekrisens konsekvenser kan handla om svårigheter på flera olika nivåer. Vad händer i ett land när staten ska bli operativ? Vilka operativa medel har staten till sitt förfogande?

Vi har egentligen ingen aning vad som kommer att hända. Det enda vi vet är att alltför få på allvar diskuterar hur vi snabbt ska klara övergången till en fossilfri ekonomi.

Länktips: Artikel i SvD av Charles A.S. Hall här.

4 thoughts on “Oljetoppen, och sen då?

    • Tack själv, Barbro. Vårt oljeberoende är så fundamentalt så frågan är hur vi skapar förutsättningar för en fredlig transformering av ekonomi- och energisystemen lokalt och globalt.

      • Finns det dolda riskanalyser från olika branscher som aldrig lämnar slutna rum? Om inte så är jag riktigt rädd. Ett exempel är gruvbolagen som drar igång brytningar baserade på dagens bränslepris. När de får frågan om hur de kalkylerat utifrån peak-oil så svarar de att de inte ensamma kan ta ansvar för något så stort. Är det då så att alla leker blindbock? Vad behövs för att höja ”sense of urgency”?

        • Ja, det finns en risk att man helt enkelt inte klarar av att göra makrobedömningarna, dvs att kalkylerna blir så diffusa att de inte går att besluta något om. Ingen vet ju tex med säkerhet hur snabbt oljeberoendet kommer att ersättas av förnybart och heller inte i vilken utsträckning hela världsekonomin kommer att bromsas av detta och hur prismekanismerna ser ut när både tillgång och efterfrågan sjunker samtidigt. Jag är orolig för maktspelet som kommer i kölvattnet på detta.

Lämna ett svar till Christer Owe Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *