Statens makt över kunskapen

Staten ser över sin organisation. Nu har en utredare föreslagit en omorganisation av de myndigheter som håller på med läkemedel och hälsa. Tolv myndigheter förslås bli fyra. Socialstyrelsen och läkemedelsverket försvinner. Fyra nya ansvarsområden föreslås: utveckling, kunskap, infrastruktur och utvärdering.

Elak bild
Med dessa fyra områden sammanförs kompetenser i ett mer enhetligt system, är tanken. Man delar elakt uttryckt upp området i fyra segment: ”nyheter”, ”sanningen”, ”propaganda” och ”bestraffning”. Och – som redan framkommit som kritik – hur ska detta system uppmuntra till kunskaps- och erfarenhetsutbyte om en myndighet, med närmast orwellsk fiffighet, sitter inne med sanningen, den enda sanningen?

Alternativen förlorare
Redan idag har staten Sverige svårt att hantera olika kunskapssystem. Fungerande och efterfrågande behandlingsmetoder motarbetas ofta med argumentet att de inte kan bevisas inom rådande kunskapsparadigm. Vetenskapens tillkortakommanden används som argument för att andra behandlingsformer inte ska godkännas. Motvilligt har man fått acceptera akupunktur, eftersom behandlingarna gör patienter besvärsfria. Mainstreametablissemanget duckar.
Lika illa är det med hur staten ser på homeopati och andra behandlingar som enligt traditionell vetenskap kan likställas med placeboeffekter. Och där verkligheten hela tiden sticker hål på bubblan eftersom behandlingarna hjälper patienterna.

Effektivare ?
Jag har endast ett lekmannaperspektiv på frågorna. Men när jag läser utredaren Stefan Carlssons argument ”Kunskapsutvecklingen och spridningen av ny kunskap blir effektivare” blir jag mycket oroad. Det är inte effektiviteten som är primär, det är relevansen och samspelet mellan analys, omdöme, fakta och individens situation som borde stå i fokus.

Statens roll
Det staten borde göra är att garantera att inga medborgare särbehandlas. Alla ska ha rätt till den sjukvård man önskar. Efterfrågan, kvalitet och en rättvis tävlan om resultat för att bidra till frisk- och sjukvård borde styra utvecklingen. Istället får vi nu en myndighet som ska stå för kunskap, en annan som ska ansvara för informationsspridning och en tredje som ska övervaka systemet.

Motarbetar staten samhället?
Frågan är om staten verkligen agerar för samhällets bästa. För det kan väl ändå inte vara så att vi klarar utmaningarna med enbart ett sätt att arbeta och en väg att söka ny kunskap? Jag undrar om inte George Orwell ler stilla i sin himmel.

Länk till presentation av utredningen, publicerad på DN Debatt – här.