Ungdomar, skolan och demokratin

Var fjärde svensk mellan 18 och 29 år tycker inte att det är viktigt att leva i en demokrati. Var femte kan t.o.m. tänka sig att sälja sin röst. Nästan var tredje anser det bra om landet styrdes av en stark ledare istället för demokratiskt.
Forskare vid Göteborgs Universitet har fått fram dessa alarmerande siffror. Se pressmeddelandet här.

Och i Sverige är staten bäst på att vara stat…
Undersökningen väcker många frågor. Allra först – hur stabilt är Sverige i relation till andra länder? Det finns sedan några år statistik och ranking över stater i världen som ”misslyckats” med sin uppgift att vara just stat. Sverige ligger i den listan längst ner tillsammans med de nordiska grannarna, dvs vi har lyckats bäst i världen. Länk till statistiken här.

Illustration till misslyckandet?
Om demokratin är starkt ifrågasatt av 25-30 % av de unga i stabila Sverige – hur ser det då ut i alla de länder som rankas som mindre stabila? Står vi inför en global förändring inom en generation, där utvecklingen kan gå precis hur bra eller dåligt som helst?
Det hoppfulla finns i ifrågasättandet av dagens system, som utgår ifrån att pengar ska tjänas på andra människors, på miljöns eller framtidens bekostnad. Det är inte hållbart. Demokratin, så som den tillämpats de senaste 100 åren, har banat vägen för ökade klyftor, ett oöverträffat resursslöseri, bristande hänsyn till människor och miljö och en konsumtionsdriven spekulationsekonomi som alla inser inte kan växa i evighet, men ingen tycks förmå förändra. Vad ska komma istället?

Skolans output
Det alarmerande finns naturligtvis i ropen på enkla lösningar, starka ledare, som ska ”lösa problemen” – säkert olika beroende på vem man frågar. Och vad har skolan för ansvar i detta? Är skolan en processfabrik, där output:en ska vara anställningsbara resurser och fogliga konsumenter som inte ifrågasätter några principer? Eller ska skolan fostra till ansvarstagande kritik, som kan stimulera samhällsutvecklingen?

Omställning
Låt oss hoppas att rapporten från Göteborgs Universitet leder till något anant än ytterligare skuldbeläggning av skolans verksamma. Det är primärt inte rektorer och lärare som är skuld till att samhället ser ut som det gör. Det riktigt intressanta är när och hur omställningen av samhället ska ske – i form av stegvisa förändringar eller i form av kollaps/revolution? Hur länge ska vi såga i den gren vi sitter på?

2 thoughts on “Ungdomar, skolan och demokratin

  1. Alltså, som jag minns skolgången handlade det till övervägande del om ”ansvarstagande kritik”. Temadagar mot rasism, för miljön, om fattiga barn i världen osv, osv. Inlärning var det sämre med, och följden blir naturligtvis folk som ”tänker kritiskt” i extremt inskränkta, på förhand bestämda termer.

    Som dessutom, eftersom de inte kan formulera något sammanhängande alternativ till samhället de kritiserar (på många sätt vill de bara ha mer av samma), duktiga konsumenter och medieslavar.

    • Ja det är ett svek mot ungdomar att vi inte ger dem bättre verktyg att hantera en föränderlig värld med. Kunskapen måste knytas ihop med känslor och värderingar – inte enbart teoretiskt – genom att elever blir sedda och synliggjorda, uppskattade och uppmuntrade som inidivider och bärare av något unikt. Empati som metod snarare än som begrepp.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *